Sliten

Hej igen!
Dags att blogga lite.
Ska försöka vara ganska tidig på onsdagkvällarna. Bloggens mest trogna läsare (kanske de enda?), det vill säga mamma, pappa och syster är nämligen inte personer som är vakna länge på kvällarna.
Så för deras skull ska jag försöka skriva senast 20.00 på onsdagskvällarna.

Som rubriken vittnar om känner jag mig sliten i kväll. Tror att Fox smittat ner mig och att en förkylning är på gång.

Helgen som gick var ganska intensiv. Framför allt fick jag uppleva Nor 92:s första NM-guld någonsin.
Jag har haft förmånen att få följa guttelaget på nära håll under säsongen och det var grymt kul att de lyckades vinna finalen över Slevik.
Nog för att avgörandet (påpassligt Daniel!) dröjde till slutsekunderna, men jag kände mig säker på Nor-vinst hela matchen. De blåa guttarna var helt enkelt det bättre laget.
Lika imponerad som jag var över guttarnas spel var jag över folket på tribunen.
Det var en stor ära att få vara en del av den publik som iförd blåa tröjor och massa flaggor hejade fram Nor-laget.
Med tuff konkurrens från Sveivas klack utnämner jag härmed Nor-klacken till en av NM-finalernas bästa.
Bra jobbat, pappa Sterkeby, Einar och ni andra!!

Tack också för att jag fick vara med på banketten på puben i Mjöndalen.
Om några år hoppas jag att det ordnas en bankett för A-laget efter en NM-final...

Söndagen var jag sliten efter festen hos Linko, tack för den förresten, men drog givetvis ändå till Skedsmohallen och NM-finalen.
Det var inte som i Globen, men jag är ändå imponerad över arrangemanget. Förutom den dåliga matchklockan (otydligt och utan särskild tid för utvisningar) är Skedsmohallen den perfekta hallen för ett sånt här arrangemang i Norge.
Publiksiffran 1300 (och fina 1100 på damfinalen) var helt ok, men jag menar att den borde vara minst 2000.
Det man gör bra i Sverige är att köra tillbud till föreningar. Många föreningar tar det som ett bra tillfälle att göra en kul grej på slutet av säsongen.
Att besöka en SM-final i Globen innebär att man ser mängder av olika ungdomslag.
Det saknade jag i Skedsmohallen.
En sådan sak är ju inte så svår att ordna.
Bara lite aktiv marknadsföring och något bra tillbud till föreningar, i form av mängdrabatt på biljettpriset som exempel.
Då borde det komma 2000 till en NM-final.

Till sist ett stort grattis till Fjerdingby. De har genom hela säsongen visat sig vara värdiga mästare.
Dessutom är Raymond Evensen en fantastiskt bra innebandyspelare. Han förtjänar ett NM-guld.

Ha det tills nästa onsdag!

Drömmarna som gick in!

Hallå hallå!

Sist skrev jag att jag nästa gång hoppades dels att vara elitserietränare och dels supporter till svenska mästarna i ishockey.
Helt otroligt gick båda mina önskningar in.
Lördagen 14 april får därmed ses som en av de besta i mitt 32,5 års långa liv.

Ner det geller Modo var det första guldet sen 1979. Så länge har jag ikke ventat, men det var synnerligen på tiden att det endelig blev seier no.
Att de på vägen till guldet slog HV71 gör ju inte saken direkt sämre....

Så till Nor 92:s prestation i Bergen. Jag har skrivit en liten reserapport på hemsidan, i samma nyhet som att jag fortsätter som trener, men det som kan tilläggas från det er att allt gick som det skulle för oss.
Det startade lite nervöst på fredagskvällen, men som vanligt gjorde vi en bra tredje period där all nervositet försvann.
På lördagen mötte vi ett lag som vårt dream team hade slagit, KSI, innan vi stod inför en avgörande kamp mot Nornen.

Känslorna efter den segern går ikke att beskriva. Själv tror jag att jag hamnade i nåt slags eufori där alla känslor kom på samma gång som Per Gessle sjöng.
Mitt mål med vistelsen här i Norge har hela tiden varit att etablera Nor som ett starkt lag i elitserien. Ett skritt dit var selvfölgelig att gå upp till den högsta serien.
Guttarna i laget har jobbat hårt hela säsongen och det var verkligen dejligt att det gick som det skulle.

Nu gleder jag mig till 28 april og den stora jubileumsfesten. Ni har väl anmält er?!
Der hoper jeg att vi får fira ikke bara opprykk till elitserien utan even ett kretsmesterskap för 92-laget (lycka till på torsdag kveld!) och NM-guld för guttlaget (Lycka till på lördag!).

Vi snackas!

Påsklovet slut

Hallå hallå!
Ingen blogg förra veckan. Det skyller jag på påsken.
Då var jag hemma i Sverige. Noterade att föräldrarna fräschat upp ordentligt i mitt barndomshem.
Får nog snart flytta hem igen....

Skämt åsido är det inte aktuellt. Det var dejligt att träffa kompisar och släktingar i gamla, kära Habo igen. Tack för sällskapet, Camilla, Victor, Tobbe, Christer och alla ni andra!
Men det var ändå inte jobbigt att på annandagen dra tillbaka i Norge.
Tvärt om känner jag mig allt mer hemma i Drammen och som det känns nu blir jag här i vart fall några år till.

I Habo kunde jag äta upp mig lite tack vare mamma Lena och mormor Linnea + en rad pizzerior. Dejligt att spisa kebabtallrik utan majs!
Den energi påskmaten och kebaben gav mig hade jag nytta av nu i onsdags kväll.
Då var det nämligen dags att börja försäsongen med Dream Team. Redan nu hade nämligen "Kingen" bokat in en träningsmatch.
Det sas något om att en division V-mästare skulle koras, men jag tar det som träningsmatcher inför division IV-spelet.
Matchen, mot Tunet 3, var den mest morsomma kamp jag spelat med Dream Team. För första gången mötte vi ett lag som faktiskt spelade innebandy.
Sak samma då att vi tapte med 4-10. Redan nästa fredag är det ny träningsmatch. Då får man nog skärpa sig om man ska få spela division IV-premiären i höst....

På tal om träningsmatch passade jag på att spela en tennismatch mot kompisen Pelle under Sverigevistelsen. Detta för att komma i form till tennissäsongen där jag ju ska föra andralaget i Mjöndalen TK (heter de så?) till oanade höjder.
Ganska nöjd med mitt spel mot Pelle. Nu behöver jag bara träna upp forehand, backhand, serven och volleyspelet så ska det nog gå bra.

Inte långt kvar till säsongens höjdpunkt nu. Syftar givetvis på turen till Bergen. Glädjer mig att få se den här byn. Den ska ju vara pen.
Kvaliket blir verkligen spännande och hur det går törr jag ikke sia om.

Men jag hoppas att jag i min nästa blogg kan titulera mig elitserietränare.
Och så hoppas jag att jag kan kalla mig supporter till Sveriges bästa hockeylag.
Grymt nervös inför torsdagens match mellan Modo-Linköping.
Kom igen nu Svartvadet och kompani.