Fullt upp

Dagarna går i ett för tillfället.
Turen till Harstad avlöstes ju av turen till Näsbyen den helgen som var.
Också denna veckan är mina dagar fullbokade. Kurs med jobbet i går kväll, nu ska jag snart in till Oslo på ett tvådagarsmöte med jobbet. I dag ska vi hålla på till typ 21-tiden i kväll och i morgon tar det slut 15.30.
Sedan ska helgen tillägnas åt föräldrarna. De kommer nämligen hit torsdag kväll.
Det är ett besök jag ser fram emot. De har nämligen med sig min inköpta diskmaskin.
Det blir starten på ett helt nytt liv för mig.
Ska även köpa ny spis, känner att den 1800-talsmodellen jag har nu har gjort sitt.
Men den duger åt grannarna Klara o Hanna som glatt tar emot min spis.

Någon måste gilla Liverpool. De får ju bara möta dynggäng i FA-cupen.
Fast jag håller ju fortfarande på Stoke.

Nu har jag förresten deppat färdigt efter Fredrikstadsmatchen. Det är nu viktigt att vi går vidare och faktiskt förstår att läget inte är krisartat. Vi ligger fortfarande över nedflyttningsstrecket och har ju dessutom Harstad bakom oss före strecket.
Visst skulle jag vilja haft fler poäng, men nån kris är det inte att prata om.
Däremot bör vi nog fundera på varför vi släpper in näst mest mål i serien och det är något vi redan börjat jobba med på träningarna.

Backade in i Fanus bil före träningen i måndags. Otroligt klantigt och pinsamt.
Skammen jag kände efter detta fick mig att gå igenom andra pinsamma ögonblick i mitt liv.
Det var lätt att hitta vad som ligger överst på listan.
Har ju ett förflutet som sportjournalist på bland annat Falköpings Tidning. I just Falköping var svenska pingislandslaget väldigt ofta på träningsläger.
Jag fick i uppdrag att åka o intervjua Jan-Owe Waldner en gång.
Intervjun gick helt ok, även om intrycket var att pingislegendaren var smått ointresserad av mina frågor.
Hur som helst tog intervjun snart slut och det blev dags för fotografering. Denna skulle jag också sköta själv. Vi gick då ner från läktaren och skulle ta oss in till pingisborden. Problemet var bara att det satts upp "sarg" runt pingisborden. Givetvis lyckades jag välta varenda sargbit när jag skulle klättra över.
Detta inför inte bara Waldner utan även övriga svenska pingislandslaget (både damer o herrar) som satt och förberedde sig inför träningen.
I det läget hade jag gärna blivit osynlig. Men det var bara att hålla god min och ta bilderna snabbt som fan och sedan löpa därifrån.

Nästa gång jag träffade Waldner (blev ganska många träffar med honom och de andra pingisspelarna genom åren) var han mycket trevligare. Om det berodde på att han tyckte synd om mig eller att jag hade med travprogram och började snacka trav vet jag inte...

Hinner inte blogga mer nu, ska försöka få mer tid över typ fredag.

Ha det!

På tur

Vilken fantastisk lördag det här har varit.
Drog ju i går upp med Anne-Lise och Karin till Näsbyen där Kanvas har en stuga vid Näsbyn alpincentret.
I stugan fanns redan Janniche, chef Wenche och Ingunn och fredagskvällen ägnades åt rödvin, mat (fantastisk kycklinggryta lagad av Karin) och fruntimmersskvaller.
Lyckades faktiskt smälta in ganska bra.

I dag har Nina och Irene anslutit och så fort de kom drog vi ner till skidspåren. Chef Wenche skyllde på dålig valla och gav upp efter cirka 500 meter. Vilket i och för sig var 500 meter längre än Nina åkte, hon tog nämligen inte med sig skidor hon.
Ingunn o Janniche höll inte ut så väldigt mycket längre än Wenche medan vi andra körde en mil. Första fem kilometerna var uppför och tog en dryg timme. Nedför gick det lite snabbare.
Så fantastiskt att åka skidor i fjällen, vilken natur.

I uppförsbacken mötte jag en medelålders man på väg nedför. Eller rättare sagt på väg rätt in i skogen. När jag började prata med han visade det sig att han var svensk.
Ingen bra reklam för oss svenskar direkt.
Som om jag nu skulle vara det.

Desto bättre reklam då att handbollslandslaget tog femteplatsen och slog Norge. Såg slutet av matchen i skidcenterstugan där det var fullt med norrmän. Fick medhåll av Anne-Lise i jublet då Sverige gjorde mål. Hon och jag hade nämligen satsat på Sverige i det interna vadet vi hade.
Dubbel vinst alltså för mig.
Vann ju även vadet mot Martine.
Svårt.

Var kanske inte den populäraste framför TV:n under matchen, men jag var i vart fall den gladaste när kampen var slut.

Tillbaka i stugan blev det korv med lumpe (norrmän har inte bröd utan nån form av tunnbröd, helt sjukt!) innan jag sändes ut att hugga ved. Chefen Wenche ska nämligen laga pinnekött.
Vi är ju trots allt på ett försenat julbord.

Ganska skönt att komma iväg så här en helg och bara släppa innebandyn. Det är inte direkt det man vill gå och tänka på för tillfället.
Men nästa vecka tar vi nya tag och nu ska vi samla krafterna och säkra ett nytt kontrakt.

Liverpool ligger under mot amatörgänget.
Som om jag brydde mig.
Stoke har ju spelledigt i helgen.

Hörs igen på onsdag.

Skammens dag

Dagen efter kan betyda att man måste stå för saker som inte var så lyckade kvällen före.
Lite så har det varit i dag. Det är i dag man fick vakna med skam, läsa i Drammens Tidene att det som hände mot Fredrikstad faktiskt inte var en mardröm utan verkligen hände.
Jag tar de flesta förlusterna hårt, men det här var något extremt. Hela dagen har jag gått och tänkt på vad jag skulle gjort annorlunda under matchen i går.
Några direkta svar har jag inte fått, det är bara att konstatera att vi inte kom upp i rätt nivå i går.
Och att inte göra det i en match hemma mot Fredrikstad är givetvis inte acceptabelt.
För oss handlar det nu om att fundera över varför vi släpper in så sjukt mycket mål och varför det är så lätt att göra mål mot oss.
Det gäller att nu knyta näven och visa för alla andra att vi faktiskt inte är så här dåliga.
På ett sätt hade det varit skönt med match redan till helgen för att få revansch, men så är det inte utan i stället har vi ett uppehåll och det ska vi utnyttja till att rannsaka oss själva och träna hårt.
Det behövs inför den tuffa slutfasen på serien.

Desto roligare då att skriva om handboll. Jag dömde under hela matchen mot Spanien ut det svenska laget. Jag menar att de är för fega och spelar för omständigt framåt, men i matchens sista sekund avgjorde ju Jonas Källman och plötsligt finns en liten, liten semifinalchans.
Och kanske vinner jag det där vadet med Martine trots allt....

Frågan är om man inte ska hålla på Slovenien mot Norge i kväll.

Hur kan fotbolls-Europa år efter år acceptera att alla afrikanska spelare ska få spela landslagsfotboll under en månads tid mitt under säsong.

Verkar som om även Jonas, 1,5 år, har gett upp när det gäller Liverpool. I dag lät han sig inte tröstas med "You´ll never walk alone".
Är det nån som vet om Stoke har en sång?
Får pröva den på han i så fall.

Harstad förra helgen. I helgen bär det av till Näsbyn. Vi ska iväg på tur med jobbet. Jag och åtta damer ska upp till jobbets stuga i fjällen.
Kan bli intressant.

Nu ska jag med Manne ut o se på en dator.
En sån här dag är jag glad att innebandyintresset är så litet i det här landet.
Annars hade jag skämts än mer.
Om det nu är möjligt.

Hemma igen

Det här har varit en intensiv helg.
Hann knappt hem från det allra norraste Norge innan det var dags att gå till Drammenshallen för att ta del av EM-festen.
Tack vare Ketil Becher (tusen tack!) hade jag fått biljett till matcherna Danmark-Ryssland o Norge-Montenegro. Patriotiska norrmän som stöder sina idrottslag gör alltid bra stämning.
Så även den här gången.
Kul att få uppleva EM live.

Dessvärre tror jag att det här EM:et kommer att kosta mig en hundring.
Har nämligen slått vad med Martine i damlaget att Sverige ska gå längre än Norge. Jag har fortfarande lite feeling för det nya, unga svenska handbollslandslaget, men frågan är om inte hemmaplan avgör och för Norge till semifinal.
Nåja, man kan ju inte vinna jämnt.

Det gör inte vi i A-laget heller, men nu har i alla fall förlusttrenden brutits och vi har tagit två mycket viktiga poäng. Killarna visade grym moral i matchen mot Harstad.
Vill passa på att tacka alla för en bra tur. Samtliga har skött sig på ett föredömligt sätt och då menar jag allt från att acceptera att det inte var lov o festa på kvällen till att hålla tider och allmänt sköta sig.
Tack alla!

Matta har envist under hela resan hävdat att Harstad är en ö. Och så påstår han att han har en sexa (högsta betyget) i Geografi.
Är det sån lärarkris i Norge?

Det nya på flygplatserna nu är att man kan använda fingeravtryck i stället för legitimation. Gick sådär för mig. Provade tre olika fingrar, men läsaren kunde ändå inte registrerara mig. Antingen hade jag väl chipsfingrar eller så har jag helt enkelt inget fingeravtryck.
Kanske skulle bli kriminell.

Mötte förresten en unge på flygplatsen i Harstad som utbrast "pappa" när han såg mig. Både jag och mamman blev något överraskade över detta, men kom snabbt fram till att grabben tog fel.

Trodde jag var ovärderlig för Dream Team. 21-4-segern i dag utan mig visar att jag hade fel.

Hörs på onsdag.
Ha det!

Sjuk

Förlåt alla ni trogna läsare som väntade på min blogg i går kväll.
Men för första gången på mycket länge var jag faktiskt sjuk i går och var därför hemma från jobbet i går och i dag.
Feber, trötthet och typ tredje världskriget i magen var vad som drabbade mig.
Ska inte gå in på några detaljer, men det var bra att vi i Nor sålde toalettpapper i höstas. De här två dagarn har jag haft bruk för några rullar, för att säga så.

Känner mig dock piggare i dag och har bestämt mig för att ta mig till träning i kväll, ska dock hålla mig på läktaren för att inte smitta någon, och på jobb i morrn.

Till helgen bär det av norrut. 08.50 på lördag morgon går flyget upp till Harstad, det är otroligt långt upp i norr. Där ska vi spela en mycket viktigt och kul match. Hoppas vi kan spela som i två perioder mot Sagene, då ska det här gå bra.
Är ju inne i en viktig fas nu med många "måstematcher".

Lite dålig timing att resa bort den här helgen bara. Det är ju nu handbolls-EM startar här i landet och Norge spelar sina gruppspelsmatcher just här i Drammen. Blir säkert en folkfest här i helgen, synd man missar den.
Fyrverkerierna i onsdags kväll, då turneringen invigdes och framför allt den nya gångbron öppnades, gick dock inte att missa.
Fy vad det small.

Säga vad man vill om norsk innebandy. Men helt klart är den nog faktiskt roligare att titta på än svensk. Ta bara vår match mot Sagene i söndags som slutade 10-10. Tror nog att den var betydligt mer underhållande än många svenska elitseriematcher där lagen alltför ofta tar ut varandra taktiskt.
Europacupfinalen mellan AIK och Warberg, 1-1 efter full tid, var ett bra exempel. Som tränare går det att imponeras av en sån match, men för den stora publiken var det ingen särskilt bra reklam.

Det finns dock undantag. Matchen Helsingborg-Färjestaden i måndags kväll hade precis allt. Taktik, kamp, snygga mål och ett helt osannolikt avgörande i sista sekunden av förlängningen för Helsingborg.
Det var bra reklam för innebandyn.

Kapten Nilsson har redan nämnt det i sin blogg, men vill förtydliga det. Modo slog Calgary två gånger på playstation i helgen. Det ska du få höra länge, Adde!

Pratade med Fox i går, förresten. Kan hälsa alla att han mår bra.

Ska försöka blogga i helgen.
Hoppas jag är lite friskar då!

98 centimeter

Det sägs att storleken inte har nån betydelse.
Jag tror det är fel.
Är själv missnöjd med mitt spel i Dream Team den här säsongen och bestämde mig för att byta klubba.
Under juluppehållet besökte jag därför min klubbleverantör David. Han satte ihop en klubba till mig med längden 98 centimeter. Alltså inte 95 och eller alltså inte 101 centimeter utan mitt i emellan.
Resultatet blev lyckat.
Tillsammans med Jarle o Blomman vann jag "alla" kamper på småmålsträningen med Dream Team i tirsdags og i kampen på fredagen gjorde jag tre mål.
Måste ju bero på de där 98 centimeterna.....

Mycket innebandy denna helgen. Match med Dream team i går alltså och i dag har jag dels sett juniorerna torska mot Sagene och dels har jag coachat damerna. De mötte Asker som coachas av Jaxx. Det var lite nervöst att ställas mot denne skarpe innebandyhjärna och lite pressad var jag av faktumet att damerna i Nor inte förlorat den här säsongen.
Tänk om de skulle göra det med mig, det hade varit pinsamt.
Turligt nog blev det inte så utan vi vann med 5-0. Inte ofta jag coachat ett lag som hållt nollan (vet inte om det hänt nån gång i en fulllängdsmatch) så det är jag lite stolt över.
Tack för det, jenter!

Nu blir det att se innebandy på TV:n, är ju semifinal mellan Warberg o Tatran. Adde kommer hit för att se matchen och sen utmana mig på NHL på playstation 2. Kan bli intressant, han skulle tydligen lira med Calgary, har själv inte bestämt lag än. Lutar åt Vancouver.

På tal om europacupen, bra jobbat Fjerdingby! Oavgjort mot Warberg och så seger i dag med 16-11 (!) mot poplaget Viking Roma innebar en sjunde plats. Näst sist alltså, men jag tycker ändå Fjerdingby ska vara nöjda med sin insats.
Återstår nu att se hur de tacklar det här äventyret när det blir vardag o serielunk igen.

För vår del väntar Sagene i morgon. Förutom målvaktssidan (Fanu har slitit av menisken o hedenstad varit sjuk i veckan) ser det bra ut. Men det blir en tuff kamp som kan sluta hur som helst.
Kom gärna o titta!

Liverpool fortsätter att imponera. Har nu inte förlorat på tre matcher. Oavgjort mot City, Wigan o Middlesbrough är starkt!
Byter snart lag på riktigt. Väljer just nu mellan QPR, Nottingham Forest o Stoke. Fördelen med Stoke är att då kan jag, Jörn o Einar åka till Britannia Stadium ihop. Det kunde vara kul.

Torsk för Mullsjö i går gör att den serien jämnar till sig.
Grymt viktigt med tre poäng borta mot Partille i morrn, men det blir tufft.
Håller tummarna för både MAIS o Nor-seger i morrn.
Det skulle bli en bra söndag!

Världens bästa jobb?

När jag var liten visste jag vad jag skulle bli när jag blev stor.
Jag skulle bli bonde utan fru.
Som elvaåring ändrade jag mig dock och bestämde mig för att bli sportjournalist.
Det blev jag, men nu vet jag att mina barndomsdrömmar var fel.
Det är att vara dagisfröken som är drömjobbet.

Det där med bonde utan fru kom sig av att mina föräldrar kände en person, Bertil, som var just ogift bonde.
Därför ville jag också bli det. Hade jag blivit det kunde jag ju varit med i programmet "Bonde söker fru".

Nu ville ödet annorlunda och jag har alltså hamnat i Norge som dagisfröken, eller barnhageassistent som det heter här i landet.
Och i dag slog det mig att jag nog har världens bästa jobb. Ta bara i dag, när jag o två kollegor tog med 19 barn till en backe för att åka skidor och pulka. Jag hade alltså betalt för att åka pulka.
Det är helt sjukt.
Men det hade varit kul att vara med i "Bonde söker fru"...

Året började med en ny förlust, men återigen var det en hedersam sådan. Börjar bli ganska många sådana nu.
Men ska man döma efter de två träningarna vi haft den här veckan kommer poängen snart. Det har nämligen sett riktigt bra ut.

Europacupen har startat. Fjerdingby tog faktiskt ledningen mot Warberg, men i skrivande stund ligger de under med 2-6 inför sista perioden. Verkar ändå som om de står emot bra.
Det är bra för norsk innebandy.

Hinner inte blogga mer nu. Ska in till Oslo för att träffa Jeppe, som lämnat Shangai för Norden tillfälligt och nu är i Oslo. Blir en middag, några öl och skitprat och gamla minnen.
Ska påminna honom om seriefinalen i trean när jag petade honom inför sista perioden. Från att ha ringt mig i stort sett varje dag ringde han inte på en månad.

Men nu har han nog glömt det.
Hoppas jag.

Ha det!

Nöff nöff

Som den tävlingsmänniska jag är vill jag givetvis vinna alla tävlingar jag ställer upp i.
Men det finns undantag.
Som exempelvis tävlingen Årets julgris.

Sista träningen före julupphållet fick alla A-lagsspelare väga sig och den som sedan gått upp mest under julen skulle utses till årets julgris.
Många hade tagit tävlingen mycket seriös och nästan hälften av spelarna hade faktiskt gått ner. Allra mest hade Linko gått ner då vågen nu visade tre kilo mindre än vad den gjorde före jul.
Bra jobbat, Linko! Men du inser väl att du förlorade den här tävlingen rätt stort?

Det gjorde inte jag. Med 2,2 kilo plus tog jag mitt ansvar som tränare och utser mig härmed till årets julgris.
Nöff nöff.
Räknar man bara spelare går "segern" till Adde som gått upp 1,1 kilo.

Det bästa som finns är när Modo besegrar HV71. Inte minst i Kinnarps Arena, Jönköping.

Hörde att Ivarsson var orolig över att jag varit med på en träning under uppehållet. Han var tydligen rädd att Mullsjöspelarna skulle blivit skadade.
Vet att jag är en grymt fysisk spelare, Ivarsson, men styrketränar inte dina spelare?
Och framför allt, hur ska de kunna bli skadade mot mig. Skulle kanske vara att de sträcker sig när de försöker springa ikapp mig.
Fråga bara Imma hur snabb jag är......

Grym tredjefemma på träningen igår. Jag o Jaxx bildade backpar bakom Håkon, Hveding o Hoffen.
Det gick sådär.
Och jag blev inte uttagen till matchen mot Sarpsborg.
Ska snacka med tränaren.

Nej, nu väntar en ny härlig dag på jobbet. Ska börja dagen med att baka rundstycker (frallor).
Ha det!

Nytt år - nya möjligheter

Jaha, då var det ett nytt år.
Det flotte 2008:e som de sa på radion i morse.

Jag hoppas verkligen det blir ett bra år, men det började inte särskilt bra. Hade nämligen fått punktering på ett däck på bilen när jag kom ut på nyårsdagen.
Att byta däck var inte direkt så jag tänkt mig den första dagen på nya året. Men så blev det. Tusen tack, Linko, för hjälpen!
Hade aldrig klarat det utan dig.

Dock slutade 2007 bra. Hade ju besök av Elf, Bergan, Lenni o Pelle. Blev en ganska blöt tillställning där höjdpunkten på förfesten var Bergans show till Ebba Grön-klassikern "Staten o kapitalet". Ögonblicket då Bergan slet av sig sin T-shirt glömmer jag inte i första taget.
Tack för showen, Bergan!

Efter förfesten bar det av ut på byn. Där visade det sig bara vara Comeback som var öppet. Det var typ fem personer när vi kom dit, men till slut blev det fullt och nyårsnatten blev ändå helt ok.

Men nu är det vardag igen. Jobbat i dag och i kväll är det träning. Match redan på lördag igen borta mot Sarpsborg.
Förstår inte hur norska bandyförbundet kan lägga in en omgång redan den här helgen. Det är ju inte helt enkelt att hålla seriösa träningar mellan jul och nyår. För vår del blir det bara träning i kväll och i morgon. Svårt att komma rätt förberedd då.
Jag menar att det vore bättre att göra säsongen en vecka längre en att starta så tidigt efter juluppehållet.
Men, men, det här är min helt personliga åsikt.

För att vara lite positiv börjar det se bra ut på skadefronten nu. Både Jaxx o Fanu ska träna i kväll och i vart fall Fanu ska vara spelklar till helgen. Så förhoppningsvis blir våren 2008 lika rolig och bra som våren 2007 var.

Nej, det var nog allt för den här gången.
Ta hand om er så hörs vi snart igen!