30.12.09

Nytt år - nya möjligheter

Bara två dagar kvar på 2009 och det är väl dags att summera året som gått.
Brukar alltid lista mina år efter hur bra de varit. 1996 och 1994 är år som ligger väldigt högt upp på denna listan.
2009 då?
Ja, helt ärligt är det här kanske det svåraste året att betygsätta av alla mina 35 år så här långt i livet. På många sätt har det varit bland de allra bästa, men på andra sätt också bland de värsta.

Kort summerat så blev 2009 ett år i innebandyns (som alltid), kärlekens (inte alls normalt för mig) och så då cancerns (verkligen inte vanligt) tecken.

Det var året jag mötte den stora kärleken, men snabbt visade det sig att det inte skulle vara så enkelt. Vet inte om det finns några normer för hur ett normalt första år i ett förhållande brukar vara, men mitt o Cathrines första år har långt ifrån följt de linjerna.
Vårt första år har varit dramatiskt, intensivt och i många stunder sjukt tufft. Men ändå skulle jag inte vilja vara utan de stunder vi haft. Både de ljusa och de mörka.
Förstå mig rätt: Jag skulle absolut önskat att Cathrine inte varit sjuk, men samtidigt har sjukdomen fört oss väldigt nära varandra.
Och det gillar jag.
Jag satsar på att vårt 2010 bara går i kärlekens tecken, och att alla sjukdomar håller sig långt långt borta.

Innebandymässigt var 2009 ett bra år. Vi vann serien och gick upp i elitserien. Där har vi gjort det klart godkänt och vid julvilan ligger vi på den åttonde och sista slutspelsplatsen. En plats jag hoppas vi minst har när seriens alla matcher är spelade, men ska det bli verklighet måste vi alla inblandade jobba sjukt hårt i januari och februari.
Vi rivstartat med fem matcher på två veckor och nu handlar det om att göra de få träningar vi har fyllda av kvalité. Ska slutspelsplatsen bli verklighet måste vi alla ta vårt ansvar. Att träna både hårt och fokuserat.
Vi kommer inte få något gratis och detta hoppas jag vi förstår alle samman.
Gör vi detta kan vi fort få de marginaler vi behöver i de tuffa matcherna vi har.
Och dessutom är ju platsen i serien absolut inte säkrad ännu. Januari månad kommer att avgöra mycket och jag ser väldigt mycket fram emot den här tuffa och roliga utmaningen.
Låt oss göra 2010 till Nor 92:s år. Och då menar jag inte bara herrlagets. Jag hoppas alla ungdomslag fortsätter sina framgångar, jag hoppas att damlaget ledda av den entusiastiska och otroligt drivande svenskduon Jimmy o Micke, går upp en division.
Som sagt: 2010 ska bli Nor 92:s stora år.

Hade också hoppats att 2009 skulle varit Liverpools år. Det sket sig. Ute ur Champions league och avhängda i premier league. Torres sköna och sena kvittering i går mot Aston Villa gör ändå att jag tror på ett bra 2010.
Jag tror Liverpool får en riktigt bra vår, vinner Euro League och slutar trea i Premier League. Det hade ändå varit ett godkänt facit på en dålig säsong.

Sjukt kallt här i Norge om dagen. Gillar egentligen det här vädret och blir det bara lite, lite varmare, åker längdskidorna fram.
Kanske kan 2010 bli motionerandets år för mig också.
Det skulle jag behöva.

Hörs snart igen.

22.12.09

God Jul

Oj vad länge sen jag bloggade nu. Vet inte helt vad jag ska skylla på, men ett är säkert: Det går i hundra om dagen.
Sedan sist har det hänt en hel del. Jag har fyllt år, jag har varit i London och till detta har det varit mängder av innebandymatcher och diverse andra aktiviteter.

Innebandyn först: Spelet har gått lite i stå på slutet och det är inte samma flyt i vårt spel som det var i början av säsongen. Jag hoppas detta vänder efter nyåret. Och framför allt hoppas jag det blir slut på alla sjukdomar och skador o allt annat som gjort att det varit alltför lite folk på träningarna.
Det att träningarna varit dåliga har helt klart speglat av sig i matcherna.
Men segern mot Nidaros var riktigt skön och innebär att vi går in i den tuffa januarimånaden med ett bra utgångsläge.

London var helt fantastiskt. Julstämning och massor folk, mängder av shopping (det vill säga, Cathrine shoppade och jag bar det hon handlade), två fotbollsmatcher och julmarknad gjorde resan till en fin upplevelse.
Och resan visade också att Mullsjö är väldigt stort.
På Arsenal-Stoke-matchen träffade jag hela familjen Conny Steenberg och på matchen Fulham-Sunderland mötte jag Tommy Gustafsson, Mikael Dahlen, Glenn Levin och Rickard Nordenberg.

På tal om Mullsjö. Blir bara mer och mer imponerad av deras framfart i södra ettan. Tolv raka segrar är helt enormt bra.

Snart jul och nyår. Mitt nyårslöfte får bli att blogga lite oftare.
Ska pröva att få till en blogg redan den här veckan.
Fram tills dess:

GOD JUL!!!!

Och till sist ett stort grattis till Chris som äntligen fick göra mål med sin nya klubba på träningen i går.

23.11.09

Det enda man vet här i livet är att man hela tiden blir äldre

Kroppen känns som 65, huvudet som tolv. Men faktum är att jag i morgon, 24 november, levt exakt 35 år på denna underliga plats som kallas jorden.
Har egentligen aldrig brytt mig så mycket om födelsedagar, men med en flickvän som är i det närmaste besatt av födelsedags- och julfirande har även jag dragits med.
Så grattis till mig själv i förskott.

Hade hoppats på två poäng som en tidig present i går, men det förstördes med en sekund kvar. Domarna Ronny Myhrhaug och Espen Lundgren gjorde en i mina ögon helt suverän match och därför bryr jag mig inte om det var rätt eller fel att GIF fick det frislaget de fick med fyra sekunder kvar. Vi måste absolut kunna hindra bollen från att gå i mål. Där uppträdde vi alltför naivt.
Nu är det två matcher vi tappat i slutsekunderna och jag vet inte om vi bara kan skylla det på att vi är orutinerade nykomlingar.
Får hoppas på två poäng som födelsedagspresent på onsdag i stället. Även om Greåker borta är en tuff uppgift.
Och den här gången lovar jag att inte, som sista gången vi mötte Greåker borta i elitserien, ta timeout med minuten kvar. Den timeouten var med facit i hand inte min bästa i karriären.
Ska mycket till för att jag tar en på onsdag kväll.

Jag brukar då och då skryta om att jag känner Erik Edman och att han kommer från metropolen Habo, liksom jag. Men efter gårdagens match mellan Wigan och Tottenham där Spurs vann med 9-1 vet jag inte om jag skryter om det.
Fast kanske läser Edman min blogg och har fått med sig på att jag spelat pengar på att Defoe ska vinna skytteligan.
Ser ganska bra ut just nu.
Tack ska du ha, Erik!!

Peter Forsberg. Jag behöver inte säga mer. Vilken idrottsman.

Det var på tiden att Reza fick lämna svenska Idol.

Har varit mycket innebandy i de stora norska tidningarna sista dagarna. Synd det måste till en stygg skada för att sporten ska uppmärksammas bara. Och tack o lov gick det efter omständighetern bra för Slevikspelaren som tacklades så illa att han fick ett djupt sår i huvudet.
Men på tal om norska medier så vill jag passa på att berömma Drammens Tidene. Deras täckning av oss har varit bra under min tid i klubben i alla fall.

Nya FM blir bara bättre och bättre. Har som plan att föra upp Notts County till Premier league och även om jag bara spelat en halv säsong ser det ljust ut.

Det får bli allt för denna gång. Nästa gång jag skriver är jag 35 år.
Usch vad det låter gammalt.

17.11.09

Länge sen sist

Var ett bra tag sen jag bloggade nu. Har inte haft någon motivation, men nu kör vi igen!

Har hänt en del sedan sist. Inte minst har Sverige fått en ny förbundskapten i fotboll. Jag vill verkligen att Erik Hamrèn ska lyckas. Resultatmässigt kan ingen klaga på Lagerbäck, men Hamrèn står för allt det som Lagerbäck inte gjorde. Offensiv fotboll, glimt i ögat och utstrålning.
Men som sagt, att matcha Lagerbäcks resultat blir tufft och jag tror utmaningen Hamrèn står för är tuffare än många tror.
Men oj, vad jag hoppas att han lyckas.
Inte ofta man är spänd på en träningsmatch, men Italien-Sverige onsdag kväll känns ruskigt hett.
Men själv prioriterar jag lite shopping och scoutning. Tar med mig världens bästa flickvän til Sandvika storcenter och Smart Club innan vi drar och ser Bärums Verk mot Fjerdingby.
Vi möter ju Fjerdingby snart och därför blir det lite scoutning i kväll.

Blev en del innebandy helgen som gick också trots att vi var spellediga. Först var jag och såg GIF-Bärums Verk och så var det dugnad på söndag som speaker på fem matcher för jenter 11 år.
Att se de elvaåriga tjejerna fick mig att inse hur kul det kan vara med innebandyn. Spelglädjen var helt enorm och att se detta gjorde mig klar över att allt inte behöver vara så förbannat allvarligt hela tiden. I grund och botten handlar allt om glädjen och kärleken till innebandyn.

På tal om kärlek till sin idrott: Peter Forsberg har gjort comeback igen. Och oj, vad glad jag är att han valde Modo. Tre assist mot Brynäs i kväll var bara en försmak. Och snart kommer Marcus Näslund också. Nu börjar den långa klättringen från botten till toppen för Sveriges bästa hockeylag.

Jo Nesbøs senaste krimroman "Panserhjerte" om polisen Harry Hole är bland det bästa jag läst. Vet inte om den översatts till svenska än, men boken rekommenderas starkt både för norrmän och svenskar.

Passar på att ta in några gratulationer. Grattis syster Anna som fyllde 33 i dag (17 november) och grattis mamma Lena som fyller år nu på söndag.

Reklamen för Stryktipset (ni vet den med Bosse Hansson och den fantastiska sången "Ja då ses vi på lördag") är banne mig det bästa som går på TV just nu.

30.10.09

Håller inte vad jag lovat

I slutet av förra bloggen lovade jag att jag nästa gång jag skrev skulle vara på bättre humör. Det är jag inte.

Och det stör mig. Jag borde vara glad. Liverpool slog United förra veckan, Godset säkrade nytt kontrakt, har haft min syster på besök i veckan och jag ska snart åka hem till Sverige för att fira Mullsjö AIS:s 20-årsjubileum.
Men jag klarar ändå inte att vara glad.

Grunden till det är givetvis gårdagskvällens match mot Bärums Verk. Trots ledning 5-1 inför sista torskade vi med 5-6, sista målet gjorde de på straff med 30 sekunder kvar att spela.
Tyngre förluster får man leta efter och det har inte blivit många timmars sömn i natt.
Direkt efter matchen riktades min ilska mot domarparet. Jag tycker fortfarande att de ändrade sin bedömningsnivå i sista perioden och att de inte helt klarade att fortsätta ha kontroll när tempot höjdes.
Men när jag var inne i deras omklädningsrum efter matchen hade vi en bra dialog och jag fick svar på deras syn. Jag är inte enig i allt som de sa, men köper mycket av det. Framför allt är jag nöjd med att de hade svar på frågorna och kunde förklara utan att komma med några dåliga ursäkter.

Men desto mer jag tänker på matchen kommer jag fram till detta: DET VAR INTE DOMARNAS FEL ATT VI FÖRLORADE MATCHEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vi måste gå in i oss själva och fråga oss hur vi så fullständigt kan tappa en match som vi har full kontroll över i två perioder. I 40 minuter gör vi allt som vi sagt och så mister vi huvudena totalt i sista perioden. Bärums Verk gör vad de kan för att trasha sönder matchen och få oss ur balans. Det lyckas till 100 procent och det stör mig fruktansvärt mycket.
Man kan som sagt skylla hur mycket som helst på utvisningarna vi får, men ärligt talat hade vi domarna med oss också. Straffen vi fick (och missade) föregicks av Bärums Verk borde haft frislag, femminutaren de fick på slutet kan också diskuteras.
Nej, vi hade alla möjligheter att avgöra det här själva. Spel 5 mot 3 i över en minut, straffslag och mängder av chanser.
Och så möjligheten när Jaxx lyfter bollen mot ett tomt BV-mål (de har tagit ut målvakten). Bollen är på väg in i mål, men Bärums Verk har hunnit att byta och målvakten Johnny Wallenius flyger genom luften som Superman och räddar bollen.
Det är det absolut sjukaste jag sett på en innebandyplan.
Där borde speakern ha skrikit: JOHHNNNY WAAAALENIUS!

Hjälper alltid att skriva av sig sin frustration och långsamt börjar jag bli klar för helgen. Ska tillsammans med syster Anna nu sätta mig i bilen och köra hem till Habo. Middag hos världens bästa föräldrar, ett besök hos Victor o Camilla står på programmet i kväll.
I morgon är det Mullsjö AIS som gäller. De firar sitt 20-årsjubileum i morgon. Jag ska först spela en turnering där vi i Old Boys-laget antagligen kommer vinna hur lätt som helst.
Därefter väntar seriematch mot Färjestaden innan det blir bankett på hotellet i Mullsjö. Jag ska vara konferencier. Lite orolig över min heshet efter matchen i går, men räknar med att den släpper.

Och nästa gång jag skriver SKA jag vara på bättre humör!

20.10.09

En fantastisk tisdag - eller inte

Till er som ännu inte läst Cathrines gästblogg är det bara att scrolla ner o läsa.
Cathrine är trots helvetet hon gått igenom ganska positiv.
Det är inte jag just i kväll.

Låt mig berätta om min tisdag. Den började klockan 09.00 hos en tandläkare i Mjöndalen. Där fick besked om att jag måste rotfylla en tand. Borrningen sattes igång och först en timme senare, efter att ha fått ligga med sådär en miljon slangar, plastdukar och borrar i munnen kunde jag åka på jobb. Men tro inte att jag är färdig. Ska dit om två veckor igen för en ny omgång på sådär en dryg timme. Om jag längtar dit?
Nej, tror inte det.
Det värsta med det här är faktiskt inte plågan av att totalt ligga i över två timmar hos en tandläkare, inte heller att det kommer kosta mig runt 4500 norska kronor. Nej, det värsta är att mina föräldrar i över ett år tjatat på att jag borde gå till tandläkaren för att undvika nåt stort hål. Har jag lyssnat?
Nej, men i fortsättningen ska jag alltid lyssna på mina kloka föräldrar.

Tisdagen fortsatte med en ok dag på jobb innan det var dags att åka till match mot Sveiva hemma i Solberghallen.
Med tanke på rotfyllningshistorien låg en förlust i korten. Och så blev det. Vi spelade håglöst, tafatt och skitdåligt.
Sveiva behövde inte ens vara bra för att slå oss.
Tydligen orkade vi inte ställa om till ny match efter i lördags. Hoppas vi lärt oss nåt av detta.
Vill passa på att ge beröm till domarna i kvällens match. Möjligt några av mina spelare inte håller med, men jag tycker domarna höll en konsekvent nivå med bra flyt genom hela matchen. Det enda negativa med det är att man inte kan skylla förlusten på domarna.......

Och så för att toppa den här fantastiska tisdagen drar man hem för att se Liverpool-Lyon i Champions league. Liverpool leder med 1-0 när jag slår på TV:n. Borde förstått att mitt oflyt ska smitta med sig så helt logiskt vänder Lyon och vinner matchen med 2-1.

Om jag en dag gör en lista över de värsta dagarna i mitt liv så skulle det förvåna mig om inte den här tisdagen kommer i vart fall topp tre.

Skriver snart igen. Är förhoppningsvis lite mer positiv då.

14.10.09

I'm standing tall

Nok en gang har Mikael gitt meg anledning til å gjesteblogge – takk!

Jeg har alltid synes at oktober har vært årets aller beste måned. Det er nemlig bursdagsmåneden med stor B! Og de som kjenner meg godt vet at jeg er over gjennomsnittet glad i høytidsdager, og da spesielt bursdager og jul. Jeg elsker å stelle i stand til slike festligheter! Men i år har oktober fått en litt annen betydning. Det er nemlig en helt spesiell grunn til at jeg har gledet meg til oktober 2009…

Kreftsykdommen har medført 12 knallharde runder med cellegift som har vart i over 6 måneder nå. Det har vært med tunge skritt jeg har tatt turen opp i 8. etasje på Sykehuset Buskerud annenhver uke for litt påfyll med gift. Til tider har behandlingen vært nesten uutholdelig, og jeg har hatt mange tunge stunder. Men, min målsetting har hele tiden vært å være ferdig med cellegift til bursdagen min 27. oktober. Og det er med stor glede jeg kan skrike ut at målet er nådd;

JEG ER FERDIG MED CELLEGIFTSBEHANDLINGEN!

Det er fantastisk deilig at den tøffe tiden med cellegift er over, og da snakker jeg nok for mamma, pappa og Mikael også. De tre har hatt litt å stri med når jeg har tatt behandling gitt… Har nok ikke vært helt enkel å ha med å gjøre de ukene det har stått på som verst. De er verdens beste sykepleiere, og jeg beundrer deres omsorgsevne og ikke minst tålmodighet! Tusen millioner takk for den enorme støtten! Hva skulle jeg ha gjort uten dere??

Nå som behandlingen er et tilbakelagt stadium ser jeg frem til å kunne begynne ferden mot det normale liv igjen. Det kommer nok til å ta lang tid, for jeg er ekstremt sliten både fysisk og psykisk. Kroppen trenger mye hvile og jeg har lovet meg selv at jeg skal ta tiden til hjelp, og skynde meg langsomt. Og tid vil det ta. Det blir mange undersøkelser og kontroller fremover, og på en måte er jo det selvsagt betryggende. Men likevel vil det ligge et spøkelse i bakgrunnen som vil tenke dersomatte hvisomatte…

Kreftsykdommen og cellegiftsmarerittet har satt sine dype spor, og det vil nok dessverre henge over meg hele livet. Å være alvorlig syk er ingen spøk, og det er fryktelig mange tanker som har vandret inne i hodet mitt i denne perioden. Ikke alle like positive…

Så, jeg vil nok en gang benytte anledningen til å rette en stor takk til alle dere superpositive mennesker der ute som har vist enorm omsorg for unge frk. Bentsen i denne perioden. Jeg er veldig ydmyk ovenfor all den støtten jeg har fått fra fjern og nær, og jeg har egentlig ikke ord for hva det har betydd for meg i denne vanskelige tiden. Takk til dere alle sammen!

Noen fortjener en spesiell hilsen:

Til alle jentene på damelaget til Nor 92:
Takk for at dere har gitt meg inspirasjonen til å stå på i en litt annerledes kamp enn det vi er vant med. Snart er lagleder’n forhåpentligvis tilbake hver uke og da blir det konstant masing om betaling av lisenser, særavgifter, salg av toalettpapir, kjørepenger osv.! Og kanskje litt godteri etter at vi har vunnet kamper??

Til alle med et blått hjerte som banker for Nor 92:
Det finnes så utrolig mange fantastisk flotte mennesker i klubben vår! Tusen takk for alle hyggelige kommentarer og hilsninger jeg har fått! Jeg er kjempestolt av å være en Tiger! Og forresten, jeg gleder meg stort til å se Kjetil og Terje med de rosa prinsesseveskene sine på herrekampene! Grunn nok til å ta turen til Solberghallen spør du meg…

Til alle i 4.etg på Norli:
Verdens beste kollegaer! Det miljøet og samholdet vi har i markeds- og kategoriavdelingen er helt unikt og noe jeg har savnet kjempemasse dette året. Gleder meg til å være på plass igjen, for jeg har tross alt gått glipp av mye moro i året som har gått. Hvem skal for eksempel være ansvarlig for Adventskalenderne og Lucia-toget når både jeg og Maria ikke er på plass i desember?? Det bekymrer meg veldig…

Til alle på onkologisk avdeling, Sykehuset Buskerud:
Snakk om mennesker som har havnet på rett hylle her i livet, mine engler i hvitt! Tusen takk for måten dere har tatt i mot meg og mine på. Dere har trøstet, motivert og inspirert meg til å holde motet oppe, og jeg har aldri følt meg utrygg hos dere. En spesiell takk går til min faste sykepleier Siri som med sin eminente kompetanse har lokket fram blodårene mine og stukket meg hele 30 ganger. Jeg hater de stikkene, men med bedøvelsesplaster for barn har det stort sett gått som en drøm. Men nå er det heldigvis over!

2009 har foreløpig vært fylt med enorme mengder tårer, ekstremt mange bekymringer, en hel del sinne, mye utålmodighet, men likevel mange Cathrine-gleder. Jeg skal innrømme at jeg er en smule stolt av meg selv for måten jeg har kommet meg gjennom dette helvete på. For det er virkelig et helvete, noe jeg ikke unner noen i hele verden å oppleve, verken som pasient eller pårørende.

Min kamp er ikke over, men jeg har kommet et godt stykke på vei. Jeg tenker fortsatt positivt, og jeg er stolt av å kunne si som tidligere Idolvinner Kjartan Salvesen:

I’m standing tall
I’ve been through it all
I said to myself I’ll never fall
Cause I’ve been through hell, got up when I fell
I promised myself I’d live to tell
And I’m standing tall…

Cathrine

PS: Kampen mot kreft koster. For alle som kjemper og overlever. For de som kjemper og dør. For alle som skal videre i livet. For alle som forsker og hjelper. Kreftforeningen er der for alle. Om du har lyst til å støtte Kreftforeningens uttrettelige arbeid – sjekk http://www.kreftforeningen.no/.

Jeg oppfordrer alle til å bli medlem!

12.10.09

Mörkt

Träningen i dag blev inte helt som vi trott.
Först hade vi ingen nyckel till förrådet med sargen, men det löste sig med hjälp av Börre tämligen fort.
Så kom träningen i gång och övningarna avverkades som de skulle.
När vi skulle spela gjorde vi klart för landskamp mellan Sverige och Norge. Efter första tiominutersperioden (av tre) ledde norrmännen, coachade av Espen, med 1-0. När så den andra perioden ska börja inträffar det märkliga.
Det blir helt mörkt. Först misstänker svenskarna att norrmännen blivit rädda för att mista sin ledning och saboterat med elektriciteten. Norrmännen å sin sida skyller på svenskarna.
Men ljust blir det inte.
Det konstateras snart att det är mörkt i hela området. Alla är eniga om att skaderisken är alltför stor för att träna vidare så träningen avbryts.
När jag så kommer ut på parkeringen är allt fortfarande mörkt, nästan så jag inte hittar bilen.
Bilfärden hem var en av de märkligaste jag varit med om. Allt, precis allt var mörkt. Inga affärer, inga bensinstationer, inga hus, inga rödljus, ingenting lös. Det enda lyset kom från alla bilar som var ute och körde.
Nästan spöklikt faktiskt, men så plötsligt, bara nån halv kilometer från mitt hem fungerade alla lys.
Hade varit strömavbrott hemma också, men lyckligtvis inte så länge.
Men en märklig upplevelse var det i alla fall.

Annars är humöret på topp efter gårdagens 9-5 mot Slevik. Spelet går det att anmärka på, men vi visar fin moral och arbetsvilja genom hela matchen och kontrollerar matchen ganska bra ändå. Tre poäng på de två första matcherna är vi väldigt nöjda med. Viktigt att fortsätta jobba stenhårt nu och ta en match åt gången. Närmast tuffa Sagene på bortaplan.
Hoppas bara vi klarar oss utan strömavbrott på veckans resterande träningar.....

Det enda positiva med Sveriges förlust mot Danmark var att Lars Lagerbäck nu avgår. Jag har aldrig gillat honom, men ska erkänna att de resultat han nått med landslaget har varit enastående. Men nog borde han ha bytts ut redan efter EM-fiaskot 2008?!
Jag har tidigare lanserat Roland Nilsson som förbundskapten. Västgöta-Bladets sportreporter Per Ström har kraftift ifrågasatt mig och bett mig komma med nån motivering.
Då undrar jag bara, Ström: Har du sett Malmö FF de sista matcherna?!
Håller det som motivering?

Tror väl kanske inte det blir Roland Nilsson som tar över efter Lagerbäck utan tror mer förbundet safar och tar Jörgen Lennartsson, nuvarande U21-kapten.
Det känns tråkigt. Då ser jag hellre Erik Hamrén eller Jan Jönsson.
Men Roland Nilsson är fortfarande min man för jobbet.

Detta är förhoppningsvis en bra vecka. Om bara blodvärdena är de rätta börjar Cathrine sin sista behandling för cancern i morgon tisdag. På onsdag eftermiddag är hon helt färdig. Hon kommer som vanligt vara sjukt sliten och dålig resten av veckan, men sen är allt förhoppningsvis slut.
Det längtar jag till.
Av denna grund har Cathrine fått lov att gästblogga igen. Så på onsdag kan ni läsa en ny blogg av Cathrine.

Missa inte det!

4.10.09

Kanelbullens dag

4 oktober är en viktig dag. Det är nämligen kanelbullens dag. Något jag mindes på av Cathrine, som dagen till ära bakar muffins (inte så logiskt, men gott ändå).
Och visst är det nåt nostalgiskt med kanelbullar. Det är inte utan att man tänker tillbaka på när mamma Lena stod o bakade bullar när man kom hem från skolan.
Varma bullar och kall mjölk - det är barndomsminnen det!

Men i dag är det alltså muffins som gäller. Både choklad o vanlig muffins bakas och jag må säga att Cathrine visar upp oanade kunskaper i köket.

Stör mig mer och mer på vårt långa uppehåll mellan match ett och två. Speciellt när man tänker på att varken vi eller Slevik hade match den här helgen och att det bara är vi som ska spela nästa helg.
Varför kunde inte vi spelat den här helgen då?
Som sagt: Bara i norska innebandyförbundet.

Extremt viktig seger för Godset i går, men spelmässigt var inte matchen mot Bodö/Glimt en höjdare. Men bara inte Godset rotar bort det i nästa match mot Lyn nu så borde det kunna bli Tippeligaspel nästa år också. I vart fall borde de klara en kvalplats.

NHL-säsongen har börjat. Har klarat att se tre matcher och de flesta målen i övriga matcher så här långt. Konstaterar följande:
Ovetchkin är världens bästa hockyespelare.
Detroit ser gamla och tröga ut.
Mitt gamla favoritlag Colorado har gjort två jättematcher. De hade en urusel säsong i fjol, kanske har de fått till sin generationsväxling nu?
Jag ska i år, förutom Colorado då, följa extra noga med, Chicago, de har enligt mig ett väldigt spännande lag med lirare som Toews, Sharp, Kane och den hårdskjutande backen Byfuglien (stavas det så?)

Ny seger för Mullsjö i går. 3-2 borta mot Göteborg imponerar och även om det är tidigt på säsongen ser det ut som om det bara är Landskrona som på allvar kan utmana.

Chelsea-Liverpool i eftermiddag blir en höjdare, men som vanligt är jag negativ. Inte förlorar Chelsea två ligamatcher i rad?

Nej, nu väntar nybakta muffins och revansch i brädspelet På Spåret. Den här gången tänker jag inte låta Cathrine vinna.

27.9.09

Inget att skylla på

10 september var dagen jag skrev min senaste blogg, alltså nästan tre veckor sen. Det är för dåligt och jag har inget att skylla på.

Vad har hänt sen sist då? Jo, vi har haft elitseriepremiär. 6-6 borta mot en av favoriterna Sarpsborg var förstås klart godkänt. Speciellt som jag inte tycker vi gör en speciellt bra match spelmässigt.
Men eftersom det är norska elitserien vi spelar i dröjer det till nästa match, den är nämligen 11 oktober hemma mot Slevik.
Det är skandalöst dåligt att ha ett sånt här spelschema i en elitserie. Det går alltså nästan en månad mellan vår första och vår andra match.
Förstår faktiskt inte varför vi inte sa ifrån till förbundet när vi fick veta detta. Det borde vi gjort.
Jag förstår att det är ett pusselspel att få ihop allt med tanke på att Nidaros och Harstad inte ska behöva resa neråt alltför ofta, men det kan väl inte vara nån önskan att få en så här haltande tabell.
Sagene har för exempel redan spelat tre matcher de medan vi fortfarande står på en.
Sånt här kan bara ske i Norge.

I övrigt har elitserien startat ungefär så jag trodde. Med en del märkliga resultat. Detta blir en säsong där de flesta lagen har kapacitet att vinna mot nästan alla andra i serien. Att Slevik slog Sarpsborg i går var alltså ingen jätteöverraskning.
Det är de lag som klarar att vara jämnast som lyckas bäst. Jämnheten och förmågan att stoppa upp de formsvackor som kommer blir extremt viktigt i serien.

Lysande start av Mullsjö. Två segrar mot förväntade toppkonkurrenterna Växjö och Lindås. Dessutom utan att spelet, enligt rapporterna, har varit lysande. Det imponerar kanske än mer.
Tar faktiskt också åt mig lite av äran av segern mot Lindås. Hade nämligen lämnat en del uppgifter om dem från vårt möte med Lindås i Karlstad.

Det är fortfarande långt till Superligan, men ser man till Mullsjö AIS hemsida är de redan där. Utan att ha stålkontroll på alla svenska innebandylags hemsidor, men mullsjoais.se måste vara en av de allra bästa. Mais-TV är helt suveränt, uppdateringen på sidan mer än godkänt, två bra bloggar och initiativet i premiären borta mot Växjö med att sända matchen på radio doftade världsklass.
Som sagt mullsjoais.se måste vara en av de bästa hemsidorna i innebandy-Norden.

Hade en fin heldag med världens bästa flickvän igår. Först sågs matchen mellan Sveiva o Greåker (9-9) och sen blev det middag på Fridays på Aker brygga. Det enda som inte var positivt med dagen var att Cathrine besegrade mig i brädspelet "På Spåret".
Ett sjukt kul spel, men jag hatar att förlora. Även om jag givetvis lät henne vinna i går så att hon skulle vilja spela det igen.....

Ska erkänna att jag var lite skeptisk till Barcelonas värvning av Zlatan. Det är jag inte längre.
Det var inte så väldigt länge sen Zlatan kritiserades för att han gjorde för lite mål. Inte många som säger det längre.

I dag blir det Berums Verk-Tunet. Kan Manne o kompani skrälla mot seriefavoriten?

Hörs nån annan gång!

10.9.09

Skamligt dåligt

Överskriften på dagens blogg beskriver två saker. Dels min straff i dagens uppvisningsmatch på torget och dels Sveriges insats mot Malta i onsdags.

Jag börjar på torget. Där spelade vi alltså uppvisningsmatch på en innebandybana mitt på Bragernes torg här i Drammen. Tyvärr var inte banan så stor som den skulle varit så det blev spel tre mot tre. Vi låg under mestadelen av matchen, men med underläge 13-14 minuten kvar tog jag ut Kolderup, ett taktiskt mycket bra drag visade det sig då vi kvitterade.
Också straffläggningen slutade oavgjort och för att visa hur det skulle gå till klev Oddis (Berums Verks tränare för er som inte vet) och jag fram.
Det gick sådär.
Och därmed slutade matchen oavgjort.
Ironiskt nog slutade också pausunderhållningen med mig och Oddis man mot man oavgjort, 1-1.
Inget tycktes kunna skilja oss från Berums Verk den här gången.
Men, men kul att kunna bidra till att visa upp innebandyn för drammensarna.

Så till Sverige-Malta. Alltså jag skiter i att det bara blev 1-0, men är upprörd över hur det såg ut. Var fanns viljan och fantasin. Slå långbollar mot ett lag som ligger med lågt försvar låter inte jättesmart. Var fanns genombrottslöpningarna och väggspelet?
Skumt att det kan skilja så mycket på bara några dagar, men är det varannan gång som gäller så borde Sverige vara bra igen mot Danmark.
Och då kan det bli Sydafrika och VM trots allt.

Bara en vecka kvar till seriepremiären mot Sarpsborg, genrepet sker mot Tunet på lördag 12..00 i Solberghallen.
Samtidigt som jag verkligen ser fram emot seriepremiären undrar jag varför serien måste börja redan nu.
19 september är alltför tidigt. Här i Norge är innebandyn fortfarande på så låg nivå att man måste ta hänsyn till kalendern.
Det gör att de flesta lag har spelare på semester en bra bit in i augusti.
Nej, vänta med att starta serien till första helgen i oktober i vart fall och så kan vi hellre spela lite längre på våren.
De lag som inte går till slutspel nu har ju spelat färdigt 27 februari. Blir sjukt länge mellan säsongerna då....................
För oss är det extra speciellt i år. Vi har premiär nästa lördag, men fnästa match efter det är först 11 oktober, alltså tre veckor senare.
Helt sjukt egentligen.

Härligt med fredag igen. Den här helgen blir det, förutom Tunetmatchen på lördag då, till att ta hand om världens bästa föräldrar. Mamma Lena o pappa Kjell kommer nämligen på besök i morgon.
Det blir kul.

Bloggar nån gång snart igen.

6.9.09

Hemma igen

Får starta med att tacka alla inblandade för en fin Sverige-tur.
Bortsett från en liten felkörning vid ankomst i Karlstad skötte sig vår transportchef Geir helt formidabelt. Och ett stort plus för den fina servicen när jag hoppade av då min väska burits in i bussen.
Den klart bästa busschaufför jag haft.

Också övriga i stötteapparatet får fullt godkänt. Också när vi tog fel på hall löste vi detta och kom oss snabbt tillrätta.
Fast Kjetil, jag vet en som inte tycker om att du glömt din rosa väska.
Och Terje, jag vet en som är väldigt nöjd med att du tog med din rosa väska.

Också spelarna ska få godkänt. Visst förlorade vi stort i de två första matcherna, men ser man till spelet så var det mycket som var positivt. Att vi dessutom lyckades vinna en match betyder oerhört mycket. Inte minst fick vi ett kvitto på att när vi har 100 procent fokus och 100 procent vilja att ta jobbet är vi faktiskt ett riktigt bra innebandylag.
Viktigt att vi nu i fortsättningen är 100-procentiga både i fokus och insats.
Då kan det här bli en otroligt kul säsong.

Övrigt som noterades från kuppen:
Sena lördagsnätter har Hedenstad inget bra lokalsinne. Inte bara gick han vilse på väg hem till hotellet, han kom dessutom inte in på sitt rum.......

Kolderup kan inte vara så gammal som han säger att han är. Hur ska man annars förklara massinköpet av sura tefat och annat barngodis som jag själv köpte när jag var typ nio år....?

Chris reser aldrig på tur utan sin plattång (rettetang på norsk). Manligt?
Nej.

Kristian gillar tjejer med afrofrisyr.......

Vi spelade vår sista match i cupen samtidigt som Sverige mötte Ungern. Tack vare att våra domare i varje periodpaus gick och kollade till fotbollen blev jag uppdaterad och hemma på hotellet kunde jag se andra halvlek i repris. Måste bara säga en sak: Så bra som Sverige spelade var det länge sen jag sett. Visst, Zlatans mål var lite turligt, men segern var fullt rättvis.

Inte bara vi som förlorar stort mot svenska division I-lag förresten. I helgen förlorade regerande mästarna Greåker med 2-11 mot Mullsjö

Så sjukt bra Maharajah var i svenskt travderby! Får den här hästen bara vara skadefri kan han bli vår största travare nånsin. Kul också att tränare Hultman fick en dubbel då underskattade Marschland spurtade fint som tvåa.

Först skämmer de svenska fotbollsdamerna ut sig med 1-3 mot Norge och sen står man i TV och säger att man är bättre än norskorna.
Ödmjukhet kanske vore något att tänka på för Sveriges fotbollsdamer.
Bryr mig inte om damfotboll, men att förlora mot Norge är aldrig kul.

Nåt helt annat som inte heller är kul är cancer (kreft på norska) och förkylning. Den kombinationen har gjort att Cathrine tillbringat helgen på sjukhus. Har därför inte bara varit kul att vara på cup i Sverige, det ska erkännas att tankarna varit nån annanstans ganska ofta.
Men skönt att få se henne igen och förhoppningsvis får hon komma hem i morgon igen.
Jan Teigens schlagerdänga "Bli bra igen" har aldrig känts så aktuell som nu.

Snälla Cathrine, bli bra igen!
Snart.

Bloggar nog snart igen

4.9.09

Karlstad nästa

Bara några timmar kvar nu till vi drar till Kingen-land för att delta i Kallsta Open. Undrar hur många statyer av Kingen vi kommer att få se i helgen.......

Blir kul att mäta oss mot svenska division I-lag. Det kommer att bli tufft, men bättre bevis på om vårt försvarsspel håller får vi inte. Och dessutom är det perfekt för oss att så här två veckor före premiären få känna på högt svenskt tempo.

Kallsta Open ligger alltid samma helg som fotbollslandskamper. Förra året spelade Sverige 0-0 mot Albanien. Med samma resultat mot Ungern i morgon är drömmen om Syd-Afrika helt slut.
Det har den varit länge för Norge, det är bara Drillo som vägrar att ge upp. Om de där åtta procenten ska vara lika höga efter helgen måste Island besegras.

I helgen är det dessutomt travderby både i Norge och Sverige. Maharajah blir normalt sett svår att knäcka i svenska derbyt, men jag har en otäck känsla av att Olle Goop till slut får sin derbyseger. Spring Erom är ruskigt bra.
Ta det som ett tips.
Vem som vinner norska derbyt?
Har egentligen ingen aning, men om Gold Wing blivit helt kvitt sina skadeproblem vinner han.

Prestigemöte i damfotbolls-EM i dag. Tycker det låter som om Sverige underskattar Norge och det känns inte bra. Men det vore grymt tungt att torska mot Norge i en fotbollsmatch.

Hörs snart igen.

31.8.09

Innebandy, innebandy o lite innebandy

Helgen har handlat om innebandy och egentligen inget annat. Ännu en upplaga av Exel Tigers Cup har avverkats.
Och jag vill direkt börja med en sak:
Tack till alla er Nor-eldsjälar som gör så att den här cupen blir vad den blir.
Man blir stolt som Nortränare av att se så många göra ett så hårt jobb för att allt ska fungera. Jag väljer att inte nämna några namn, så glömmer jag inte nån, men ni gör alla ett grymt bra jobb.
Tusen tack för det!

När jag ändå är inne på att hylla folk så bara måste jag lyfta fram Svein och Jörn. Det är i första hand dem och så jag då som varit inblandad i värvningen av nya spelare. Det låter kanske som att det är världens lättaste jobb.
Det är det inte. Vi har i år varit i kontakt med 38 spelare. Säg att det i snitt går åt tre telefonsamtal eller mail för varje spelare innan man kommer fram till ett beslut så förstår ni att det tillbringas en hel del tid i telefon eller att skriva mail.
Och detta bara med spelaren. Till detta kommer kontakt med spelarnas nuvarande klubbar och sedan ska saker som jobb o lägenhet fixas.
Nu har vi fått hit Jesper och Niklas och det är nog inte många som förstår hur hårt Svein o Jörn jobbat för att saker o ting ska komma på plats.
Tusen tack, Svein o Jörn för jobbet ni lägger ner.

Sportsligt sett lyckades vi för första gången på tre år gå vidare från slutspelet. Extra kul var segern mot Greåker, ett lag Nor aldrig vunnit emot tidigare, men jag är besviken över att vi inte kom upp i nivå i kvartsfinalen mot Sveiva.
Vi spelade ok, men fick liksom aldrig det rätta flytet i spelet och dessutom var flera av Sveivas mål misstag från vår sida.
Det är inte ok.

Sveiva var ju den stora överraskningen i cupen då de tog sig hela vägen till final. Det styrker väl bara det man visste sedan tidigare. Årets elitserie kommer att bli rekordjämn.
Men frågan är hur hög standarden är?
För vad säger det egentligen att ett mittenlag från svenska division II kommer och vinner hela den här cupen?
Vet att man inte ska ta en försäsongscup på alltför stort allvar, speciellt som det bara är i semin o finalen som det är fullängdsmatcher, men helt ok känns det inte att ett svenskt division II-lag vinner cupen.

Men Bollstanäs var ett kul lag att se på. Speciellt förstafemman visade stundtals upp ett härligt snabbt anfallsspel. Andreas Fridner skröt jag ju upp på förhand här i bloggen. Jag kanske tog i lite väl mycket, men Fridner vann ändå poängligan så jag var ju inte direkt fel ute.

Nu går vi in i en ny viktig träningsvecka och så bär det av till Karlstad på fredag. Detta ser jag fram emot. Som sagt är ju Niklas o Jesper på plats äntligen och nu kan vi börja pussla ihop laget så det kommer starkt till premiären 19 september.

Ny blogg kommer på onsdag-

26.8.09

I gång på allvar igen

Får be om ursäkt för dålig uppdatering det sista. Har egentligen inget att skylla på, men lovar att skärpa mig ordentligt.
Nu har ju vardagen dragit igång på allvar och ekorrhjulet börjat snurra igen.
Men varför heter det ekorrhjul och inte hamsterhjul.
Finns väl inga ekorrar som springer i hjul.
Eller?

Vardag betyder innebandy och där har det hänt en del sen sist. Med en ung och orutinerad trupp var vi med i Sagene Invitational och där gjorde vi det riktigt bra. Både spelmässigt och resultatmässigt även om det sista inte är viktigt så här års.
Var också mycket nöjd med träningsmatchen mot Fjerdingby i går trots 1-3-förlust. Försvarsspelet sitter där och jag tycker det är många av spelarna som visar att de vill slåss om en startplats.
De här träningsmatcherna är väldigt viktiga för oss, inte bara för den här säsongen utan för framtiden. Att våra unga spelare får känna på det högre tempot som elitserielagen har är ett viktigt led i spelarutvecklingen och något de kommer att ha nytta av framöver.

Till helgen väntar Tigers Cup och det ska bli otroligt kul. Glädjer mig till att se en massa bra innebandy. Och ni ska få ett tips. Gå och se svensklaget Bollstanäs och håll ett extra öga på Andreas Fridner, tror han spelar i nummer tio.
Han har teknik som skulle göra Tommy Ahola avundsjuk.
Ta chansen att se en riktig lirare nu i helgen.

Vardag betyder också Premier league. Jag tror serien är lite sämre i år och därmed också att den blir än jämnare.
Därför oroar det mig inte att Liverpool redan förlorat lika många matcher som de gjorde under hela fjolårssäsongen. Då kryssade man alltför mycket och det är det bara att ändra på i år.
Men det som oroar mig är hur svagt laget ser ut. Gerrard och Torres levererar fortfarande och Glen Johnsson är en supervärvning, men bakom där ser det tunt ut. Kuyt jobbar som vanligt fortfarande stenhårt, men i övrigt är det upp till bevis för de övriga.
Hoppas Aqualini snart blir frisk plus att klubben handlar något före transferfönstret stänger.

Skrämmande att Tottenham börjat så starkt. De är ju alltid bara bra efter jul. Hur långt går de nu när de fått en bra start?
Deras forwardsuppsättning är kanske dessutom ligans bästa. Inte många som kan ha Crouch o Pavlychenko på bänken.

Blir kul att se lottningen i Champions league i morgon, torsdag. Hoppas på tuff lottning för Liverpool. Då kanske de inte klarar gruppen utan får spela Uefacupen i stället.
Kan vara enda chansen att vinna nåt i år.

Hur kan Cypern få med lag i Champions league två år i rad samtidigt som Sverige inte ens är nära. Nåt är fel med svensk klubblagsfotboll. Det är helt klart.

14.8.09

Läsarrekord

689.
Så många är det som läst Cathrines gästblogg.
Vet inte helt hur jag ska tolka det att en gästbloggare får drygt 500 fler läsare än mina vanliga bloggar får.
Vet heller inte helt hur jag ska kunna blogga igen med mitt vanliga dödsnack om i sammanhanget totalt ointressanta och viktiga saker, men jag ska göra ett försök i vart fall.
Först vill jag bara från Cathrine rikta ett stort tack till alla er som på olika sätt hört av sig och kommenterat hennes blogg.
Det sätter både Cathrine och jag stort pris på.
Och nu är det faktiskt "bara" fyra behandlingar, och totalt åtta veckor, kvar av den här tunga perioden.
Vi satsar båda på att 2010 blir ett kanonår.

Nog om cancer (eller kreft som det heter på norska) för den här gången.
Två stora händelser sker i helgen.
Vi drar igång träningsmatchandet.
Premier league startar.

Är nog faktiskt mest spänd på oss. Vi ska på tre dagar spela hela fyra matcher med start mot Tunet i kväll. Blir grymt spännande att se var vi står mot fyra elitseriekollegor.
Som vanligt är inte resultaten så viktiga utan det viktiga nu är att vi börjar jobbet mot vad som ska bli en kul säsong.
Tyvärr har de första veckorna efter semestern mest präglats av sjukdomar och skador och andra frånfall och vi saknar fortfarande några till helgen.
Men det gör att andra får chansen att visa vad de går för och jag både tror och hoppas att de tar den.
Och givetvis är jag nyfiken på att se Jesper in action. Han är här i helgen för att spela de här matcherna och flyttar sedan hit till Tigers Cup-helgen.
Niklas kan troligen inte vara med i helgen, men också han flyttar hit Tigers Cup-helgen.

Så till Premier league. Jag trodde egentligen att det här skulle bli Liverpools säsong. En tre, fyra förstärkningar för att öka bredden och guldet skulle vara klart.
Men vad sker?
Bara två värvningar, varav Aquilani inte är spelklar på nästan två månader (vem vet hur mycket tid han behöver att anpassa sig på efter det) och dessutom försäljningar av Arbeloa, Hyppiä och framför allt Alonso.
På det hela taget gör det att jag tycker Liverpool faktiskt ser svagare ut än förra året. Spetsen finns där och nog håller startelvan hög klass, men det där viktiga djupet i truppen sätter jag frågetecken för.
Så därför är jag grymt osäker på hur det kommer att gå.
Tuff öppningsmatch också borta mot Tottenham. Fast Tottenham brukar ju aldrig ta poäng förrän efter jul så kanske går det vägen ändå.
United ser också svagare ut och jag är nästan helt säker på att Chelsea vinner ligan. Ancelotti är ingen personlig favorit, men jag tror han passar in i Chelsea. Hans spelstil liknar Mourinhos och den har ju fungerat i Chelsea tidigare.
Dessutom är Chelsea det laget som fått behålla sin trupp. Har visserligen inte värvat mycket heller, men de blir min vinnare.

Blir kul att se om Citys pengamaskin fungerar samman och om Wenger har ett nytt fantastiskt lagbygge på gång eller om Arsenal faktiskt blir så svaga som de ser ut att vara på pappret.

Stoke då?
Andra säsongen är alltid tuff, men nog ska man kunna ha lag som Hull, Burnley och Portsmouth eller Birmingham bakom sig i tabellen?!

Skytteligan vinner Jermaine Defoe, i vart fall om man ska gå efter hur han sett ut i träningsmatcherna.

I kväll får vi se hur det ser ut för oss i träningsmatcherna.
Vem visar att de vill ha en plats i premiären borta mot Sarpsborg 19 september?
Det finns i dagsläget elva lediga platser......

2.8.09

I’m still standing!

Jeg har fått den store ære av å gjesteblogge! Litt uvisst om Mikael egentlig vet hva han har sagt ja til…

I dag er det eksakt seks måneder siden jeg satt forgrått og forvirret inne på et legekontor i Oslo sammen med mamma. Jeg hadde fått beskjeden om at jeg var syk. Alvorlig syk. Jeg hadde kreft.

Det er rart hvordan livet kan bli snudd på hodet i løpet av sekunder. Lange sekunder riktignok. Til tross for at det var forferdelig tungt å få høre det jeg fikk høre, gruet jeg meg mest til å ta tre telefonsamtaler. De tre verste jeg noen gang har måttet ta. En til pappa, en til mormor og morfar og en til Mikael. Hvordan skulle jeg si at jeg plutselig var blitt en kreftpasient? Jeg husker ikke så mye fra de samtalene. Bare at jeg skulle så inderlig ønske at jeg ikke var nødt til å fortelle dem at jeg faktisk hadde kreft…

Ikke husker jeg så mye annet fra den første uka heller. Det ble mye undersøkelser og informasjon om operasjon osv., informasjon om ting og tang jeg aldri trodde jeg skulle få i en alder av 27.

Men jeg husker at herrelaget slo Grei og at damelaget slo Drammen den uka! Heia Nor 92!

Fra jeg fikk den beskjeden i begynnelsen av februar er det akkurat som jeg ble plassert på et høyhastighetstog som ikke gir meg noen råderett over mitt eget liv. Første stoppested var Radiumhospitalet med operasjon, deretter en lang periode preget av mye venting, og så fra april av, cellegift annenhver uke i 6 måneder. I skrivende stund er jeg ferdig med syv av tolv behandlinger. Over halvveis! Om operasjonen var fryktelig tøff, så er det ingenting i forhold til cellegiftsbehandlingene. Bivirkningene er rare og mange, men jeg har jo ikke så mye valg.

For å sitere en klok blogger ”Jeg hater kreft!”

Jeg unner ingen å gå gjennom den prosessen her!

Men, midt oppe i all elendigheten finnes det naturligvis en god del lyspunkter! I livet finnes det nemlig både store og små gleder, og så finnes det ”Cathrine-gleder”! Det vil si bittesmå gleder som for eksempel og kunne spise is annenhver uke (for det er altfor vondt og kaldt å spise is når jeg tar behandling), slå Mikael i Yatzy (selv om han vil komme til å protestere på det, så er jeg best!) eller å orke en ekstra time sosialisering med venner og familie.

I tillegg er jeg ekstremt takknemlig ovenfor mamma og pappa! Verdens beste foreldre og sykepleiere. Jeg vet ikke hva jeg skulle ha gjort uten den støtten de gir meg. Tusen takk for all hjelp – ord blir for små! Men, jeg kommer nok fortsatt til å trenge masse hjelp… Godt at jeg har ansatt dere på livstid! Resten av familien Bentsen og Nilsen har også vært veldig støttende og hjelpsomme, og jeg takker dere alle.

Mikael… Hva skal jeg si? Du har stått ved min side last og brast, hørt på alle mine bekymringer, trøstet meg når jeg gråter (som i grunn er ganske ofte!) og gitt meg anledning til å være meg selv 110 %. Vi har kommet veldig nære hverandre i denne perioden, og det er jeg glad for. Du vet hva du betyr for meg. Du och jag, Mikael!

Jeg setter også umåtelig stor pris på alle sms’er, mailer, telefoner og hilsninger jeg har fått! Keep ’em coming! Det er slike ting man trenger for å komme gjennom en trasig hverdag. Jeg tror alle som opplever alvorlig sykdom vil sette pris på å vite at man har venner, familie og kolleger som bryr seg. Om det kanskje er litt vanskelig å sette ord på det man føler, så er det tanken som teller. Det er godt å vite at jeg har så mange som viser omtanke for lille meg og resten av familien min. Dere er altfor mange, så ingen nevnt – ingen glemt!

Må også nevne at jeg er veldig glad for all den støtten jeg har fått fra Mikaels familie og venner i Sverige. Tenk at mennesker jeg knapt nok har møtt, eller aldri har møtt, sender hilsninger og varme tanker til meg. Det er veldig rørende, og gir ordet nestekjærlighet en ny betydning. En spesiell takk til Mikaels foreldre, dere er fantastiske!

Fra innebandyen er jeg vant til å kjempe på banen, men dette er en helt annen kamp. En kamp jeg aldri hadde forestilt meg at jeg skulle delta i, en kamp jeg nekter å tape. For med positive tanker og pågangsmot har jeg bestemt meg for at alt ordner seg for snille jenter. Og sånn er det med den saken!

Nå gleder jeg meg stort til den kommende innebandysesongen! Begynner å krible i fingrene til å komme i gang nå (selv om jeg bare sjefer på sidelinja!). En strålende sesong for hele Nor 92 ønsker jeg meg!

Cathrine :-)

30.7.09

Vardag igen

05.20 i måndags morse ringde väckarklockan. Slut på semestern och dags att börja jobba med andra ord.
Jag ska erkänna att jag haft bättre stunder i livet än just då.

Av olika orsaker blev det tidig semester i år och dessutom bara tre veckor i följd. Jag hoppas detta var sista gången. Det är för tidigt att börja jobba innan juli tagit slut. Visst att det är lugnt på jobbet med extremt lite barn, men jag hör till dem som inte gillar när det är lugnt på jobbet.
När jag väl är på jobb vill jag ha saker att göra. Att bara dåsa omkring gör mig bara passiv och trött. Dåsa och slappa kan jag göra hemma liksom.

Nåja, snart har första veckan gått och på måndag börjar den riktiga vardagen igen. Tycker visserligen fortfarande 3 augusti är tidigt, men på jobbet blir det både mer barn och vuxna och dessutom drar ju innebandyn igång igen.
Men har ändå en känsla av att den här hösten känns lång.
Tur att en Londonresa i början av december redan är inbokad. Ska äntligen få se mitt andralag Stoke spela live. Ska nämligen se de borta mot Arsenal, en tur jag ser fram emot.

Men jag ser också fram emot att dra igång innebandyn igen. Efter fiaskot förra gången vi var i elitserien är jag grymt revanschsugen och nu ska vi på allvar visa att Nor 92 hör hemma i eliten. Jag menar att vi nu har bättre förutsättningar att lyckas än för två år sen, men det är viktigt att vi alla inblandade inser hur mycket jobb vi har framför oss för att lyckas.
Framgång kommer aldrig gratis, jag hoppas alla är beredda på att offra en hel del den här säsongen.
Truppen jag har till mitt förfogande känns mycket spännande och det blir en utmaning för mig att ta ut ett vinnande lag av detta till matcherna.

Tror årets elitserie kommer bli uppdelad. Tunet, GIF, Fjerdingby, Greåker och Sarpsborg (eller har de tappat för många spelare?) o kanske Slevik tror jag gör upp där uppe och sen slåss övriga lag om platserna där nere. Jag tror ärligt talat att alla vi andra kan nå slutspel, men alla vi kan också åka ur. Det handlar om hårt jobb och att ha de berömda marginalerna på sin sida.

Annars handlar det mesta om Zlatan just nu. Typiskt att jag köpte en Intertröja med Zlatan i Polen. Där kastade man bort 50 kronor helt i onödan.......

Ärligt talat vet jag inte vad jag tycker om den här övergången, men nog måste Inter gjort en väldigt bra affär?! De får rejält med pengar plus en av världens bästa målskyttar i Eto´o. Eto´o är en betydligt mer naturlig målskytt än Zlatan, men vår svenska stjärna har ju många andra egenskaper som jag hoppas Barcelona får nytta av.
Missa förresten inte senaste numret av tidningen Offside. De har ett fullständigt lysande reportage om klubban Barcelona.

Har blivit en del filmtittande senaste tiden och jag konstaterar att nya Wallanderfilmerna håller hög klass och att filmen om norske krigshjälten Max Manus är ruskigt bra. Se den!

Nu har jag suttit i 45 minuter på jobbet utan några barn eller något att göra. Som sagt, jag hatar att ha det lugnt på jobb.
Tänk o varit hemma i stället. Hade hunnit många matcher på FM under den här tiden......

Nästa blogg kommer på måndag, men då dyker det faktiskt för första gången upp en gästbloggare här hos mig.
Har nämligen lovat Cathrine att hon ska få göra ett gästspel. Så på måndag kan ni läsa om hennes tankar kring sin tuffa situation.
Missa inte det!

20.7.09

Hemma igen

Det var tio dagar sen sist, men nu är jag hemma i Norge igen.
För så känns det. Norge är numer hemma.

Men det var likaväl kul att vara i Sverige på besök och träffa familj o gamla vänner.
Och Sverigevistelsen avslutades med tre nätter i Göteborg tillsammans med familjen Bentsen.
Vi bodde på Radison SAS, ett mycket fint hotell och hade en riktigt bra tur.
Shopping i Nordstan, guidade båtturen Paddan, promenad i Trädgårdsförening, god mat på Pizza Hut och fantastiska hamburgerstället Joe Farelli´s var något av det vi hann med.
Och så var vi givetvis på Liseberg, där har jag inte varit på länge.
Cathrine lyckades lura mig upp i Lisebergsbanan, men hon fick inte med mig upp i Balder, som går betydligt fortare.
Cathrine var dock väldigt nöjd med Balder-turen som hon alltså fick göra utan mig.
Lisebergsbesöket var trevligt, men den enda lilla nedturen var att Helge visade sig betydligt bättre än mig i spelet straffsparken. Han lyckades skjuta bollen i krysset, jag klarade det inte.

På tal om boll ägnades söndagskvällen åt fotbollsmatchen IFK Göteborg-Trelleborg. Må säga att nya Gamla Ullevi var en gemytlig och bra arena. Kul också att IFK gör som norrmännen, alltså har en speciell sång före matchen. Med text och gamla nostalgiska IFK-bilder på storbildsskärmen skapades en skön stämning.
Låten var inte "Gamle gress" direkt, men ändå klart godkänd.

Det samma får sägas om matchen. Visserligen var Trelleborg ganska usla, fast jag gillade Andreas Drugge, men IFK imponerade på mig och är en klar guldkandidat.
Framför allt föll jag för backlöftet Mikael Dyrestam. 17-åringen som debuterat som mittback mot AIK var nu vänsterback och fullständigt briljant.
Fortsätter hans utveckling kan han bli precis hur bra som helst.

Moldes Diouf till Manchester United. Är det något jag drömt eller är det bara ett dåligt Norgeskämt?

Zlatan till Barcelon är däremot riktigt kul. Fast undrar egentligen hur Eto´o känner sig. Han är ju ändå en storstjärna och så hamnar han liksom i en bytesaffär på det här viset. Kan inte vara så kul och hans ego kan vara det som till slut stoppar den här affären.
Men oj vad spanska ligan skulle bli intressant nästa år med Zlatan i Barcelona. Känns ju som om alla storstjärnor går dit.

Liverpool då? Ja, det har ju värvat Glen Johnsson för 220 miljoner. Jag gillar Johnsson, men var det verkligen en högerback för så dyra pengar Liverpool behövde. Kunde de inte hellre sålt arbeloa o kanske Alonso till Real Madrid och så köpt loss Villa från Valencia för de pengarna?
Så hade jag gjort.

Bara denna veckan kvar på semestern. Tur till Kristiansand och tio dagar i Sverige har gjort det här till en intensiv och kul semester. Känns lite sådär att behöva börja jobba igen redan på måndag.
Men, men, det är väl bara att bita ihop.

Bloggar snart igen.

15.7.09

Semesterblogg

Trodde egentligen att jag hade semester, men vissa personer tycker inte jag ska få ha det utan tjatar om att jag måste blogga.
Så här kommer en blogg. En blogg skriven i Habo faktiskt. Har varit i Sverige sedan i fredags nämligen.
Så här långt har jag hunnit med en hel del. Lördagen var det grabbkväll hemma hos Victor. Sjukt trevligt att träffa hela gänget igen. Peter, Tobbe, Pelle, Wulff, Lövet, Victor, Fridh och Chrille: Tack för en väldigt trevlig kväll.

Söndagen gick i familjens tecken. Mormor Linnea fyllde nämligen 80 år och bjöd givetvis in på kalas. Alltid kul att träffa släkten igen och som vanligt bjöds på mycket och god mat.

I måndags var jag, mamma Lena o syster Anna i Ullared, detta shoppingparadis. 06.00 startade resan och kvart i åtta ställde vi oss den flera hundra meter långa kön. Att gå på Ullared är en speciell upplevelse, men av nån konstig anledning tycker jag det är helt ok.
Vet inte om jag gjorde några fynd, men jag fyllde i alla fall ett par stora kassar med diverse saker.

En av sakerna var till den i morgon exakt 20 månader gamla Leah. Var nämligen på besök hos henne och Pelle o Jenny i måndags kväll. Den stora Nalle Puh-bamsen jag hade med mig gjorde stor succé.
O tack för våfflor o kaffe, Jenny o Pelle!

Tisdagen var lugn med bland annat ett besök hos farbror Christer. Där fick jag träffa sju månader gamla kusinbarnet Nellie, kul!
Lika kul var det inte att jag förlorade mot Christer i bordtennis. Enligt honom själv var detta första gången han slog mig i pingis.
Får skylla på ringrost tror jag.
Nästa gång låter jag dig inte vinna, Christer.

I dag blir det minigolf och pizza med familjen Wulff samt Victor o Camilla. O på fredag drar jag iväg till Göteborg. Där får jag äntligen träffa HENNE igen och tillsammans ska vi göra Göteborg i tre dagar.
Liseberg, shopping i Nordstan, kanske en båttur med paddan och fotbollsmatchen IFK Göteborg-Trelleborg står på programmet.

Hoppas spelarna sköter sin egenträning i juli. Det kommer behövas. Säsongen lär bli tuff, men samtidigt känns det mycket bättre nu än för två år sen, då vi senast var i elitserien.
När vi nu fått Jesper Göransson och Niklas Karlsson till laget är jag väldigt nöjd med vår trupp.
Jesper visade i tryouten sin skicklighet och Niklas har jag sett spela flera gånger i Fagerhultströjan. Att få hit en så etablerad division I-spelare känns väldigt bra.
Är grymt laddad inför säsongen och längtar redan till tredje augusti då vi drar igång igen.

Före det ska jag ha bloggat igen.
Kanske blir en blogg redan från Göteborg.
Man vet aldrig.....

29.6.09

Tankar en tidig morgon i juni

Då var det måndag morgon igen.
Känns ändå rätt ok eftersom det här är min sista vecka före semestern.
Det enda som är negativt med det är att jag i år bara har tre veckors semester. Tog ju ut en del när jag var i Polen också.
Men nu är jag van vid att ha lite semester så det går säkert bra i år också.
Och redan till helgen väntar första turen. Då drar vi till Kristiansand i fyra dagar. Start-Godset på söndag är huvudmålet för resan, men jag glädjer mig också väldig till att besöka dyreparken. Tror inte jag varit i en djurpark sen en skolresa till Kolmården typ i femman.
Alltid kul att se hur lik man verkligen är aporna......

På tal om Godset tycker jag de presterade årsbästa i går mot Sandefjord. Så många chanser de skapade då har de nästan inte gjort sammanlagt på hela säsongen. Hoppas de fortsätter så, då ska nog Start få slita trots hemmabana på söndag.
Äntligen presterade ju för exempel Fredrik Nordkvelle och jag tycker också att Storflor ser bättre och bättre ut.
Min personliga favorit är annars Sanko, synd han blev skadad, gillar hans spelstil.

Helgen tillbringades till stora delar i Sverige faktiskt. Jag och Cathrine var ju på Nordby i lördags och det blev en heldagstur. Efter utbyggnaden där har Nordby blivit ett väldigt stort och bra köpcenter. Hade till och med smygit in sig några butiker med klädesmärken som Gant, Ralph Lauren, Sand och Tiger.
Det gillar jag.
Fast ändå må jag säga att bästa köpet var en tröja till priset 99 svenska kronor.
Rena rånet ju.
Givetvis blev det ett besök på Max också. Grymt gott som vanligt och Cathrine blev också frälst.
Hoppas Max snart hittar över gränsen och kommer till Norge.
Kanske kunde vara en affärsidé förresten.

I går hade vi träningsmatch. Jo, det är sant. I stekande värme i slutet av juni drog vi till Oslo och mötte Sagene.
Lite speciellt med träningsmatcher så här års, men vi mötte Sagene vid liknande tidspunkt förra året och det är faktiskt inte så dumt.
Dels blir det ett avbrott i försäsongsträningen och dels får man faktiskt ett litet tidigt kvitto på vad som funkar och som inte funkar.
Gårdagens match, som Sagene vann med 8-7, gav mig flera svar och också en del nya frågor.
Man ska inte dra för stora växlar av en sån här match, men den gav mig absolut något o att spela träningsmatcher i juni kan gärna bli en tradition för mig.

Söderling går upp mot Federer i dag. Normalt sett har han ingen chans, men jag tycker ändå han har gjort det han ska i Wimbledon. Det han hittat en stabilitet i sitt spel och vinner lätt mot de spelare han ska slå tycker jag tyder på att han klivit upp en nivå och blir att räkna med. Otur i lottningen bara att han kom på samma halva som Federer.

Har egentligen aldrig ägnat Michael Jackson nån större uppmärksamhet, men nu efter hans död har jag börjat förstå att han var en stor artist. Flera av låtarna han gjort är ju riktigt bra. "They don´t care about us" är min personliga favorit.

Vilken match svenska U21 gjorde i fredags. Har sällan lidit så med ett landslag som jag gjorde nu. Detta kändes nästan tuffare än när A-landslaget rök mot Holland i straffar i EM 2004.
Jag har sagt det förr och säger det igen: Ge Markus Berg chansen på ordentligt i A-landslaget nu. Låt honom spela från start i flera matcher även om han inte gör succé direkt. Till slut lossnar det för honom och jag menar att vi här fått fram en målskytt av hög internationell klass. Jag menar på fullt allvar att han, rent målskyttemässigt, kan bli lika bra som Henrik Larsson.

Lovar inget, men det kan bli en blogg till den här veckan.

23.6.09

Sommaren är här!

Fina dagar nu med sol och varmt väder.
Och bara en och en halv vecka kvar till semestern.
Vore synd att klaga då.

I helgen var vi iväg till Stavern och precis som förra året blev det en lyckad tur. Extra kul i år var att damlaget också var iväg med ett gäng. Tycker nu vi börjar få till en bra sammanhållning mellan herr- och damlaget.
Något det varit si och så med tidigare.
I övrigt tänker jag inte kommentera så mycket om Stavern-turen. Säkert många som är nöjda med att det som skedde där inte blir offentligt........
Vårt röda lag tog sig hela vägen till semifinal. Detta trots ett bedrövligt gruppspel där det bara blev en seger och en sistaplats i gruppen.
Turligt nog gick alla lag vidare och i åttondelsfinalen mot regerande mästarna, ett gäng svenskar från Linköping, visade röda laget vad som bodde i dem.
En tredjeplats blev det till slut.

För det blå laget var det motsatt. Laget spelade bra i gruppen, men försvann direkt i slutspelet mot arrangörslaget.
Damlaget gjorde det bra och tog sig till semin och slutade till sist på fjärdeplats.
Lika väl blev det ett guld till oss. Kolderup lånades nämligen in till Vålerenga efter att hans lag slåtts ut. Och Vålerenga vann hela turneringen.
Grattis Kolderup!!

Viktig match i U21-EM i kväll. Sverige måste spela minst oavgjort, men helst vinna, för att kunna gå vidare till slutspel.
Tycker inte det ska vara en omöjlighet.

Prisutdelning för Dream Team i går och vi som spelat fick guldmedalj. Har haft en ganska bra säsong egentligen. Hemma i prishyllan hänger nu en guldmedalj från division I, en från division III och en silvermedalj från polska mästerskapet.
Får man vara ganska nöjd med, eller hur?!

Händer inte mycket annars om dagen, men till helgen blir det en tur till Nordby köpcenter som ju nu fått massa nya butiker.
Inte minst har Max Hamburgerrestaurant öppnat där. Den bara måste jag ju ta med Cathrine och visa. Max ligger minst två hack före Mcdonalds.

Prövar att få till en blogg nån gång under veckan igen.

16.6.09

full fart

Det går i ett nu och snart är det semester. Har faktiskt bara tre veckor kvar att jobba. Den gångna helgen var dock, för ovanlighetens skull den senaste tiden, lugn.
På lördagen var det ju Bondens marknad och Handelns dag i Drammen så jag och Cathrine tog oss en tur till byn.
Det blev lunch på Condelica, fyndande av såväl filmer som Hallonsaft (saft, saft, hallonsaft, bättre saft har ingen haft som smurfarna sjunger).

På söndagen var jag och såg mitt favoritlag i fotboll.
Liverpool?
Nej, är numera supporter till Konneruds damjuniorlag. Därför var det givet att se de i åttondelsfinalen av NM mot Strömmen. Det blev en dramatisk match där Konnerud länge ledde med 3-2 och såg ut att gå mot en skräll, men favoriterna från Strömmen blev till slut för tuffa.
Men tro det eller ej, det var en helt ok fotbollsmatch faktiskt.
Det var inte utan att man fick minnesbilder av hur det var när jag tränade Falköpings KIK:s 16-årslag en gång i tiden.
Vi gick till semifinal i Gothia Cup och hade en fantastisk säsong tillsammans.

Men nu är det ju innebandy som gäller och där är försäsongen i full gång. Som vanligt imponeras jag av inställningen hos spelarna. Visst kunde man önska att vi vore lite fler på träningarna, men de som är där gör det väldigt bra.
I kväll blir det lite avbrott med matchspel. Vi skulle spelat mot Holmlia, men de lämnade tyvärr återbud i går kväll så det blir en internmatch i stället.

Så bär det ju av till Stavarn i helgen. Också det är ett bra avbrott i vår tuffa träning. Turen till Stavarn är mest av sociala grunder och sånt är också mycket viktigt.

Elitserien i år ser ut att bli väldigt jämn. Stor vinnare i "Silly Season" så här långt är utan tvekan Tunet som verkligen varit aktiva på transfermarknaden.
Förlorarna så här långt är väl den gångna säsongens finallag Greåker och Sarpsborg som båda tappat såväl tränarna som starka spelarprofiler.

På tal om silly season så är det som sker i Real Madrid nu ganska sjukt. Att värva både Kaka och Ronaldo är ju helt enormt. Men ändå verkar de inte vara färdiga. Skulle de få Villa också vet jag inte vad jag ska säga.
Liverpool är inte helt på samma nivå. Namnet man hör mest om på väg in till klubben är Glen Johnsson.
Har inget emot honom, han är en offensiv och bra högerback, men kanske inte den stjärnvärvning jag önskar.
Samtidigt är det svårt och jag har egentligen ingen sån där riktig drömvärvning. I vart fall inte nån realistisk sådan. Men nog hade Villa och Torres varit en önskan att se tillsammans i Liverpool.

Efter tre år i Norge börjar jag snart glömma bort hur man firar midsommar. Men på fredag ska jag visa dagisbarna och personalen hur vi gör i Sverige. Då ordnar vi svensk midsommarfest.

Mycket fotboll på TV nu med både För-VM och U21-EM från Sverige. Grymt kul med båda. Har alltid gillat de här för-VM:sturneringarna. Prestigen där är inte lika stor och det gör att fotbollen blir lite mer öppen och offensiv.
5-0, 4-3 och 3-1 (och visserligen en 0-0-match också då) är hyfsade resultat i de inledande matcherna.

I U21-EM måste väl England ha en jättechans sett till det laget de har?
Tycker också att Sverige ser bra ut, men gruppen är tuff och det är ett måste att vinna mot Vitryssland i kväll.
Och faktiskt skulle jag unna förbundskapten Tommy Söderberg en framgång.
Jag hade många synpunkter på hans sätt att leda A-landslaget, men maken till sympatisk och humörspridande person får man leta efter.
Jag har haft förmånen att träffa honom flera gånger och efter varje gång man pratat med Tommy Söderberg är man på bra humör och sådär varm inombords.
Lite som efter att ha sett ett avsnitt av Beverly Hills ungefär........

Inte omöjligt det blir en blogg i helgen från Stavarn.

12.6.09

tillbaka

Var ett tag sen jag bloggade nu känner jag, men har haft ganska fullt upp.
Förra helgen tillbringades i svenska huvudstaden Stockholm.
Hade där en intensiv helg med två Springsteen-konserter samt landskampen Sverige-Danmark.

Låt mig börja med Springsteen: Han är enorm!
Det finns säkert större enternainers på scen som har större shower, men för mig är Springsteen bara bäst. Kontakten han har med sin publik och den spontanitet han har är helt unik. Det stora med Springsteen är ju också att hans shower inte liknar varandra. Han byter låtar hejvilt och inte ens hans band vet alltid vad de ska spela.
Båda konserterna var grymma, men söndagens var en av de bättre av de 14 (tror jag det är) jag sett med "The Boss".

Synd bara att inte Cathrine kunde följa med, men Lasse dög som ersättare på konserterna. En helg hos Lasse är också något alldeles speciellt. Då kommer man in överallt i Stockholm, på alla vipavdelningar. Man dansar loss med Fredrik Ljungbergs mamma, sitter på drinkbord på "Köket" med bland andra Stefan Liv och Mats Sundin som bordsgrannar. Eller så är man på en jätteförfest med bland andra Jesper Blomqvist och Agbar Barsom.
Tack, Lasse för en oförglömlig helg.

Kul också att träffa Victor o Camilla igen samt att återse Nicklasson och Mernosh samt att äntligen få se deras snart ettåriga son Charles.

Fotbollsmatchen var dock ingen höjdare. Kallt var det och spelet värmde inte precis heller. Att Sverige inte kommer till ännu ett mästerskap är kanske ingen katastrof, vi ska vara glada att de varit i så många som de varit på slutet. Men de kunde väl försöka spela lite fotboll.
Matchen mot Danmark var ju rent bedrövlig.
Och inte tycker jag 4-0 mot Malta imponerade särskilt mycket heller. Nej, dags nu för en ordentlig generationsväxling. Bort med spelare som Chippen, Henke och kanske faktiskt också Mellberg. Fortsätt spela bröderna Elm och så är det dags att ge Markus Berg, Andreas Granqvist och kanske några till ordentligt förtroende.
Och givetvis in med en ny förbundskapten.
Men jag har velat ha bort Lagerbäck sen 2002 så det är ju inget nytt.
Men ett råd, Lagrell: Ta inte Svennis.
Hans Backe köper jag, men inte Svennis!
Hade jag fått bestämma hade jag satsat på Roland Nilsson.

Natten till i dag sov jag och två till vuxna över på barnehagen sammen med 13 sexåring. Det var en intressant upplevelse, men jag är grymt sliten nu.
Har egentligen lite lust att se Pittsburgh vinna Stanley Cup i natt, men känner att det inte är nåt jag orkar.
Men ta det som ett tips. Penguins slår Red Wings i natt.

Kommer inte på nåt mer just nu, men lovar (eller hotar med) att snart skriva igen.

31.5.09

Så här skrev jag i en blogg den femte april:
Torvald Palema vinner Elitloppet i år.
Kom ihåg var ni läste det först.

För sådär tio minuter sen gick hästarna i årets Elitlopp i mål.
Vem som vann?
Vem tror ni?
Torvald Palema givetvis.
Den här bloggen är alltid först med det hetaste!
Glöm aldrig det!

Man bara måste imponeras av Åke Svanstedt. Han är tjurskallig som få och har ju verkligen varit i blåsväder den här våren. Att då bita ihop och få i ordning Torvald Palema i ett sånt här skick är helt enkelt imponerande.
Som "travexpert" på en tidning nära Svanstedts hemmabana Axevalla träffade jag givetvis "Kung Åke" flera gånger. Och att han är en vinnarskalle är bara förnamnet. Lite norrländskt tvär, men mot mig var han faktiskt alltid helt korrekt och ok. Trevlig kanske vore att ta i, det är ändå Svanstedt vi pratar om, men han var heller aldrig otrevlig utan det gick bra.
Jag är hur som helst väldig glad för att han fick vinna Elitloppet med Torvald Palema.
Var ju själv på plats förra gången han vann, då med Gidde Palema.

Vinna fick inte Gorale Nowy Targ, laget jag hjälpt här nere i Polen, göra igår heller. Den här gången förlorade de med 4-7 och därmed vann Zarotka polska mästerskapet för tionde gången i rad!
Snacka om att vara överlägsna i ligan!
Men Gorale gjorde den här gången en betydligt bättre match. Vårt 2-2-1-försvar ställde till våldsamma problem för Zarotka och faktum är att Gorale ledde med 4-3 med tio minuter kvar att spela.
Till slut blev dock Zarotka lite för tunga att stå emot och deras individuellt skickliga spelare kunde till slut avgöra. Sista målet gjorde de dessutom när vi tagit ut målvakten.

Så därmed är mitt jobb med Gorale slut. Det har varit intressant att få träna och coacha ett polskt lag och inte minst har jag mött många otroligt trevliga människor.
Men jag ska villigt erkänna att jag gläder mig våldsamt till att få åka hem i morgon kväll.

Givetvis längtar jag allra mest till att få träffa Cathrine igen. Lite dålig timing dock att hon ska ta cellgift i veckan, men jag hoppas vi ska få till att träffas före jag drar till Stockholm till helgen där det blir två Springsteen-konserter och Sverige-Danmark på Råsunda.
Kan ju bli en bra helg.

Så Cathrine är den jag längtar mest till, men jag tycker också det ska bli kul att komma på jobb igen, har saknat både personal och barn. Och så blir det faktiskt kul att kasta sig in i försäsongsträningen igen.

Robin Söderling slog ut Nadal i åttondelsfinalen av Franska öppna.
Jag skriver det igen: ROBIN SÖDERLING SLOG UT NADAL I FRANSKA ÖPPNA!!!
Det måste vara en av de största idrottsskrällar nånsin.
Hoppas Tibrosonen Söderling orkar ladda om nu och ta sig hela vägen till final.
Det svenska tennisundret lever fortfarande.


Så nästa gång jag bloggar är jag hemma i Norge igen!
Hörs då!

28.5.09

Fyra dagar kvar......

Det närmar sig slutet på min Polen-vistelse. Ska bli sjukt gott att komma hem igen.
Men före det är det minst en finalmatch kvar att spela.
Och faktum är att jag nu känner mig mer positiv än vad jag gjorde inför förra matchen.

Ändringarna vi har gjort den här veckan har i alla fall på träning sett ut att fungera mycket bra. Nu gäller det bara att tagga ner spelarna och få de att gå in och njuta i finalen på lördag.
Då finns det faktiskt en liten chans att ordna fram en tredje och avgörande final på söndag.
Men tufft blir det. Motståndarna Zarotka har nämligen vunnit polska mästerskapen nio år i rad. Snacka om dominans.

Men för spelarna i Gorales skull hoppas jag verkligen det går att stoppa Zarotka. Maken till entusiasm och ambition har jag sällan sett. Förutom en frivillig träning i går (var ju trots allt Champions league) då det bara var tolv stycken har uppslutningen på träningarna varje dag varit enormt bra.
Att de är entusiastiska märks tydligt.
Vi tränar som sagt tre gånger i veckan i en ishall. I denna ishallen ligger en pub där flera spelare i Zarotka jobbar.
Därför har spelarna i Gorale inför varje träning tejpat för alla fönster så att inte Zarotkaspelarna ska kunna se träningen.
Imponerande eller hur!
Första gången jag hållt stängda träningar förresten.....

Så jag hoppas, och faktiskt lite tror, att det ska kunna bli en avgörande match på söndag.

I övrigt har den här veckan rullat på. Gjorde dock bort mig lite häromkvällen när jag skulle hem från träning. Jag gick upp i min trappuppgång, som ovanligt nog inte var låst, stegade upp de fem våningarna och började fippla med nyckeln i nyckellåset. Det är väldigt mörkt i trappuppgången på kvällarna då det inte finns något lyse. Döm om min förvåning när nyckeln inte passar!
Jag fipplar lite till då plötsligt dörren öppnas. Jag möter en stor polsk man och en liten arg hund.
Först då går det upp för mig att jag gått in i fel trappuppgång.
Problemet är bara att nyckeln fastnat i låset, den passade ju inte alls där och nu får jag inte ut den.
Mannen, som ju är polack och inte kan ett ord engelska, verkar dock förstå min situation och lyckas slita ut nyckeln och jag kan förvirrad stappla ner och gå in i rätt trappuppgång.

Fattar inte hur jag lyckas hamna i de här konstiga situationerna hela tiden, jag!

En betydligt trevligare händelse var på lunchen igår. Jag satt där med som vanligt världens största portion då plötsligt en kille i 30-årsåldern frågar på engelska om han får sitta vid mitt bord.
"You´re the coach, right?", säger han.
Jag svarar givetvis ja och det visar sig att han är estländare som nyligen flyttat till stan Nowy Targ för att spela hockey i stans lag. Han kommer närmast från den rumänska ligan, men är nu alltså proffs i Polen.
Han hade faktiskt varit på sin livs första innebandymatch i lördags när han såg den första finalen. Vi hade ett trevligt samtal, han var grymt bra på engelska, eller amerikanska snarare.
Efter samtalet slog det mig hur liten sporten innebandy egentligen är.
Här finns det alltså en estländare som kan leva på att spela ishockey i den polska ligan.
I svenska Superligan i innebandy finns det väl nästan spelare som fortfarande måste betala för att få vara med?
Som sagt, innebandyn har en lång bit att vandra, den saken är helt klar..........

Såg första halvlek på puben i ishallen och drog sen hem och såg andra halvlek stremat på nätet, perfekt bild och en bra sändning från engelska IVT med bland annat Teddy Sheringham i studion och massor av intervjuer efter matchen. Vill bara säga två saker: För det första stör det mig alla kommentarer jag ser överallt från Liverpoolfans om hur glada de är att Barcelona vann. Visst, jag gillar inte heller United, men jag skulle aldrig tracka en supporter efter en förlust i en stor final där mitt eget lag inte ens var med.
United var i alla fall i final, det var inte Liverpool.
De gånger Liverpool slår ett annat lag då trackar jag gärna, men så länge de inte vinner nåt själva ska jag vara tyst. Det är ett löfte.
Ändå tycker jag nog Barcelona vann rättvist. Xavis passning till Messis 2-0 (vilket sjukt häng han hade) kan vara den bästa passningen jag sett någon gång.
En smörkniv i luften kan man säga.

Agnes låt "On and on" spelas faktiskt förvånansvärt ofta här nere i Polen. Både på radio och TV.

Tror nog det blir minst en blogg till innan jag kommer hem igen!

24.5.09

Tung förlust

Hej igen!
Min debut i polska mästerskapsfinalen gick inget vidare.
Laget jag hjälper, Gorale Nowy Targ, förlorade mot byrivalen Zarotka Nowy Targ i den första i bäst av tre matcher.
Det blev 5-9 och vi var egentligen aldrig nära att vinna. Enda glädjeämnet var att vi vann den andra perioden med 2-1.
Coachförlust?
Antagligen.
Det är väl alltid coachens fel när man förlorar, eller?

Högsta serien i Polen består av sex lag varav de här två som nu möts i finalen är helt outstanding. Det gör att spelarna hela säsongen går och väntar på finalserien. Det var därför stor besvikelse hos Gorale-spelarna efter matchen.
Hoppas besvikelsen går över i revanschlusta. I kväll ska vi ha ett möte och snacka igenom matchen och sen väntar fyra träningar innan nästa match på lördag. Bara att lägga den här matchen bakom oss och blicka framåt med andra ord.

Men Gorale måste absolut höja sig ett snäpp om de ska få till en tredje och avgörande match, som i så fall är på söndag.
Matchen igår var nämligen inget bra. Allt för mycket hawaii och soloprestationer. Det fanns inte tillstymmelse till uppspel eller organisation i anfallsspelet.
Kämpaglöden fanns där och trots att vi släppte in nio mål så var försvarsspelet när väl alla var i position helt godkänt.
Nu kommer jag pröva nåt nytt till nästa match. Vi byter helt enkelt spelsystem och jag hoppas det får samma effekt som det fick hos Nor 92:s damlag!

Var en annorlunda upplevelse att coacha på engelska, känner att alla orden inte kommer helt naturligt, men överraskade mig själv genom att även skriva på engelska när jag skrev saker till mig själv att ta upp i periodpauserna.

Intresset för matchen var sådär, det kanske var en 300 personer och såg och i en ishall som tar drygt 3000 blir det en ganska öde stämning. Gott om journalister och fotografer var där i alla fall. Tror faktiskt det var hela fyra journalister på plats så mediaintresset finns där.
Bara en av dessa kunde tydligen dock engelska för det var bara han som vågade intervjua mig efteråt.

Matchen dömdes förresten av ett domarpar från Tjeckien. De var helt ok och tydligen har tjeckerna många bra domare. Minns ju att vi hade ett tjeckiskt domarpar när vi mötte GIF för två år sen, de var också mycket bra.

Har alltså varit här i Nowy Targ i södra Polen, nära gränsen till Slovakien, i exakt en vecka och går i morgon in på min sista vecka.
Den veckan ska präglas av revanschlust och jag ska göra vad jag kan för att hjälpa Gorale till att fixa en tredje och avgörande final.

Börjar undra varför jag betalar dyra pengar på massa TV-kanaler. All fotboll går ju ändå se streamat på nätet. Det har räddat mig här. Har kunnat se Uefa-cupfinalen och Barcelona-Osasuna. Funkar allt som det ska i dag räknar jag med att kunna se Maldinis farväl av San Siro och Liverpool-Tottenham.

Har inte följt med i Stanley Cup så bra som jag brukar i år, men min personliga favorit är helt klart Chicago. Inte bara för att de har gamle Modospelaren Samuel Påhlson i laget utan också för att av det jag sett av dem i år spelar en kul hockey. Patrick Sharp och Jonathan Toews är två favoritspelare för mig.
Men jag tror kanske inte de är mogna att ta Detroit redan i år utan det lutar åt en repris av fjolårets final mellan Red Wings och Tobbe Nilssons Pittsburgh.
Tror i så fall på pingvinerna i år.

Till sist ett youtube-tips. Det var Bent som tipsade mig och jag har sett på det mängder av gånger den här veckan. Kan vara det finaste som ligger på youtube. Här kan man verkligen snacka om kärlek mellan far och son:
http://www.youtube.com/watch?v=zFVGdZOhlL0

Bloggar snart igen, tror jag.

23.5.09

Matchdags!

Hej igen. Har nu nästan gått en vecka av tiden här nere. Hemlängtan är fortfarande påtaglig, men samtidigt börjar jag komma in mer o mer i det här nere.
Framför allt tas jag om hand på ett väldigt profesionellt sätt. Jag behöver egentligen inte tänka på nåt utan allt är ordnat. Jag får lunch o middag varje dag (lunchen är världens största portioner, det värsta jag sett!) och jag kan egentligen säga till om vad som helst så fixas det.
Det hjälper givetvis till att hålla hemlängtan och saknade borta en del.

Och ikväll drar finalspelet igång. Bäst av tre matcher är det som gäller och jag har alltså haft fem träningar på mig att forma ett vinnande lag. Inte helt lätt när det till att börja med är omöjligt att lära sig polska namn och spelarna dessutom nästan inte kan nån engelska.
Att det dessutom bara använts västar på en enda träning har ju inte direkt underlättat för mig. Inte helt lätt att hålla koll på vem spelare som är i vilket lag.
Terje och Kjetil, var är ni när jag behöver er som bäst!?!?
Här hade ni haft jobb att göra, det kan jag lova!

Som jag berättat tidigare är innebandymattan i ishallen riktigt usel, men vi har faktiskt haft två träningar i en annan hall, med parkettgolv. Det var klar skillnad, men finalmatcherna kommer att spelas i ishallen, den har bättre publikkapacitet.
Känns lite synd då golvet verkligen är kasst. Märktes inte minst när vi tränade power play.

Hur matchen i kväll kommer att gå har jag ingen aning om. Helt klart är det här min största utmaning som innebandytränare. Är väldigt spänd på hur det ska gå att coacha under matchen med tanke på språksvårigheterna.
Har sett motståndarlaget Zarotka Nowy Targ (laget jag coachar heter Gorale Nowy Targ) på video och de ser faktiskt ganska vassa ut.
Vi slår helt klart ur underläge.

Ska försöka att blogga redan imorgon igen och berätta om matchen.
Hörs då!

19.5.09

På äventyr i Polen

Blir en lång text med långa stycken i dag bara så ni vet.
Har haft en helt syk dag.
Hade avtalat att möta en spelare i det polska laget i en butik. Hade bara varit i denna butiken en gång tidigare och var lite osäker på vägen, men blev grymt stolt när jag hittade fram i min hyrbil, en gammal dieseldriven Ford Fusion (den är så gammal att det är kassettspelare och inte CD i den!).
Ställde mig utanför innebandyshopen (jag hade nämligen fattat det som att jag skulle få mera träningskläder), men ingen kom.
Men plötsligt öppnas granndörren till butiken och ut kliver en polsk dam i 60-årsåldern. Hon börjar snacka polska med mig och jag lyckas förstå att hon sett mig på internet och vet att jag är den nye förbundskaptenen.
Hon frågar vad jag gör där, men förstår inte ett skatt engelska.
Plötsligt frågar hon om jag vill ha kaffe, klockan är nu en kvart efter den tiden vi skulle mötas. Hela min hjärna skriker svara nej till kaffet, men plötsligt hör jag hur min mun öppnar sig och säger: Yes, please.

JAG SVARADE JA!
HALLÅ HUR DUM FÅR MAN VARA!
FÖLJA MED EN POLSK DAM IN I HENNES LÄGENHET?!!!!

Men det var alltså vad jag gjorde. Inne i lägenheten fanns hennes man som heller inte kunde ett ord engelska. Men kaffe fick jag. Plötsligt uppdagar sig en kille i 25-30-årsåldern. Det är det gamla parets son, Daniel, som tacksamt nog kan engelska.
De ringer då lite telefonsamtal och det visar sig att jag givetvis missuppfattat allt.
Det var till en matbutik jag skulle för att hämta ut lite matvaror att fylla kylskåpet med!

Men tro inte att historien slutar där. Nej, den här Daniel är väldigt ivrig av sig och dessutom arbetslös så han föreslår att han och jag åker på en sightseing. Han vill visa mig nåt gammalt slott.
Här försökte jag mumlande svara nej, men det accepterades inte. Sagt och gjort så drog jag o Daniel iväg. Först till den där matbutiken där stackars Piotr fått vänta på mig i nästan en timme och sen mot det där slottet.
På vägen dit körde vi in på den absolut minsta väg jag nånsin kört. Vägen ner till Sjömo-stranden vid Vättern vid Gustav Adolfsplanen (alla Habo-bor vet vad jag menar) framstår som rena Autobahn i jämförelse.
Vägen slutar vid en sjö där Daniel ber mig stanna bilen. Det gör jag och så går vi ut.
Ska erkänna att mina tankar for iväg här, men det var givetvis inget farligt utan han ville bara visa mig ett ställe som hans föräldrar hade.

Efter det drog vi till det här slottet som byggdes nån gång på 1200-talet tror jag. Det var ganska skoj att gå där och tacksamt nog var flera av guideskyltarna på engelska.
På hemvägen slog Daniel till igen. Han sa att vi skulle stanna på ett ställe, men vägrade säga vad. You´ll see, sa han bara.
När vi kommer dit ser jag världens skummaste berg o dalbana framför mig.
För alla som inte vet det så är Flume Ride och kanske Lisebergsbanan det enda jag åker på Liseberg. Berg- och dalbanor är inget för mig.
Särskilt inte ute i polska landsbygden bara kilometer från slovakiska gränsen.
Men innan jag vet ordet av är biljetten köpt och jag sitter fastspänd i en vagn på väg uppför världens brantaste backe.
Här trodde jag helt ärligt att min sista stund på jorden var kommen.
Men den här berg- o dalbanan var inte som andra. Här styrde man nämligen sin vagn själv genom att antingen bromsa eller ge fart.
Jag körde inte så fort nedför för att säga det sån.
Något som Daniel, som körde vagnen bakom mig, var lite besviken över. Så besviken att han ville att han o jag skulle åka tillsammans i en vagn. Då blir det mer tyngd och det går fortare, jag styr, sa han.
Men tro det eller ej: för första gången i dag klarade jag att säga nej. Nån andra tur blev det inte. Nån gräns får det faktiskt vara.

Efter det drog vi tillbaka till Nowy Targ och jag släppte av honom hos sig och jag drog hem till mitt.
En minst sagt surrealistisk dag.

Jag har nu lovat Cathrine att aldrig mer följa med nån polsk dam in för att dricka kaffe så några fler såna här äventyr från Polen blir det nog inte.

Men jag bloggar snart igen. Då ska jag berätta mer om innebandyträningarna.

18.5.09

Om ravioli med jordgubbar o innebandyträning i en polsk ishall

Så var man då i Polen.
Måste säga att känslan lite är vad är det jag har gett mig in på den här gången. Två veckor i en liten stad där ingen pratar engelska.
Två veckor borta från världens bästa flickvän och världens bästa jobb.
Jag är antagligen dum i huvudet.

Sen finns en annan sida som säger att det här är en kul utmaning. Jag har hela tiden haft som mål att utveckla mig som innebandytränare och kanske kan detta vara ett steg.

Och polackerna ska ha för sin service och mottagande av mig. Tack vare Polens Mr innebandy, Dominik, har tagits väldigt väl om hand.
Jag bor i en förvånansvärt fräsch lägenhet som egentligen bara har två svagheter.
Det finns ingen TV och den ligger högst upp i ett fyravåningshus.
Men, men, hade antagligen inte fattat polska TV-program ändå och att gå i lite trappor är ju bra träning.

Maten är intressant. Min första måltid här i Polen, jag bor för övrigt i staden Nowy Targ en timme utanför Krakow, var ravioli fyllda med jordgubbar.
Trodde de skämtade först, men det gjorde de inte. Och faktiskt var det gott. Tillbehör var en ananasring o jordgubbssylt!
Annorlunda, men gott.

Under min vistelse här nere ska jag träna klubblaget Gorale Nowy Targ. De är klara för final i polska mästerskapen där de i bäst av tre matcher ska spela mot rivalen Szarotka Nowy Targ som alltså också kommer från den här stan.
Dessa är de ledande klubbarna i Polen, men Szarotka har vunnit serien och mästerskapet de senaste åren.
I år satsar Gorale på revanch och de är förvånansvärt seriösa och målmedvetna. Sedan första april har de tränat varje dag.
Ja, varje dag!

Så jag kastades rätt in i en träning redan i går kväll.
Det blev en intressant upplevelse.
Hallen var nämligen en ishall och mitt på isen hade de satt upp en innebandysarg och en gummimatta. En matta fylld av veck som gjorde att bollen kunde studsa lite hur som helst.
Kallt var där också.

Kvaliten på spelarna var dock ok. De satte mina för dem nya övningar direkt. Spelet lämnade dock en del övrigt att önska. Bland annat hade de inga västar så det var inte helt lätt för mig att följa med när alla sprang omkring i olika färger.
Fattar inte hur de klarade att spela så.

Hoppas det är ändrat till i kväll. Då ska jag börja prata taktik och här finns massor att jobba med.
Brukar normalt sett alltid börja med försvarsspelet, men här tänker jag nog lite annorlunda. Blir att jobba med uppspel och att ta djupledslöpningar i dag, tror jeg.

Men faktum kvarstår. Två veckor här är länge och jag saknar HENNE våldsamt mycket alla redan.
Otroligt glad över chaten på Facebook och att någon uppfann mobiltelefonen.
Det lindrar saknandet lite grann i vart fall.

Håper alle spillere og leder i Nor over 18 år kommer på avslutningsfesten 12. juni. Meld dere på til Elin så fort som muligt.

Bloggar snart igen.

13.5.09

Spännande möten

Får börja med att be om ursäkt för min dåliga uppdatering. Har egentligen inget att skylla på, men konstaterar att jag inte är ensam om att vara dålig på att blogga. Kingen har visserligen vaknat till, men Jaxx o Tobbe bloggar inte direkt sönder Nor-sidan om dagen.
Tur att Marlene o Julianne håller Nor-bloggandet uppe.

Har haft en mycket ovanlig o intressant dag i dag. Har varit på HMS-kurs inne i Oslo. Ämnet var mangfold (mångfald) på arbetsplatsen och vi fick besök av tre personer som representerade varsin minoritetsgrupp i samhället.
Jag fick i tur och ordning träffa en muslimsk man, en kvinna som föddes som man men gjort en könsoperation samt en HIV-positiv person.
Meningen var att göra sig kvitt med fördomar och vi fick fråga personerna vad vi ville. Detta var sjukt intressant och jag lärde mig massor nytt som jag inte visste.
För exempel att det faktiskt finns medicin som hjälper mot HIV och AIDS.
På så sätt finns det ju sjukdomar som är mycket värre. Som cancer.
Fast självklart är HIV inget vidare heller.

Cathrine har varit piggare den sista tiden och då blir också jag på bra humör. Hon har nu klarat av ytterligare en cellgiftskur igår och idag och jag hoppas hon klarar denna bra också.
Eftersom påsken blev en helveteshelg gjorde vi en del saker vi skulle gjort då nu i lördags.
Och det går faktiskt bra att gömma påskägg även i maj.
Bara ett tips.

Norge kom sexa i U19-VM. Det oroar mig att man inte är lite närmare toppen och framför allt inte slår Lettland.
Ska egentligen inte uttala mig då jag inte såg några matcher, men Norge spelade ju inte med samma femmor någon gång i hela turneringen, det plockades väldigt i femmorna och det tror i alla fall inte jag är positivt under en turnering. I en lång serie är det ok att testa sig fram och variera lite, men i en turnering menar jag att man ska köra på det man tror på från början.
Men, som sagt, jag var inte där och det är alltid lätt att coacha från sidan.
Men min strategi som förbundskapten för Polen blir i vart fall kontinuitet.

Tidigt, tidigt, tidigt på söndag drar jag förresten till Polen för att vara där i 15 dagar. Ska scouta spelare och dessutom hjälpa ett lag i polska mästerskapen.
Känns lite nervöst, vet ju inte helt vad som väntar mig, men det ska bli kul också.
Hur det blir med bloggandet därifrån vet jag inte (finns det internet i Polen?!).

Ska pröva att höra av mig från Polen.
Men före det sker två viktiga saker. Finalen av Paradise Hotel i morgon och så Eurovisionsfestivalen på lördag.
Glad jag får med mig de två stora händelserna innan jag drar.

26.4.09

Tankar en trött söndag

Är sliten i dag. Blev nämligen sent i går. Var på födelsedagsfest hemma hos Linko. Tillsammans med värden själv, Hilde, Jaxx, Veronika, Rikke, Manne o Tobbe blev det en väldigt trevlig kväll med räkor, öl, vin och bra musik. Och dessutom lärde Rikke oss hur man ska uttala dill med amerikansk brytning, mycket intressant.
Sent blev det och jag är rejält sliten nu, men tack för en mycket fin kväll.

Till Filip som kommenterat att en gång är ingen gång: Vad med två gånger då?
Var nämligen ute och sprang i fredags kväll också. Synd bara man skulle supa bort den uppbyggda konditionen i går kväll....
Men ska pröva att komma ut några gånger i veckan också.

Började hoppas på en jämn ligaavslutning, men givetvis lyckades tråk-United vända och vinna mot Tottenham.
Bara konstatera: Det blir ingen titel för Liverpool i år.

För Dream Team blev det två titlar. Först vann ju laget serien och i torsdags kväll blev laget också regionsmästare bland division III-segrarna i Oslo. Grymt kul. Succén för Bosse bara fortsätter. Tur man redan skrivit på nytt kontrakt som tränare för A-laget.....

Hade glömt bort hur fantastiskt bra serien Spanarna på Hill Street var, men tack vare ett dubbelavsnitt på TV4 Guld i dag blev jag påmind.
Tack för det.

Grymt starkt av Godset att ta första segern när Stabek kom på besök i dag. Hoppas detta var vändningen nu. Bara inte skadorna på Sankoh o Glenn Andersen är för allvarliga. Verkar ju som om laget hittat rätt i sin uppställning äntligen.

Nidaros slog Alta i kvalet till elitserien och vi får åka till Trondheim nästa säsong. Har aldrig varit där så det blir kul. Känns helt rättvist också att Nidaros tog sista platsen. De vann ju, till skillnad från Alta, sin serie.
Grattis, Hveding o kompani!!

Vet inte vad jag egentligen tycker om Wipeout, men svenska kommentatorerna Hans Wiklund och Felix Herngren är fantastiskt roliga och patriotiska.

Sverige slog Östterrike med 7-1 i hockey-VM i går. Någon som bryr sig.

Snart dags för ny vecka och nya möjligheter.
Cathrine ska på cellgiftsbehandling måndag och tisdag. Hoppas det går bättre den här gången. Och framför allt hoppas jag att vi snart kan träffas. Var två veckor sen nu.
Med risk för att bli stämplad som toffel och tönt: Jag saknar min flickvän.

Blir säkert en blogg på onsdag igen.

22.4.09

Chockade mig själv

I dag har jag gjort något jag inte gjort på väldigt, väldigt länge. Det är oxå något jag nog aldrig trodde jag skulle göra nån mer gång.
JAG HAR VARIT UTE O SPRUNGIT!
Jo, det är sant.
Är chockad själv.
Har senaste tiden varit ute o gått en del. I går kände jag att det var dags att trycka på lite, men det blev ingen löping då. Men i dag blev det faktiskt det. Det mest konstiga är att jag fick kämpa mycket mot min motivation bara för att få mig att ut o gå. Men väl ute kände jag mig pigg och jag bestämde mig för att löpa.
Eller löpa kanske är fel ord. Men jag tror det gick snabbare än att gå i alla fall.
Länge var det inte heller, jag sprang 30 minuter (med visst avbrott då Fox ringde), men faktum är att det kändes oväntat bra.
I morgon kommer jag vila, då ska jag se Dream Team och sen träna damlaget, men på fredag ska jag ut igen.
Får se om jag går eller springer då.

Men i dag sändes Cathrine hem från sjukhuset i alla fall. Hon är fortfarande slapp och har dåligt immunförsvar.
Inte aktuellt med några besök från mig där inte. På måndag o tisdag väntar ny kur med cellgift. Jag hoppas verkligen hon reagerar bättre den här gången.

4-4 mot Chelsea förra veckan, 4-4 mot Arsenal i går. Någon som fortfarande tycker Liverpool spelar tråkig fotboll?
Synd bara att Mascherano, Arbeloa och Arelio bestämt sig för att ge varsin försenad julklapp till den där lille ryssen bara.

NM-finalen i söndags var ingen höjdarmatch. Det var egentligen en ganska svensk innebandy det bjöds på. Två lag som la mest fokus på försvarsspel och väntade på att motståndarna skulle göra misstag. Modern innebandy, men inte särskilt kul att se på.
Jag sa det förra gången o säger det igen: Jag hatar cancer.

Gossip Girl är just nu det bästa som går på TV. Grymt avsnitt i kväll igen.

I morgon kommer jag garanterat ha träningsvärk.
Prövar att blogga igen nån gång i veckan.

18.4.09

Ett evigt mörker

Uttrycket ett evigt mörker kom till på Falköpings Tidning. Minns jag inte helt fel var det Olof Darius som började använda det och det var ett uttryck som vi använde oss av väldigt ofta. Så fort något var tungt var det ett evigt mörker.
Uttrycket ett evigt mörker stämmer också in väldigt bra på min vardag.

Påsken blev inte vad den skulle.
I stället kördes Cathrine till sjukhus med hög feber. Hon började cellgiftsbehandlingen måndagen före påsk och reagerade dåligt. Dessutom blev immunförsvaret som väntat försämrat och hon blev lätt mottaglig för smittor. Antagligen lyckades jag smitta ner henne med nån bakterie från barnehagen.
Febern har ännu inte gett sig och hon har fått tillbringa även den här helgen på sjukhus. Där ska hon nu ligga till hon blir kvitt infektionen.
För mig handlar det nu att om att hålla mig undan. Eftersom jag jobbar på dagis dras jag antagligen med massa bakterier.
Så i samband med att Cathrine får cellgift (måndag-tisdag varannan vecka i ett halvår) är umgänge med mig inte så smart.
Just det här att det bästa sättet att hjälpa nån som står en nära på är att hålla sig borta kan vara det värsta som finns.
Det enda man egentligen vill är ju att stödja och vara nära för att på så sätt hjälpa till. Att man gör mest nytta genom att inte träffas är helt sjukt tungt.
Man känner ett utanförskap och en oro som är helt för jävlig. Samtidigt som man får dåligt samvete för att man själv mår dåligt. Det är ju faktiskt inte jag som har cancer så vad fan lipar jag för, liksom.
Har nog aldrig längtat så till att det ska bli höst/vinter som jag gör nu. Då är ju all den här skiten över och man kan börja tänka på annat än cancer och cellgift o annan skit.

JAG HATAR CANCER.
Betydligt mer än vad jag hatar holländare och katter. Då är ni många som förstår hur starkt mitt hat är.

Men nog gnällt. Det viktiga nu är att Cathrine blir kvitt sin infektion och sedan återigen ta upp kampen mot cancern. Ibland vill man bara gräva ner sig, men det hjälper ju liksom inte. Ska verkligen pröva att tänka positivt. Som sagt, nån gång blir det oktober och slut på helvetet.

Som sagt, ett evigt mörker.
Och inte gick Liverpool vidare i Champions League heller. Men vilken match det var!!

Behöver jag nämna att det gick åt helvete med travet i dag också?
Började riktigt bra och överlevde de två första skrällarna med få streck. Spikarna Lovely Lidob och Korok var klockrena, men ändå blev det bara fyra rätt.
Tungt när man är så rätt ute, men ändå så långt ifrån.

Att AIK vann SM-finalen var för mig ganska väntat. Lika väntat var det att det blev en ganska tråkig match med tillknäppt spel.
Tack dock till Mange, Fox, Tobbe o Linko för trevligt sällskap. Besöket av er är faktiskt det mest positiva på hela den här helvetesveckan.

Evigt mörker stämmer förresten bra in på starten av den här dagen. När jag vaknade var nämligen allt svart i lägenheten. En titt i säkringsskåpet och ett telefonsamtal till pappa Kjell hjälpte inte. Tur då att sportchef Svein är elektriker. Han kom hit och kunde lösa problemet.
Detta lagom till att SM-finalen för damer började.
Tusen tack Svein!

I morgon blir det en tur till Sarpsborg för att se NM-finalen mellan Greåker och Sarpsborg. Jag hoppas givetvis på Elf o Greåker, men tror på Sarpsborg.
Tror dock att det blir en mer sevärd final än den svenska. Hoppas det blir mycket folk i Sparta Amfi också.

Vi ses väl där?
Om inte ska jag försöka orka med en blogg till veckan också.