Nytt år - nya möjligheter

Bara två dagar kvar på 2009 och det är väl dags att summera året som gått.
Brukar alltid lista mina år efter hur bra de varit. 1996 och 1994 är år som ligger väldigt högt upp på denna listan.
2009 då?
Ja, helt ärligt är det här kanske det svåraste året att betygsätta av alla mina 35 år så här långt i livet. På många sätt har det varit bland de allra bästa, men på andra sätt också bland de värsta.

Kort summerat så blev 2009 ett år i innebandyns (som alltid), kärlekens (inte alls normalt för mig) och så då cancerns (verkligen inte vanligt) tecken.

Det var året jag mötte den stora kärleken, men snabbt visade det sig att det inte skulle vara så enkelt. Vet inte om det finns några normer för hur ett normalt första år i ett förhållande brukar vara, men mitt o Cathrines första år har långt ifrån följt de linjerna.
Vårt första år har varit dramatiskt, intensivt och i många stunder sjukt tufft. Men ändå skulle jag inte vilja vara utan de stunder vi haft. Både de ljusa och de mörka.
Förstå mig rätt: Jag skulle absolut önskat att Cathrine inte varit sjuk, men samtidigt har sjukdomen fört oss väldigt nära varandra.
Och det gillar jag.
Jag satsar på att vårt 2010 bara går i kärlekens tecken, och att alla sjukdomar håller sig långt långt borta.

Innebandymässigt var 2009 ett bra år. Vi vann serien och gick upp i elitserien. Där har vi gjort det klart godkänt och vid julvilan ligger vi på den åttonde och sista slutspelsplatsen. En plats jag hoppas vi minst har när seriens alla matcher är spelade, men ska det bli verklighet måste vi alla inblandade jobba sjukt hårt i januari och februari.
Vi rivstartat med fem matcher på två veckor och nu handlar det om att göra de få träningar vi har fyllda av kvalité. Ska slutspelsplatsen bli verklighet måste vi alla ta vårt ansvar. Att träna både hårt och fokuserat.
Vi kommer inte få något gratis och detta hoppas jag vi förstår alle samman.
Gör vi detta kan vi fort få de marginaler vi behöver i de tuffa matcherna vi har.
Och dessutom är ju platsen i serien absolut inte säkrad ännu. Januari månad kommer att avgöra mycket och jag ser väldigt mycket fram emot den här tuffa och roliga utmaningen.
Låt oss göra 2010 till Nor 92:s år. Och då menar jag inte bara herrlagets. Jag hoppas alla ungdomslag fortsätter sina framgångar, jag hoppas att damlaget ledda av den entusiastiska och otroligt drivande svenskduon Jimmy o Micke, går upp en division.
Som sagt: 2010 ska bli Nor 92:s stora år.

Hade också hoppats att 2009 skulle varit Liverpools år. Det sket sig. Ute ur Champions league och avhängda i premier league. Torres sköna och sena kvittering i går mot Aston Villa gör ändå att jag tror på ett bra 2010.
Jag tror Liverpool får en riktigt bra vår, vinner Euro League och slutar trea i Premier League. Det hade ändå varit ett godkänt facit på en dålig säsong.

Sjukt kallt här i Norge om dagen. Gillar egentligen det här vädret och blir det bara lite, lite varmare, åker längdskidorna fram.
Kanske kan 2010 bli motionerandets år för mig också.
Det skulle jag behöva.

Hörs snart igen.

God Jul

Oj vad länge sen jag bloggade nu. Vet inte helt vad jag ska skylla på, men ett är säkert: Det går i hundra om dagen.
Sedan sist har det hänt en hel del. Jag har fyllt år, jag har varit i London och till detta har det varit mängder av innebandymatcher och diverse andra aktiviteter.

Innebandyn först: Spelet har gått lite i stå på slutet och det är inte samma flyt i vårt spel som det var i början av säsongen. Jag hoppas detta vänder efter nyåret. Och framför allt hoppas jag det blir slut på alla sjukdomar och skador o allt annat som gjort att det varit alltför lite folk på träningarna.
Det att träningarna varit dåliga har helt klart speglat av sig i matcherna.
Men segern mot Nidaros var riktigt skön och innebär att vi går in i den tuffa januarimånaden med ett bra utgångsläge.

London var helt fantastiskt. Julstämning och massor folk, mängder av shopping (det vill säga, Cathrine shoppade och jag bar det hon handlade), två fotbollsmatcher och julmarknad gjorde resan till en fin upplevelse.
Och resan visade också att Mullsjö är väldigt stort.
På Arsenal-Stoke-matchen träffade jag hela familjen Conny Steenberg och på matchen Fulham-Sunderland mötte jag Tommy Gustafsson, Mikael Dahlen, Glenn Levin och Rickard Nordenberg.

På tal om Mullsjö. Blir bara mer och mer imponerad av deras framfart i södra ettan. Tolv raka segrar är helt enormt bra.

Snart jul och nyår. Mitt nyårslöfte får bli att blogga lite oftare.
Ska pröva att få till en blogg redan den här veckan.
Fram tills dess:

GOD JUL!!!!

Och till sist ett stort grattis till Chris som äntligen fick göra mål med sin nya klubba på träningen i går.