19.4.10

Blandade NM-finaltankar

Ska verkligen pröva att skärpa mig när det gäller mitt bloggande. Uppdateringen har ju inte varit på topp precis.

Söndagen tillbringades i Rykkinhallen där jag såg Tunet bli mästare både i dam- och herrklassen. Rättvisa resultat i bägge matcherna och fullt förtjänt att Tunet vann.
På herrsidan, som jag har bäst koll på, har Tunet varit seriens i särklass bästa lag. De har en bredd som inget annat lag varit i närheten av. I stora delar av NM-finalen rullade man på tre offensiva kedjor, och ändå satt det spelare på bänken som tagit en plats i många andra elitserielag. Dessutom tycker jag Tunet är ett lag med en tydlig spelidé. Här har tränare Torp gjort ett kanonjobb. Han har under en lång tid nu fått jobba med sitt lag resultatet kom i år. Inte minst är jag imponerad över spelarnas tro på systemet och spelarnas fantastiska vilja att jobba hem. Det är otroligt svårt att kontra på Tunet, de är så grymt snabba att hitta sina försvarspositioner.
Dessutom har de ju offensiva profiler som Wendelstig Mattson och inte minst Mossin. Han är kanske inte den populäraste spelaren i Norge, men jag menar att det är profiler som han den här sporten behöver.

Lite kopplingar tycker jag man kan dra till årets SM-guldvinnare Storvreta och Tunet. Båda lagen har en tydlig spelidé där tränaren under lång tid fått bygga sitt lag och dessutom har båda lagen spelare som tror starkt på spelidén och jobbar därefter.

1300 var på plats under NM-finalen. En helt ok siffra, men jag menar att den borde vara betydligt högre. Framför allt saknar jag spelarna bland publiken. Alltså de spelare som själva inte spelar. Och här menar jag både senior- och ungdomsspelare.
För att dra en liten parallell till Sverige och SM-finalen där kryllar det där av ungdomslag som gjort en resa till Globen som säsongsavslutning. Det tycker jag man borde jobba mer mot här i Norge också. Varför inte erbjuda alla klubbar att köpa gruppbiljetter till ett billigare pris?

Men det är lika illa att det inte är fler seniorspelare på plats. Och här behöver jag inte gå längre än till vår egen klubb. Om jag inte missat någon tror jag faktiskt det bara var sex spelare från vår A-lagstrupp som var på plats och såg finalen.
Det menar jag är för dåligt. Det tar trots allt bara en knapp halvtimme att ta sig från Drammen till Rykkinhallen.
Det är lätt att klaga på att vi har för lite publik och att intresset från allmänheten för innebandy är svagt. Men faktum är ju att inte ens de aktiva är tillräckligt intresserade.

Rykkinghallen var ok som finalarena, men jag tycker fortfarande att Skedsmohallen är den perfekta hallen att arrangera NM-final i.

Under finalen fick jag, för klubbens räkning, hämta årets Fair play-pris. Var betydligt roligare att hämta det i år än förra gången i elitserien. Då åkte vi ju ur.
I år var det mer ok att vara snälla.

Det får räcka för nu. Ska blogga snart igen.