Framtiden är här!

Såg på Nors gästbok att min blogg borde tas bort på grund av för dålig uppdatering. Kan hålla med, men tar uppmaningen och gör ett försök att få till lite regelbunden blogging.

Denna helgen arrangerar vi i Nor 92 Norges största ungdomsturnering. I år gör 63 lag upp i de olika klasserna och när jag sitter här denna tidiga söndagsmorgon och gör mig klar för en ny dag som speaker och lottsäljare slår det mig en sak.
Framtiden är här!

Jag ska förklara vad jag menar. Jag är en av de som den senaste tiden har bekymrat mig för utvecklingen i norsk innebandy. Under de fem år jag nu har varit i landet tycker jag faktiskt inte att det har hänt så mycket. Elitserien har enligt mig om inte minskat så i vart fall heller inte blivit bättre i kvalitet, landslaget står och stampar, och då tänker jag både på herr- och ungdomslandslag (väl att märka handlar detta mest om herrinnebandy, känner att jag har lite för dålig koll på norsk daminnebandy för att uttala mig!).
Jag har heller inte varit ensam om vara bekymrad. Det har ju till exempel tillsatts en grupp som har till uppgift att komma med förslag om nytt seriesystem.
Ska inte gå in alltför mycket på det förslaget gruppen tog fram, men hade jag lagt fram ett förslag hade det sett annorlunda ut.

Och att bara förändra seriesystemet är givetvis ingen lösning. Det är mycket, mycket mer som ska till.
Men så nu i helgen slog det mig. Är situationen verkligen så illa?
Och när jag då tänker på att vi har 63 lag (tre av dessa är svenska) som kämpar om poäng i Tigers Cup och när man dessutom ser många av de talangerna som visar upp sig i våra tre hallar så kommer jag fram till att läget ser ganska ljust ut.

Det vi måste göra är bara att ha tålamod och under tiden fortsätta jobba hårt ute i föreningarna. Med att jobba hårt menar jag att lägga fokus på träningskvalitet. Enligt mig är kvaliteten på träning lika viktig som mängden.
Här menar jag att det finns mycket att gå på. Jag kan bara ta A-laget som exempel. Vi har en träningsvillig grupp, men när det gäller kvaliteten och fokuset på varje träning menar jag att vi fortsatt har en bit att vandra.
Och det är ju där alla måste starta. Med att till att börja med har kompetenta tränare och sedan få spelarna att förstå vad som måste göras.
Det man gör på träning avspeglar sig i utvecklingen och resultaten. Kanske inte alltid på kort sikt, men helt definitivt på lång sikt.

Men återigen: Det är mycket som görs bra. Det märker man när man ser många av de matcher som spelats så här långt i helgen. Jag har blivit imponerad av flera av lagen att det faktiskt finns en form av spelidè och ambition att SPELA innebandy.
Kul att se och helt klart är att framtiden för norsk innebandy ser inte mörk ut. Den ser ljus ut. Men som sagt, vi måste jobba hårt och ha tålamod för att se resultaten.

Till slut vill jag också tacka alla er som köpt lott i lotteriet "Barn hjälper barn". Världens bästa flickvän Cathrine Bentsen, som ju är initiativtagare till den här idèn, och jag är mycket tacksamma för ert stöd.
Och det kan jag lova er att de som pengarna går till, stötteföreningen for kreftsyke barn; också här.
Tack Cathrine för ett fantastiskt initiativ och strålande jobb. Och tack till alla er som köpt lott. Och än finns chansen att stötta den här goda saken och dessutom ha möjlighet att vinna en fin premie. Lotteriet fortsätter i Solberghallen i dag. Löp och köp!

Nu bär det av till Ekneshallen för ett speakerpass. Där är jag säker på att jag kommer att få se nya bevis på att norsk innebandy har en ljus framtid.
Trots allt!

Fernando, vem?

Jag hade det på känn, men vågade inte hoppas. Liverpool vann borta mot Chelsea!
Och samma dag meddelar "Foppa" att han gör comeback i Colorado och NHL. Snacka om en bra söndag!

Som jag skrev i förra bloggen var jag inte helt missnöjd med Torres övergång. Och mot Stoke fick jag ju den drömdebut av Suarez jag önskat mig. Men givetvis var det med viss negativ nervositet jag såg fram emot matchen mot Chelsea. Men så går Liverpool och vinner. Utan Torres. Utan Suarez och utan Caroll. Helt otroligt.
Var på förhand osäker, men nu vet jag att Kenny Dalglish är rätt man på rätt plats. Allt han säger, allt han gör. Allt är bra.
Men en sak gjorde i alla fall förre managern Roy Hodgson. Det var ju han som värvade Meireles. Tack för det, Roy!

Älskade förresten den banderoll Liverpoolfansen tryckt upp med hälsning till Torres. 18 ligatitlar och fem titlar i Europa.
Är Chelsea en större klubb?
Helt underbar ironi.

Lördagseftermiddagen tillbringades på Drammen travbana. Ett besök dit rekommenderas. Upplägget de hade under den här V75-dagen var helt suveränt och mycket publikvänligt. Bra publikplatser och kuskintervjuer inne bland publiken var två positiva ting. Dessutom gick spelet hyfsat och jag gick hem med mer pengar i plånboken än jag hade när jag kom.
Som en av få som var kvar under alla lopp fick jag dessutom blommor av en funktionär som tack för att jag "höll ut" hela dagen. Överraskande och lite humoristiskt.
Men som sagt, ett besök till Drammen travbane rekommenderas.

I NHL dominerar svenskarna stort den här veckan. Daniel Sedin gick upp i poängligatoppen och Johan Franzèn gjorde fem mål i en och samma match. Och nu ska dessutom "Foppa" alltså göra comeback. Många tycker det är patetiskt, men jag tror inte Forsberg gjort comeback om han inte varit helt säker på att han har något att tillföra.
Kanske kan han hjälpa Colorado till en slutspelsplats i den mycket jämna Western Conference?!

Dags att utvecklas!

Det har hänt en hel del sen sist jag bloggade. Inte minst i fotbollsvärlden, men det återkommer jag till lite längre ner.
Det har också dykt upp en ny innebandysida på nätet, nämligen innebandysajten.se. Tycker faktiskt att sporten innebandy är värd så många internetsidor som möjligt och välkomnar den här nykomlingen. Starten har oxå varit väldigt intressant, inte minst den intervju som gjorts med AIK-tränaren och landslagscoachen Ulf Hallstensson.
Hans tankar om hur innebandyn måste utvecklas och hur Sverige ska kunna komma tillbaka som världsetta är mycket intressanta.
Han menar att alltför många lag spelar en alltför destruktiv innebandy och där håller jag med. Svensk innebandy har blivit tråkig. Sedan kan jag tycka det är lite speciellt att detta kommer från Hallstensson som jag själv aldrig sett som nån gladinnebandyförespråkare.
Men bra tankar hade han.

Det är därför det är kul att vara tränare här i Norge. Här har innebandyn inte blivit så taktiskt styrd än. Här är det full fart framåt som gäller i de flesta lägen. Lite för ofta för att man ska vara nöjd som tränare, men norsk innebandy är faktiskt kul att se på och det borde fler upptäcka.
Men givetvis hade det inte gjort något om det norska spelet utvecklades lite både taktiskt och tekniskt.
Passningskvaliten borde absolut höjas och här handlar det om att börja i tidig ålder. Det största fokuset hos alla barn- och ungdomstränare borde vara passningskvalitet på alla träningar. Där har norrmännen fortfarande en del att lära av svenskarna. Farten finns ju här, men att kombinera fart med passningskvalitet är ingenting som kommer av sig självt. Det måste nötas och nötas. Och nötas.
Från tidig ålder.

Vi tog för övrigt en mycket viktig seger i helgen mot MG10 och sker det inget alltför oväntat i slutet av säsongen (och då menar jag både på och utanför banan) är chansen väldigt stor att vi håller oss kvar. Det känns skönt att det spöket kommer längre och längre bort.

Så till fotbollens galna värld. Självklart är inte Andy Caroll värd 35 miljoner pund, men det skiter jag i. Jag längtar som ett barn till julafton på att få se Caroll och Suarez ihop på topp i den röda tröjan.
Jag är alltså inte bara negativ till att Torres gått till Chelsea. Det som däremot stör mig är att Torres så ofta, bland annat i sina officiella memoarer, hyllat Liverpool som klubben i sitt hjärta och snackat om att tatuera in "You`ll never walk alone" och så vidare. Att då, i detta prekära läge som Liverpool befinner sig i, gå till en annan engelsk klubb blir bara för mycket. När han dessutom i intervjuer säger att han hoppas spela och göra mål mot Liverpool på söndag då vänder sig min mage ut och in (som Magnus Uggla sjöng i sin "Jag mår illa").
Hade Torres haft nån som helst självaktning borde han inte spela på söndag mot Liverppool.
Och sån är det med den saken!

Nu ska jag se Liverpool- Stoke. Får man hoppas på ett succèinhopp av Suarez?!

Upp ur koman!

I dag kan vara dagen då två saker vaknade upp ur koman.
De två jag tänker på är Liverpool och mitt bloggande.
Jag har varit lika dålig på att blogga som Liverpool varit att spela fotboll de senaste månaderna. Men när mina röda hjältar tidigare i dag faktiskt klarade att i vart fall vara i närheten något som såg ut som en spelidè så förstod jag att jag bara måste blogga.

Men lika lite som jag kan lova att Liverpool plötsligt blir stabila kan jag lova att jag skärper mig med mitt bloggande. Ska göra vad jag kan, men vågar som sagt inte lova något.

Liverpool ja. Detta sorgebarn som inte haft mycket rätt den här säsongen. Men i dag borta mot Wolverhampton på en bedrövlig gräsmatta såg jag ett lag som prövade att spela ett underhållande kortpassningsspel. Stundtals såg det faktiskt ut att finnas en spelidè, det var det länge sen det gjorde i Liverpool.
Faktum är att till och med Christian Poulsen såg ut som en fotbollsspelare.
Verkar som om Kenny Dalglish fortfarande kommer ihåg hur man får fotbollsspelare att leverera.
Däremot är jag fortfarande tveksam till vissa laguttagningar. Det spelar liksom ingen roll vem som är tränare, Lucas får alltid spela på mitten. Det är enligt mig ett skämt.
Dessutom förstår jag inte varför Joe Cole sitter fast på bänken. Ok, han kanske inte har nån form, men ge han förtroendet i några matcher på rad och spela han i form. Jag menar inte att Liverpool har något att förlora på det.

Men vad vet jag? Det är ju alltid lätt att vara coach från sidan. Jag är väldigt säker på att många har synpunkter på hur jag coachar och hur jag tar ut ett lag. Det är liksom det som är både tjusningen og skräcken med att vara tränare. Det är du som bestämmer, men då gäller det också att kunna stå för sina beslut. Det är som sagt många som har synpunkter.
Och det har jag ingenting emot. Jag ser det hellre som engagemang. Så bara fortsätt kom med synspunkter om ni har några!

Mullsjö tog en ytterst viktig seger mot Balrog i torsdags. 8-2 imponerar och kanske kan de undvika nedflyttning trots allt.

Snart dags för deltävling två i norska melodifestivalen (eller Grand Prix som det heter på norska!). Var långt ifrån hög kvalitet på bidragen förra helgen, men som den schlagernörd man är ger jag det en chans till.

"Foppa" ska börja träna med Colorado. Tänk om han gör comeback i NHL. Det vore hur stort som helst. Men det betyder också den del sena nätter......
Men det kan det vara värt.

Efter snart fem säsonger i Norge har jag aldrig någonsin tagit poäng mot Tunet. Inte ens i träningsmatcher har vi lyckats få åtminstone oavgjort.
Jag har en känsla av att det vänder i morgon.........

Blir det så ska jag blogga redan i morgon kväll igen!