Framtiden är här!

Såg på Nors gästbok att min blogg borde tas bort på grund av för dålig uppdatering. Kan hålla med, men tar uppmaningen och gör ett försök att få till lite regelbunden blogging.

Denna helgen arrangerar vi i Nor 92 Norges största ungdomsturnering. I år gör 63 lag upp i de olika klasserna och när jag sitter här denna tidiga söndagsmorgon och gör mig klar för en ny dag som speaker och lottsäljare slår det mig en sak.
Framtiden är här!

Jag ska förklara vad jag menar. Jag är en av de som den senaste tiden har bekymrat mig för utvecklingen i norsk innebandy. Under de fem år jag nu har varit i landet tycker jag faktiskt inte att det har hänt så mycket. Elitserien har enligt mig om inte minskat så i vart fall heller inte blivit bättre i kvalitet, landslaget står och stampar, och då tänker jag både på herr- och ungdomslandslag (väl att märka handlar detta mest om herrinnebandy, känner att jag har lite för dålig koll på norsk daminnebandy för att uttala mig!).
Jag har heller inte varit ensam om vara bekymrad. Det har ju till exempel tillsatts en grupp som har till uppgift att komma med förslag om nytt seriesystem.
Ska inte gå in alltför mycket på det förslaget gruppen tog fram, men hade jag lagt fram ett förslag hade det sett annorlunda ut.

Och att bara förändra seriesystemet är givetvis ingen lösning. Det är mycket, mycket mer som ska till.
Men så nu i helgen slog det mig. Är situationen verkligen så illa?
Och när jag då tänker på att vi har 63 lag (tre av dessa är svenska) som kämpar om poäng i Tigers Cup och när man dessutom ser många av de talangerna som visar upp sig i våra tre hallar så kommer jag fram till att läget ser ganska ljust ut.

Det vi måste göra är bara att ha tålamod och under tiden fortsätta jobba hårt ute i föreningarna. Med att jobba hårt menar jag att lägga fokus på träningskvalitet. Enligt mig är kvaliteten på träning lika viktig som mängden.
Här menar jag att det finns mycket att gå på. Jag kan bara ta A-laget som exempel. Vi har en träningsvillig grupp, men när det gäller kvaliteten och fokuset på varje träning menar jag att vi fortsatt har en bit att vandra.
Och det är ju där alla måste starta. Med att till att börja med har kompetenta tränare och sedan få spelarna att förstå vad som måste göras.
Det man gör på träning avspeglar sig i utvecklingen och resultaten. Kanske inte alltid på kort sikt, men helt definitivt på lång sikt.

Men återigen: Det är mycket som görs bra. Det märker man när man ser många av de matcher som spelats så här långt i helgen. Jag har blivit imponerad av flera av lagen att det faktiskt finns en form av spelidè och ambition att SPELA innebandy.
Kul att se och helt klart är att framtiden för norsk innebandy ser inte mörk ut. Den ser ljus ut. Men som sagt, vi måste jobba hårt och ha tålamod för att se resultaten.

Till slut vill jag också tacka alla er som köpt lott i lotteriet "Barn hjälper barn". Världens bästa flickvän Cathrine Bentsen, som ju är initiativtagare till den här idèn, och jag är mycket tacksamma för ert stöd.
Och det kan jag lova er att de som pengarna går till, stötteföreningen for kreftsyke barn; också här.
Tack Cathrine för ett fantastiskt initiativ och strålande jobb. Och tack till alla er som köpt lott. Och än finns chansen att stötta den här goda saken och dessutom ha möjlighet att vinna en fin premie. Lotteriet fortsätter i Solberghallen i dag. Löp och köp!

Nu bär det av till Ekneshallen för ett speakerpass. Där är jag säker på att jag kommer att få se nya bevis på att norsk innebandy har en ljus framtid.
Trots allt!