Upp ur koman!

I dag kan vara dagen då två saker vaknade upp ur koman.
De två jag tänker på är Liverpool och mitt bloggande.
Jag har varit lika dålig på att blogga som Liverpool varit att spela fotboll de senaste månaderna. Men när mina röda hjältar tidigare i dag faktiskt klarade att i vart fall vara i närheten något som såg ut som en spelidè så förstod jag att jag bara måste blogga.

Men lika lite som jag kan lova att Liverpool plötsligt blir stabila kan jag lova att jag skärper mig med mitt bloggande. Ska göra vad jag kan, men vågar som sagt inte lova något.

Liverpool ja. Detta sorgebarn som inte haft mycket rätt den här säsongen. Men i dag borta mot Wolverhampton på en bedrövlig gräsmatta såg jag ett lag som prövade att spela ett underhållande kortpassningsspel. Stundtals såg det faktiskt ut att finnas en spelidè, det var det länge sen det gjorde i Liverpool.
Faktum är att till och med Christian Poulsen såg ut som en fotbollsspelare.
Verkar som om Kenny Dalglish fortfarande kommer ihåg hur man får fotbollsspelare att leverera.
Däremot är jag fortfarande tveksam till vissa laguttagningar. Det spelar liksom ingen roll vem som är tränare, Lucas får alltid spela på mitten. Det är enligt mig ett skämt.
Dessutom förstår jag inte varför Joe Cole sitter fast på bänken. Ok, han kanske inte har nån form, men ge han förtroendet i några matcher på rad och spela han i form. Jag menar inte att Liverpool har något att förlora på det.

Men vad vet jag? Det är ju alltid lätt att vara coach från sidan. Jag är väldigt säker på att många har synpunkter på hur jag coachar och hur jag tar ut ett lag. Det är liksom det som är både tjusningen og skräcken med att vara tränare. Det är du som bestämmer, men då gäller det också att kunna stå för sina beslut. Det är som sagt många som har synpunkter.
Och det har jag ingenting emot. Jag ser det hellre som engagemang. Så bara fortsätt kom med synspunkter om ni har några!

Mullsjö tog en ytterst viktig seger mot Balrog i torsdags. 8-2 imponerar och kanske kan de undvika nedflyttning trots allt.

Snart dags för deltävling två i norska melodifestivalen (eller Grand Prix som det heter på norska!). Var långt ifrån hög kvalitet på bidragen förra helgen, men som den schlagernörd man är ger jag det en chans till.

"Foppa" ska börja träna med Colorado. Tänk om han gör comeback i NHL. Det vore hur stort som helst. Men det betyder också den del sena nätter......
Men det kan det vara värt.

Efter snart fem säsonger i Norge har jag aldrig någonsin tagit poäng mot Tunet. Inte ens i träningsmatcher har vi lyckats få åtminstone oavgjort.
Jag har en känsla av att det vänder i morgon.........

Blir det så ska jag blogga redan i morgon kväll igen!