Framtiden är här!

Såg på Nors gästbok att min blogg borde tas bort på grund av för dålig uppdatering. Kan hålla med, men tar uppmaningen och gör ett försök att få till lite regelbunden blogging.

Denna helgen arrangerar vi i Nor 92 Norges största ungdomsturnering. I år gör 63 lag upp i de olika klasserna och när jag sitter här denna tidiga söndagsmorgon och gör mig klar för en ny dag som speaker och lottsäljare slår det mig en sak.
Framtiden är här!

Jag ska förklara vad jag menar. Jag är en av de som den senaste tiden har bekymrat mig för utvecklingen i norsk innebandy. Under de fem år jag nu har varit i landet tycker jag faktiskt inte att det har hänt så mycket. Elitserien har enligt mig om inte minskat så i vart fall heller inte blivit bättre i kvalitet, landslaget står och stampar, och då tänker jag både på herr- och ungdomslandslag (väl att märka handlar detta mest om herrinnebandy, känner att jag har lite för dålig koll på norsk daminnebandy för att uttala mig!).
Jag har heller inte varit ensam om vara bekymrad. Det har ju till exempel tillsatts en grupp som har till uppgift att komma med förslag om nytt seriesystem.
Ska inte gå in alltför mycket på det förslaget gruppen tog fram, men hade jag lagt fram ett förslag hade det sett annorlunda ut.

Och att bara förändra seriesystemet är givetvis ingen lösning. Det är mycket, mycket mer som ska till.
Men så nu i helgen slog det mig. Är situationen verkligen så illa?
Och när jag då tänker på att vi har 63 lag (tre av dessa är svenska) som kämpar om poäng i Tigers Cup och när man dessutom ser många av de talangerna som visar upp sig i våra tre hallar så kommer jag fram till att läget ser ganska ljust ut.

Det vi måste göra är bara att ha tålamod och under tiden fortsätta jobba hårt ute i föreningarna. Med att jobba hårt menar jag att lägga fokus på träningskvalitet. Enligt mig är kvaliteten på träning lika viktig som mängden.
Här menar jag att det finns mycket att gå på. Jag kan bara ta A-laget som exempel. Vi har en träningsvillig grupp, men när det gäller kvaliteten och fokuset på varje träning menar jag att vi fortsatt har en bit att vandra.
Och det är ju där alla måste starta. Med att till att börja med har kompetenta tränare och sedan få spelarna att förstå vad som måste göras.
Det man gör på träning avspeglar sig i utvecklingen och resultaten. Kanske inte alltid på kort sikt, men helt definitivt på lång sikt.

Men återigen: Det är mycket som görs bra. Det märker man när man ser många av de matcher som spelats så här långt i helgen. Jag har blivit imponerad av flera av lagen att det faktiskt finns en form av spelidè och ambition att SPELA innebandy.
Kul att se och helt klart är att framtiden för norsk innebandy ser inte mörk ut. Den ser ljus ut. Men som sagt, vi måste jobba hårt och ha tålamod för att se resultaten.

Till slut vill jag också tacka alla er som köpt lott i lotteriet "Barn hjälper barn". Världens bästa flickvän Cathrine Bentsen, som ju är initiativtagare till den här idèn, och jag är mycket tacksamma för ert stöd.
Och det kan jag lova er att de som pengarna går till, stötteföreningen for kreftsyke barn; också här.
Tack Cathrine för ett fantastiskt initiativ och strålande jobb. Och tack till alla er som köpt lott. Och än finns chansen att stötta den här goda saken och dessutom ha möjlighet att vinna en fin premie. Lotteriet fortsätter i Solberghallen i dag. Löp och köp!

Nu bär det av till Ekneshallen för ett speakerpass. Där är jag säker på att jag kommer att få se nya bevis på att norsk innebandy har en ljus framtid.
Trots allt!

Fernando, vem?

Jag hade det på känn, men vågade inte hoppas. Liverpool vann borta mot Chelsea!
Och samma dag meddelar "Foppa" att han gör comeback i Colorado och NHL. Snacka om en bra söndag!

Som jag skrev i förra bloggen var jag inte helt missnöjd med Torres övergång. Och mot Stoke fick jag ju den drömdebut av Suarez jag önskat mig. Men givetvis var det med viss negativ nervositet jag såg fram emot matchen mot Chelsea. Men så går Liverpool och vinner. Utan Torres. Utan Suarez och utan Caroll. Helt otroligt.
Var på förhand osäker, men nu vet jag att Kenny Dalglish är rätt man på rätt plats. Allt han säger, allt han gör. Allt är bra.
Men en sak gjorde i alla fall förre managern Roy Hodgson. Det var ju han som värvade Meireles. Tack för det, Roy!

Älskade förresten den banderoll Liverpoolfansen tryckt upp med hälsning till Torres. 18 ligatitlar och fem titlar i Europa.
Är Chelsea en större klubb?
Helt underbar ironi.

Lördagseftermiddagen tillbringades på Drammen travbana. Ett besök dit rekommenderas. Upplägget de hade under den här V75-dagen var helt suveränt och mycket publikvänligt. Bra publikplatser och kuskintervjuer inne bland publiken var två positiva ting. Dessutom gick spelet hyfsat och jag gick hem med mer pengar i plånboken än jag hade när jag kom.
Som en av få som var kvar under alla lopp fick jag dessutom blommor av en funktionär som tack för att jag "höll ut" hela dagen. Överraskande och lite humoristiskt.
Men som sagt, ett besök till Drammen travbane rekommenderas.

I NHL dominerar svenskarna stort den här veckan. Daniel Sedin gick upp i poängligatoppen och Johan Franzèn gjorde fem mål i en och samma match. Och nu ska dessutom "Foppa" alltså göra comeback. Många tycker det är patetiskt, men jag tror inte Forsberg gjort comeback om han inte varit helt säker på att han har något att tillföra.
Kanske kan han hjälpa Colorado till en slutspelsplats i den mycket jämna Western Conference?!

Dags att utvecklas!

Det har hänt en hel del sen sist jag bloggade. Inte minst i fotbollsvärlden, men det återkommer jag till lite längre ner.
Det har också dykt upp en ny innebandysida på nätet, nämligen innebandysajten.se. Tycker faktiskt att sporten innebandy är värd så många internetsidor som möjligt och välkomnar den här nykomlingen. Starten har oxå varit väldigt intressant, inte minst den intervju som gjorts med AIK-tränaren och landslagscoachen Ulf Hallstensson.
Hans tankar om hur innebandyn måste utvecklas och hur Sverige ska kunna komma tillbaka som världsetta är mycket intressanta.
Han menar att alltför många lag spelar en alltför destruktiv innebandy och där håller jag med. Svensk innebandy har blivit tråkig. Sedan kan jag tycka det är lite speciellt att detta kommer från Hallstensson som jag själv aldrig sett som nån gladinnebandyförespråkare.
Men bra tankar hade han.

Det är därför det är kul att vara tränare här i Norge. Här har innebandyn inte blivit så taktiskt styrd än. Här är det full fart framåt som gäller i de flesta lägen. Lite för ofta för att man ska vara nöjd som tränare, men norsk innebandy är faktiskt kul att se på och det borde fler upptäcka.
Men givetvis hade det inte gjort något om det norska spelet utvecklades lite både taktiskt och tekniskt.
Passningskvaliten borde absolut höjas och här handlar det om att börja i tidig ålder. Det största fokuset hos alla barn- och ungdomstränare borde vara passningskvalitet på alla träningar. Där har norrmännen fortfarande en del att lära av svenskarna. Farten finns ju här, men att kombinera fart med passningskvalitet är ingenting som kommer av sig självt. Det måste nötas och nötas. Och nötas.
Från tidig ålder.

Vi tog för övrigt en mycket viktig seger i helgen mot MG10 och sker det inget alltför oväntat i slutet av säsongen (och då menar jag både på och utanför banan) är chansen väldigt stor att vi håller oss kvar. Det känns skönt att det spöket kommer längre och längre bort.

Så till fotbollens galna värld. Självklart är inte Andy Caroll värd 35 miljoner pund, men det skiter jag i. Jag längtar som ett barn till julafton på att få se Caroll och Suarez ihop på topp i den röda tröjan.
Jag är alltså inte bara negativ till att Torres gått till Chelsea. Det som däremot stör mig är att Torres så ofta, bland annat i sina officiella memoarer, hyllat Liverpool som klubben i sitt hjärta och snackat om att tatuera in "You`ll never walk alone" och så vidare. Att då, i detta prekära läge som Liverpool befinner sig i, gå till en annan engelsk klubb blir bara för mycket. När han dessutom i intervjuer säger att han hoppas spela och göra mål mot Liverpool på söndag då vänder sig min mage ut och in (som Magnus Uggla sjöng i sin "Jag mår illa").
Hade Torres haft nån som helst självaktning borde han inte spela på söndag mot Liverppool.
Och sån är det med den saken!

Nu ska jag se Liverpool- Stoke. Får man hoppas på ett succèinhopp av Suarez?!

Upp ur koman!

I dag kan vara dagen då två saker vaknade upp ur koman.
De två jag tänker på är Liverpool och mitt bloggande.
Jag har varit lika dålig på att blogga som Liverpool varit att spela fotboll de senaste månaderna. Men när mina röda hjältar tidigare i dag faktiskt klarade att i vart fall vara i närheten något som såg ut som en spelidè så förstod jag att jag bara måste blogga.

Men lika lite som jag kan lova att Liverpool plötsligt blir stabila kan jag lova att jag skärper mig med mitt bloggande. Ska göra vad jag kan, men vågar som sagt inte lova något.

Liverpool ja. Detta sorgebarn som inte haft mycket rätt den här säsongen. Men i dag borta mot Wolverhampton på en bedrövlig gräsmatta såg jag ett lag som prövade att spela ett underhållande kortpassningsspel. Stundtals såg det faktiskt ut att finnas en spelidè, det var det länge sen det gjorde i Liverpool.
Faktum är att till och med Christian Poulsen såg ut som en fotbollsspelare.
Verkar som om Kenny Dalglish fortfarande kommer ihåg hur man får fotbollsspelare att leverera.
Däremot är jag fortfarande tveksam till vissa laguttagningar. Det spelar liksom ingen roll vem som är tränare, Lucas får alltid spela på mitten. Det är enligt mig ett skämt.
Dessutom förstår jag inte varför Joe Cole sitter fast på bänken. Ok, han kanske inte har nån form, men ge han förtroendet i några matcher på rad och spela han i form. Jag menar inte att Liverpool har något att förlora på det.

Men vad vet jag? Det är ju alltid lätt att vara coach från sidan. Jag är väldigt säker på att många har synpunkter på hur jag coachar och hur jag tar ut ett lag. Det är liksom det som är både tjusningen og skräcken med att vara tränare. Det är du som bestämmer, men då gäller det också att kunna stå för sina beslut. Det är som sagt många som har synpunkter.
Och det har jag ingenting emot. Jag ser det hellre som engagemang. Så bara fortsätt kom med synspunkter om ni har några!

Mullsjö tog en ytterst viktig seger mot Balrog i torsdags. 8-2 imponerar och kanske kan de undvika nedflyttning trots allt.

Snart dags för deltävling två i norska melodifestivalen (eller Grand Prix som det heter på norska!). Var långt ifrån hög kvalitet på bidragen förra helgen, men som den schlagernörd man är ger jag det en chans till.

"Foppa" ska börja träna med Colorado. Tänk om han gör comeback i NHL. Det vore hur stort som helst. Men det betyder också den del sena nätter......
Men det kan det vara värt.

Efter snart fem säsonger i Norge har jag aldrig någonsin tagit poäng mot Tunet. Inte ens i träningsmatcher har vi lyckats få åtminstone oavgjort.
Jag har en känsla av att det vänder i morgon.........

Blir det så ska jag blogga redan i morgon kväll igen!

Om idoldyrkan, Bruce Springsteen, förlustrader och en del annat

Har som vanligt gått alltför lång tid mellan mina bloggar. Den stora anledningen till att jag bloggar nu är att jag blev inspirerad av "Kingens" blogg om idoler.
Han nämnde Ray Bourque som sin stora idol. Också jag hade min första idol i hockeyns värld. Under min barndom spelade vi alltid landbandy på Kråkerydsskolan, inte bara på skoltid utan i stort sett under all ledig tid.
Oftast var det fasta lag och jag minns att mina lagkompisar "Lövet" alltid var "Masken" Carlsson, Nicklasson var Fredrik Olausson och som målvakt hade vi Pecka Lindmark. Rollen som honom tog Erik Edman, han som senare blev proffs och landslagsspelare i fotboll.
Jag själv var alltid, utan undantag, Thomas Steen.
Vet inte om alla vet vem Steen är. Han är kanske inte en av de mest namnkunniga, men ändå en av de mest meriterade svenska hockeyspelarna. I NHL var han Winnipeg Jets trogen och tröja nummer 25 är upphängd i Glendale Arena (laget Winnipeg heter numer Phoenix). Totalt blev det 950 matcher i NHL. Under dem gjorde Thomas Steen 817 poäng, varav 264 mål.
Så där, "Kingen", har du min idol.

Ska givetvis nämna Peter Forsberg som jag tidigt fick upp ögonen för och som är den stora grunden till att jag hejar på Modo. Med tanke på att "Foppa" bara är året äldre än mig vore det fel att kalla han för idol, men en stor förebild har han alltid varit.
Både "Foppa" och Steen var extrema lagspelare som alltid gav allt för laget och dessutom har de alltid visat stor klubbkänsla.

Så till nåt mindre roligt. Vår förlustrad i norska elitserien. Bara att erkänna att det går tungt för oss om dagen. Men jag väljer ändå att vara optimist. De två senaste matcherna har varit fall framåt och den glöden och arbetsviljan vi visat gör att jag är övertygad om att det vänder när som helst.

Jag hoppas också det vänder för Hide a-lite Mullsjö AIS i svenska superligan. De har det också tufft om dagen.
I helgen tillbringade jag en helg i Göteborg där jag tillsammans med världens bästa föräldrar, syster med man och världens bästa flickvän bland annat besökte "Jul på Liseberg". På söndagen såg jag matchen mellan Pixbo och Mullsjö. Fortfarande klappar en del av mitt hjärta för Mullsjö och jag led stora delar under matchen.
Jag såg ett lag som såg ut att ha förlorat matchen redan på förhand och ett lag där rädslan att förlora var större än viljan att vinna. För mig är det tydligt att laget saknar en riktig ledargestalt. Som skadade Andreas Elf för exempel.
Nu har jag bara sett de en match och ska inte såga de sönder och samman. För de liksom oss gäller det bara att inse läget och jobba ännu hårdare på varje träning och i varje byte.
På så sätt är idrotten ganska enkel. Det finns inga genvägar utan hårt jobb och extrem vilja är avgörande.

Tillbaka till Göteborg. "Jul på Liseberg" rekommenderas. Har en flickvän som är helt tokig i julen, men jag ska erkänna att också jag kom i julstämning. Tomteverkstad, mängder av lotterier, massa stämningsfulla julljus, bodar med julpynt och julmat var några ingredienserna. Som sagt, det rekommenderas.

Rekommenderar också ett inköp av Bruce Springsteen-boxen som kom ut i fredags. Bland annat innehåller den skivan "The Promise" där mängder av tidigare outgivna låtar finns med. Helt sjukt att Springsteen inte gett ut dessa på de 30 de funnits. Flera av låtarna är helt sjukt bra. Springsteen är kung. Helt klart.
Och kanske just "The Boss" är min allra största idol.
Någonsin.

Tre dagar kvar

Innebandyfritt denna helgen (förutom att jag ska se Grei/Mållös-GIF i eftermiddag då) och man får lite tid att analysera säsongen så här långt.
Tre poäng efter sex matcher är givetvis ingen höjdare, men ser man till lagen vi mött så är det kanske ingen krise. Men givetvis finns det saker vi måste jobba vidare med som inte har fungerat så här långt.
Power play för exempel och vårt anfallsspel generellt har varit lite svagt, hoppas vi får bukt med detta kommande vecka.

Stor prestigematch i tennis i fredags kväll. Och jag tänker då inte på Stockholm Open utan dubbelmatchen i Svelvik mellan mig och Hultan som utmanats av Kjetil Becher och Fox.
Jag vet inte helt vad som hände, men vi förlorade faktiskt matchen med 4-6, 6-7. Helt ofattbart, men inte orättvist. De var bättre än oss och Kjetil visade att han servar lika bra som namnen Boris gjorde en gång i tiden.
Men jag hoppas vi får chansen till revansch.
Om nu Kjetil och Robban vågar.

Jag och Cathrine hade faktiskt sju rätt på norska V75 i går. Utdelningen blev blygsamma 57 kronor, men då vi bara tippade för 54 kronor gick vi ju plus med tre kronor. Och man kan ju inte ha mer än sju rätt.

Gårsdagskvällen ägnades åt besök på restaurangen Fellini. Då världens bästa flickvän har födelsedag på onsdag 27 oktober (alltså om bara tre dagar!) passade det bra med en lördagsmiddag där. Och än en gång konstaterar jag att Fellini har världens bästa lasagne och också världens bästa Panna Cotta. Rekommenderas starkt.

Vinner inte Liverpool mot Blackburn i eftermiddag tror jag Roy Hodgson får sparken.

Mullsjö fick oavgjort mot Umeå på bortaplan. Helt ok, men när de släpper in mål med 30 sekunder kvar och dessutom ledde med 4-1 anar jag ändå viss besvikelse. Men ändå en viktig poäng.

Måndagkväll

Per tyckte jag skulle blogga så att han fick nåt att läsa. Så varsågod Per och eventuellt ni andra som läser detta.

Får väl börja med att kommentera matchen mot Slevik i går. Förlust med 5-7, men den här förlusten lägger jag under kategorin hedersamma. Vi gör en stark laginsats och det är egentligen bara en dryg minuts black out (där vi släpper in tre mål) som gör att vi förlorar.
Sägas ska att Slevik är det bästa laget vi spelat mot så här långt i serien. De är tunga att möta, har tre bra femmor och mängder av potensiella matchvinnare.
Min personliga favorit är nog faktiskt Per Folkesson som i mina ögon är en av seriens mest underskattade spelare.
Han är aldrig dålig utan har en sjukt hög lägstanivå och är alltid nyttig för sitt lag.

Detta var med Liverpoolögon förresten en bra helg. Det blev ju ingen förlust.....

Förlust blev det dessvärre för Mullsjö AIS som torskade 1-4 mot Helsingborg. De har nu fått en enligt många oväntat tung start på serien. Jag är enig med Pelle Davidsson som i sin blogg manar till tålamod och att det inte är nån kris ännu.
Men samtidigt vet de flesta att man som nykomling helst ska få en bra start. Det brukar bara bli tuffare o tuffare i en serie att ta poäng.
Tror det är extremt viktigt att MAIS snart får en seger. Varför inte redan nästa gång mot Umeå.

Till min stora glädje har jag Viasat hockey gratis hela månaden. Har därför kunnat se både NHL och KHL. Blev grymt besviken på kvalitèn i matchen mellan Spartak Moskva o Sankt Petersburg i KHL. Med så många bra spelare på planen borde det bjudits på större underhållning.
Nej, fortfarande är NHL världens bästa liga.
Har inte ett lika fanatiskt intress som för några år sedan, men prövar att hänga med. Jag tror att St Louis Blues kommer överraska många år. Dessutom har fjolårets jumbo Edmonton nåt intressant på gång. Nu när de börjat med två raka segrar kan deras unga lag få upp självförtroendet ytterligare.
Varken Blues eller Oilers vinner väl Stanley Cup, men som sagt så kan de överraska många i år.
Vem som vinner Stanley Cup? Otroligt svårt, men kanske, kanske är det dags för San Jose Sharks?
Ta det som ett tidigt tips!

SM-loppet som körs på Åby på lördag är banne mig bland de bästa travlopp som körts i år. Jag tror och hoppas att Maharaja visar vilken världsstjärna det här är.
Det kan ni oxå ta som ett tips.

Har tänkt på en sak. Varför ligger alla bra TV-program (som Skavlan, Senkveld o Golden Goal, Nytt på nytt, dessutom både X-factor o svenska Idol) på fredagskvällar medan det bara är skit på lördagskvällen?
Nej, jag tycker inte att "Ska vi dansa" är ett bra TV-program.

Lite osäker på om jag skrivit detta tidigare, men i så fall tål det att upprepas: Melissa Horn är en fantastisk artist. Spring och köp hennes skiva nu!

Om Holland-Sverige har jag egentligen bara en sak att säga: Varför är svenskarna så optimistiska? Vi har ju alltid haft svårt mot Holland och har folk glömt att de faktiskt var i VM-final för några månader sedan. Visst har Hamrén fått fart på landslaget och det blåser en härlig optimism, men det här är en ruggigt svår bortamatch.
Jag väljer att vara pessimist och hoppas jag blir positivt överraskad.