Skolbubblan nästa

Tänkte blogga av mig lite innan jag försvinner in en stor bubbla, en bubbla som består av eksamen (tenta på svenska) o åter eksamen. Har allaredan lämnat in en och denna veckan har jag ny hemmaeksamen.väntar. Sedan väntar ytterligare två fram till 3 juni.
Så känns som detta kan bli sista bloggen på en stund framöver.....

Både Everton o Manchester United har den senaste veckan tappat två bra managers. Som Liverpool-supporter är jag så klart glad för det. Samtidigt lyfter jag på hatten för Sir Alex. Fotbollen kommer aldrig få uppleva en så bra och genomtänkt manager nån mer gång. Det känns som han i allt han gjort o sagt har haft en tanke. Imponerande.
Nu tar alltså David Moyes över, ett logiskt val och det rätta valet på lång sikt. Han har gjort ett imponerande lagbygge i Everton, men det som talar emot han är att han inte vunnit en enda titel med Everton.
Men han har ju inte haft några pengar, säger ni då. Har han inte det? Inte så många som storklubbarna, nej, men Moyes har gjort flera spelarköp mellan 100 och 200 miljoner, Yakubu och Fellaini för exempel. Oftast har pengarna kommit efter försäljning av andra spelare, men nog borde det oroa United-fansen att Moyes inte vunnit nåt.
Jag menar se på årets cupvinnare i England i år, Swansea (ligacupen) och nu senast Wigan (FA-cupen). Klubbar som inte heller har de stora budgetena, men alltså klarat att vinna en titel.

Så innebandy. Har sett en del på det U19-VM som nyligen avgjorts i Tyskland. Som väntat var Sverige helt överlägset. Extra kul att tre Mullsjöspelare, och en fjärde som reserv, fanns med i den svenska truppen. Kul!
I Norge hade vi NOR:s Jørgen Becher och de kom femma. Helt ok och jag tycker Norge ska vara nöjda med sin insats. Både spelmässigt och resultatmässigt, bortsett då från rekordförlusten mot Sverige (1-22), men den matchen såg det ut som om laget gav upp på förhand för att spara krafter till kommande matcher.
En femteplats är en realistisk plats för Norge i ett U19-VM och fullt godkänt.
Det som må till för att Norge ska ta nästa steg, både på ungdoms, men framför allt på seniornivå, är att träna mer och bättre.
Det menar också den rapport från förra A-VM som tagits fram av Svenska Innebandyförbundet. Den pekar klart och tydligt på att de norska spelarna var för dåligt fysiskt tränade. Här måste både klubbar och spelare i Norge börja ta ett större ansvar.
Samtidigt förstår jag norska innebandyspelares ovilja att träna och offra massa då innebandyn här fortfarande här i landet är en så liten sport.
Men ska norsk innebandy ta nästa steg internationellt måste de som håller på med sporten förstå vad som må till för att man ska kunna kalla sig för seriös.
Där finns det att jobba med, helt klart.

Liverpool har absolut nåt spännande på gång inför framtiden. Att slå Fulham om dagen säger kanske inte så mycket, men det finns så många intressanta spelare i laget nu att man bara måste vara optimist. Med rätt förstärkningar, helst då i backlinjen, men kanske också en innermittfältare, kan det absolut bli topp fyra nästa år.

Skrev redan rätt efter spårlottningen att jag trodde på Sebastian K i Oslo Grand Prix. Fick rätt där. Ser inte hur han ska kunna förlora Elitloppet om två veckor.

Nu går jag in i examensbubblan.

Min kulturella vecka

Detta är först och främst en innebandyblogg, men den här gången handlar det mest om lite andra saker.
Som musik.
Det är nämligen det, och jobb med examen, som präglat den här veckan för mig.
Det startade på måndagen och tisdagen då jag var i Telenor Arena o såg Bruce Springsteen.
Som vanligt två helt magiska upplevelser, där tisdagens konsert var strået vassare. Men båda hade sina absoluta höjdpunkter och det är ju det som är så unikt med Springsteen. Folk har sett lite konstigt på mig när jag sagt att jag ska gå på bägge konserterna. "Spelar han inte de samma sångerna då" är en vanlig fråga.
Svaret är ett rungande nej. Han byter ut nästan halvparten av låtarna från konsert till konsert. Med lite perspektiv till de två konserterna håller jag "Saving Up",  "The Promise" och "Follow that dream" som de absoluta höjdpunkterna. Sjukt kul start på måndagen också när Little Steven kom in som Giovanni (rollfiguren han spelar i suveräna serien "Lillyhammer") och sjön "my kind of town - Lillyhammer".
Och trots två fantastiska konsertupplevelser här i Norge är jag avundsjuk på er som var i Friends Arena i Sverige nu i helgen. Såg ju ut att vara hyfsade spelningar det oxå.

Så till kulturupplevelse tre för mig den här veckan och då kommer vi ganska långt från rock o ös. Jag var nämligen, tillsammans med mina arbetskollegor, på opera i går kväll.
Vi såg Haydn:s "Den øde øya" eller "L’isola disabitat" som den heter på original. Första gången jag var på opera och jag vet inte helt vad jag tycker. Väldig fin byggnad och en helt klart intressant upplevelse, men storyen på stycket vi såg var lite tunn tycker jag.
Känns inte som det blir mer opera för mig, men man ska aldrig säga aldrig.
Kvällen avslutades på restaurang "Olympen" och som helhet var det en lyckad kväll.


Så lite innebandy. En av de sämst bevarade hemligheterna i innebandyvärlden är nu bekräftad, nämligen Daniel Gidskes övergång till Mullsjö. En mycket spännande övergång som jag tror kommer passa båda parter helt perfekt. Mullsjö får en klasspelare och Gidske kommer till ett lag med en spännande framtid.
Har sett flera av Mullsjös matcher på nätet i år och oxå sett Gidske en hel del. Tror absolut han tar en plats.
Spännande blir det hur som helst.


Liverpool kan bara inte vinna mot lagen på övre halvan i Premier League, men i dag får vi väl vara nöjda med en poäng hemma mot Everton. Målet de gjorde skulle absolut vara godkänt.


Får i stället glädjas åt serieguldet för Juventus i Serie A. Älskar att de vecklar ut en banderoll med talet "31" på som en protest mot de två borttagna gulden.


En vecka kvar bara nu till Oslo Grand Prix. Efter spårlottningen känns det som fördel för Sebastian K. Eller krossar Maharaja allt motstånd igen?