Tillbaka!

De senaste veckorna har varit lite av ett privat helvete för mig. Därav avbrottet i bloggandet. Men nu börjar ting se lite ljusare ut och jag känner lite mer energi för att blogga igen.
Mycket mer än så har jag inte tänkt säga om den saken. Många av er vet vad det handlar om och er vill jag tacka för allt stöd den här tunga perioden.

Så till det vanliga bloggandet. Mycket har hänt sen sist. Tar vi innebandyn har vi gått som tåget och nu senast blev det seger i prestigederbyt mot Drammen.
Personligen tycker jag inte matcherna mot Drammen är nåt speciellt, men jag märker ju på alla andra i föreningen hur mycket de betyder. Har nog aldrig sett mina trogna medhjälpare Terje och Ketil så nervösa för exempel.
Men det gick ju som det skulle och trots tufft motstånd från Drammen vann vi med 8-3.
Tack också till alla er som tagit turen till St Halvardshallen i fredags kväll. Kul att se så mycket Nor-folk där. Ert stöd betyder mycket.

Nu återstår det bara fyra matcher och det handlar nu verkligen om att ta en match i taget. Först är det Hasle/Lören som väntar nu på söndag. Det lär bli otroligt tufft, de är ju det enda laget vi förlorat mot hittills.

Gossip Girl är en underskattad serie. Går på svenska kanal 5 och på TV Norge. Missa inte!

Så till en egentligen helt sjuk sak. Jag är numera förbundskapten för polska herrlandslaget i innebandy.
Jo, det är sant. Allt började som löst snack under VM i Prag förra året, men nu har det gått så långt att vi är överens. Det ligger ute på polska förbundets hemsida faktiskt. Fast enligt googles översättningsverktyg står det att det är damlandslaget jag tagit över.
Det är det inte.
Tror jag inte i vart fall.....

Skämt åsido ska det bli grymt kul att se hur det funkar i ett landslag. Kan inte så mycket om Polen, men det verkar vara en nation på väg uppåt och det stora målet är att kvala in till nästa VM. Vågar man drömma om att det lyckas och att vi sen hamnar i samma grupp som Norge och Sverige. Det hade varit stort. Riktigt stort.
Och Terje och Ketil är givetvis redan klara som materialare.

Nu blir mitt nästa uppdrag att jobba hårt för att innebandy ska bli en OS-sport. Det känns viktigare nu än på mycket länge.

Melodifestivalen har rullat igång. Som vanligt var deltävling ett rent bedrövlig, det är den märkligt nog alltid. Gårdagens tävling i Skellefteå var klart bättre och alla bidrag där var bättre än de förra lördagen (undantaget Caroline Af Ugglas fantastiska "Snälla, snälla, snälla").
Än har jag inte hört nån sån solklar hit, men jag gillade Markoolios ballad.

Snacka om struligt på skidskyttet i dag. Grymt kul med Helena Jonssons guld, hon vann ju utan att fuska. Till skillnad från Björndalen. Bara att konstatera att norrmännen fuskar hela tiden. Först norska ridlandslaget i OS och nu Björndalen och Lars Berger som körde fel väg.
Helt sjukt att de inte diskades. TV-bilderna visar ju tydligt att det står blåa hinder i vägen, men att åkarna struntade i detta.
Att skidskytteförbundet först går ut och säger att de inte gjort något organisationsfel och sen ändå inte straffar de som kört fel är ju bara ett skämt.
Skidskytte=pajassport.

Men Ole Einar Björndalen är trots detta en fantastisk idrottsman i mina ögon. Men hur många världscupssegrar han tar hävdar jag en sak. Större än Stenmark blir han aldrig.
Aldrig.

Nu väntar först Milanoderbyt och sen ska jag kasta mig över startlistorna till Axevallas V75 nästa lördag. Har haft sex rätt flera veckor i rad så nu siktar jag på sju rätt nästa helg. Lovar att blogga snart igen.