31.8.09

Innebandy, innebandy o lite innebandy

Helgen har handlat om innebandy och egentligen inget annat. Ännu en upplaga av Exel Tigers Cup har avverkats.
Och jag vill direkt börja med en sak:
Tack till alla er Nor-eldsjälar som gör så att den här cupen blir vad den blir.
Man blir stolt som Nortränare av att se så många göra ett så hårt jobb för att allt ska fungera. Jag väljer att inte nämna några namn, så glömmer jag inte nån, men ni gör alla ett grymt bra jobb.
Tusen tack för det!

När jag ändå är inne på att hylla folk så bara måste jag lyfta fram Svein och Jörn. Det är i första hand dem och så jag då som varit inblandad i värvningen av nya spelare. Det låter kanske som att det är världens lättaste jobb.
Det är det inte. Vi har i år varit i kontakt med 38 spelare. Säg att det i snitt går åt tre telefonsamtal eller mail för varje spelare innan man kommer fram till ett beslut så förstår ni att det tillbringas en hel del tid i telefon eller att skriva mail.
Och detta bara med spelaren. Till detta kommer kontakt med spelarnas nuvarande klubbar och sedan ska saker som jobb o lägenhet fixas.
Nu har vi fått hit Jesper och Niklas och det är nog inte många som förstår hur hårt Svein o Jörn jobbat för att saker o ting ska komma på plats.
Tusen tack, Svein o Jörn för jobbet ni lägger ner.

Sportsligt sett lyckades vi för första gången på tre år gå vidare från slutspelet. Extra kul var segern mot Greåker, ett lag Nor aldrig vunnit emot tidigare, men jag är besviken över att vi inte kom upp i nivå i kvartsfinalen mot Sveiva.
Vi spelade ok, men fick liksom aldrig det rätta flytet i spelet och dessutom var flera av Sveivas mål misstag från vår sida.
Det är inte ok.

Sveiva var ju den stora överraskningen i cupen då de tog sig hela vägen till final. Det styrker väl bara det man visste sedan tidigare. Årets elitserie kommer att bli rekordjämn.
Men frågan är hur hög standarden är?
För vad säger det egentligen att ett mittenlag från svenska division II kommer och vinner hela den här cupen?
Vet att man inte ska ta en försäsongscup på alltför stort allvar, speciellt som det bara är i semin o finalen som det är fullängdsmatcher, men helt ok känns det inte att ett svenskt division II-lag vinner cupen.

Men Bollstanäs var ett kul lag att se på. Speciellt förstafemman visade stundtals upp ett härligt snabbt anfallsspel. Andreas Fridner skröt jag ju upp på förhand här i bloggen. Jag kanske tog i lite väl mycket, men Fridner vann ändå poängligan så jag var ju inte direkt fel ute.

Nu går vi in i en ny viktig träningsvecka och så bär det av till Karlstad på fredag. Detta ser jag fram emot. Som sagt är ju Niklas o Jesper på plats äntligen och nu kan vi börja pussla ihop laget så det kommer starkt till premiären 19 september.

Ny blogg kommer på onsdag-

26.8.09

I gång på allvar igen

Får be om ursäkt för dålig uppdatering det sista. Har egentligen inget att skylla på, men lovar att skärpa mig ordentligt.
Nu har ju vardagen dragit igång på allvar och ekorrhjulet börjat snurra igen.
Men varför heter det ekorrhjul och inte hamsterhjul.
Finns väl inga ekorrar som springer i hjul.
Eller?

Vardag betyder innebandy och där har det hänt en del sen sist. Med en ung och orutinerad trupp var vi med i Sagene Invitational och där gjorde vi det riktigt bra. Både spelmässigt och resultatmässigt även om det sista inte är viktigt så här års.
Var också mycket nöjd med träningsmatchen mot Fjerdingby i går trots 1-3-förlust. Försvarsspelet sitter där och jag tycker det är många av spelarna som visar att de vill slåss om en startplats.
De här träningsmatcherna är väldigt viktiga för oss, inte bara för den här säsongen utan för framtiden. Att våra unga spelare får känna på det högre tempot som elitserielagen har är ett viktigt led i spelarutvecklingen och något de kommer att ha nytta av framöver.

Till helgen väntar Tigers Cup och det ska bli otroligt kul. Glädjer mig till att se en massa bra innebandy. Och ni ska få ett tips. Gå och se svensklaget Bollstanäs och håll ett extra öga på Andreas Fridner, tror han spelar i nummer tio.
Han har teknik som skulle göra Tommy Ahola avundsjuk.
Ta chansen att se en riktig lirare nu i helgen.

Vardag betyder också Premier league. Jag tror serien är lite sämre i år och därmed också att den blir än jämnare.
Därför oroar det mig inte att Liverpool redan förlorat lika många matcher som de gjorde under hela fjolårssäsongen. Då kryssade man alltför mycket och det är det bara att ändra på i år.
Men det som oroar mig är hur svagt laget ser ut. Gerrard och Torres levererar fortfarande och Glen Johnsson är en supervärvning, men bakom där ser det tunt ut. Kuyt jobbar som vanligt fortfarande stenhårt, men i övrigt är det upp till bevis för de övriga.
Hoppas Aqualini snart blir frisk plus att klubben handlar något före transferfönstret stänger.

Skrämmande att Tottenham börjat så starkt. De är ju alltid bara bra efter jul. Hur långt går de nu när de fått en bra start?
Deras forwardsuppsättning är kanske dessutom ligans bästa. Inte många som kan ha Crouch o Pavlychenko på bänken.

Blir kul att se lottningen i Champions league i morgon, torsdag. Hoppas på tuff lottning för Liverpool. Då kanske de inte klarar gruppen utan får spela Uefacupen i stället.
Kan vara enda chansen att vinna nåt i år.

Hur kan Cypern få med lag i Champions league två år i rad samtidigt som Sverige inte ens är nära. Nåt är fel med svensk klubblagsfotboll. Det är helt klart.

14.8.09

Läsarrekord

689.
Så många är det som läst Cathrines gästblogg.
Vet inte helt hur jag ska tolka det att en gästbloggare får drygt 500 fler läsare än mina vanliga bloggar får.
Vet heller inte helt hur jag ska kunna blogga igen med mitt vanliga dödsnack om i sammanhanget totalt ointressanta och viktiga saker, men jag ska göra ett försök i vart fall.
Först vill jag bara från Cathrine rikta ett stort tack till alla er som på olika sätt hört av sig och kommenterat hennes blogg.
Det sätter både Cathrine och jag stort pris på.
Och nu är det faktiskt "bara" fyra behandlingar, och totalt åtta veckor, kvar av den här tunga perioden.
Vi satsar båda på att 2010 blir ett kanonår.

Nog om cancer (eller kreft som det heter på norska) för den här gången.
Två stora händelser sker i helgen.
Vi drar igång träningsmatchandet.
Premier league startar.

Är nog faktiskt mest spänd på oss. Vi ska på tre dagar spela hela fyra matcher med start mot Tunet i kväll. Blir grymt spännande att se var vi står mot fyra elitseriekollegor.
Som vanligt är inte resultaten så viktiga utan det viktiga nu är att vi börjar jobbet mot vad som ska bli en kul säsong.
Tyvärr har de första veckorna efter semestern mest präglats av sjukdomar och skador och andra frånfall och vi saknar fortfarande några till helgen.
Men det gör att andra får chansen att visa vad de går för och jag både tror och hoppas att de tar den.
Och givetvis är jag nyfiken på att se Jesper in action. Han är här i helgen för att spela de här matcherna och flyttar sedan hit till Tigers Cup-helgen.
Niklas kan troligen inte vara med i helgen, men också han flyttar hit Tigers Cup-helgen.

Så till Premier league. Jag trodde egentligen att det här skulle bli Liverpools säsong. En tre, fyra förstärkningar för att öka bredden och guldet skulle vara klart.
Men vad sker?
Bara två värvningar, varav Aquilani inte är spelklar på nästan två månader (vem vet hur mycket tid han behöver att anpassa sig på efter det) och dessutom försäljningar av Arbeloa, Hyppiä och framför allt Alonso.
På det hela taget gör det att jag tycker Liverpool faktiskt ser svagare ut än förra året. Spetsen finns där och nog håller startelvan hög klass, men det där viktiga djupet i truppen sätter jag frågetecken för.
Så därför är jag grymt osäker på hur det kommer att gå.
Tuff öppningsmatch också borta mot Tottenham. Fast Tottenham brukar ju aldrig ta poäng förrän efter jul så kanske går det vägen ändå.
United ser också svagare ut och jag är nästan helt säker på att Chelsea vinner ligan. Ancelotti är ingen personlig favorit, men jag tror han passar in i Chelsea. Hans spelstil liknar Mourinhos och den har ju fungerat i Chelsea tidigare.
Dessutom är Chelsea det laget som fått behålla sin trupp. Har visserligen inte värvat mycket heller, men de blir min vinnare.

Blir kul att se om Citys pengamaskin fungerar samman och om Wenger har ett nytt fantastiskt lagbygge på gång eller om Arsenal faktiskt blir så svaga som de ser ut att vara på pappret.

Stoke då?
Andra säsongen är alltid tuff, men nog ska man kunna ha lag som Hull, Burnley och Portsmouth eller Birmingham bakom sig i tabellen?!

Skytteligan vinner Jermaine Defoe, i vart fall om man ska gå efter hur han sett ut i träningsmatcherna.

I kväll får vi se hur det ser ut för oss i träningsmatcherna.
Vem visar att de vill ha en plats i premiären borta mot Sarpsborg 19 september?
Det finns i dagsläget elva lediga platser......

2.8.09

I’m still standing!

Jeg har fått den store ære av å gjesteblogge! Litt uvisst om Mikael egentlig vet hva han har sagt ja til…

I dag er det eksakt seks måneder siden jeg satt forgrått og forvirret inne på et legekontor i Oslo sammen med mamma. Jeg hadde fått beskjeden om at jeg var syk. Alvorlig syk. Jeg hadde kreft.

Det er rart hvordan livet kan bli snudd på hodet i løpet av sekunder. Lange sekunder riktignok. Til tross for at det var forferdelig tungt å få høre det jeg fikk høre, gruet jeg meg mest til å ta tre telefonsamtaler. De tre verste jeg noen gang har måttet ta. En til pappa, en til mormor og morfar og en til Mikael. Hvordan skulle jeg si at jeg plutselig var blitt en kreftpasient? Jeg husker ikke så mye fra de samtalene. Bare at jeg skulle så inderlig ønske at jeg ikke var nødt til å fortelle dem at jeg faktisk hadde kreft…

Ikke husker jeg så mye annet fra den første uka heller. Det ble mye undersøkelser og informasjon om operasjon osv., informasjon om ting og tang jeg aldri trodde jeg skulle få i en alder av 27.

Men jeg husker at herrelaget slo Grei og at damelaget slo Drammen den uka! Heia Nor 92!

Fra jeg fikk den beskjeden i begynnelsen av februar er det akkurat som jeg ble plassert på et høyhastighetstog som ikke gir meg noen råderett over mitt eget liv. Første stoppested var Radiumhospitalet med operasjon, deretter en lang periode preget av mye venting, og så fra april av, cellegift annenhver uke i 6 måneder. I skrivende stund er jeg ferdig med syv av tolv behandlinger. Over halvveis! Om operasjonen var fryktelig tøff, så er det ingenting i forhold til cellegiftsbehandlingene. Bivirkningene er rare og mange, men jeg har jo ikke så mye valg.

For å sitere en klok blogger ”Jeg hater kreft!”

Jeg unner ingen å gå gjennom den prosessen her!

Men, midt oppe i all elendigheten finnes det naturligvis en god del lyspunkter! I livet finnes det nemlig både store og små gleder, og så finnes det ”Cathrine-gleder”! Det vil si bittesmå gleder som for eksempel og kunne spise is annenhver uke (for det er altfor vondt og kaldt å spise is når jeg tar behandling), slå Mikael i Yatzy (selv om han vil komme til å protestere på det, så er jeg best!) eller å orke en ekstra time sosialisering med venner og familie.

I tillegg er jeg ekstremt takknemlig ovenfor mamma og pappa! Verdens beste foreldre og sykepleiere. Jeg vet ikke hva jeg skulle ha gjort uten den støtten de gir meg. Tusen takk for all hjelp – ord blir for små! Men, jeg kommer nok fortsatt til å trenge masse hjelp… Godt at jeg har ansatt dere på livstid! Resten av familien Bentsen og Nilsen har også vært veldig støttende og hjelpsomme, og jeg takker dere alle.

Mikael… Hva skal jeg si? Du har stått ved min side last og brast, hørt på alle mine bekymringer, trøstet meg når jeg gråter (som i grunn er ganske ofte!) og gitt meg anledning til å være meg selv 110 %. Vi har kommet veldig nære hverandre i denne perioden, og det er jeg glad for. Du vet hva du betyr for meg. Du och jag, Mikael!

Jeg setter også umåtelig stor pris på alle sms’er, mailer, telefoner og hilsninger jeg har fått! Keep ’em coming! Det er slike ting man trenger for å komme gjennom en trasig hverdag. Jeg tror alle som opplever alvorlig sykdom vil sette pris på å vite at man har venner, familie og kolleger som bryr seg. Om det kanskje er litt vanskelig å sette ord på det man føler, så er det tanken som teller. Det er godt å vite at jeg har så mange som viser omtanke for lille meg og resten av familien min. Dere er altfor mange, så ingen nevnt – ingen glemt!

Må også nevne at jeg er veldig glad for all den støtten jeg har fått fra Mikaels familie og venner i Sverige. Tenk at mennesker jeg knapt nok har møtt, eller aldri har møtt, sender hilsninger og varme tanker til meg. Det er veldig rørende, og gir ordet nestekjærlighet en ny betydning. En spesiell takk til Mikaels foreldre, dere er fantastiske!

Fra innebandyen er jeg vant til å kjempe på banen, men dette er en helt annen kamp. En kamp jeg aldri hadde forestilt meg at jeg skulle delta i, en kamp jeg nekter å tape. For med positive tanker og pågangsmot har jeg bestemt meg for at alt ordner seg for snille jenter. Og sånn er det med den saken!

Nå gleder jeg meg stort til den kommende innebandysesongen! Begynner å krible i fingrene til å komme i gang nå (selv om jeg bare sjefer på sidelinja!). En strålende sesong for hele Nor 92 ønsker jeg meg!

Cathrine :-)