Så var det roliga slut

I dag känns det som om OS tog slut. Ja, jag vet att det är bland annat damstafett och femmilen kvar. Men förlusten mot Slovakien i hockeykvartsfinalen känns så tung att allt annat kan kvitta.

Charmen med OS är att man kastas mellan glädje och förtvivlan. Jag lade mig i går med ett stort leende efter den fantastiska herrstafetten där Sverige återigen visade vilket lag de verkligen har. Och med lag menar jag inte bara de fyra fantastiska åkarna utan också taktiken, ledarna och vallarna har gjort ett kanonjobb.
Imponerande av Nortug på sista sträckan, men det där med att svenskarna inte hänger med i mästerskap kanske han kan glömma nu. I en stafett handlar det om att alla ska fungera, det gjorde det i Sveriges lag.

På tal om lag så kommer vi snabbt till förtvivlan. Jag hade egentligen inte de högsta förhoppningarna på Tre Kronor, men med uppvisningen mot Finland och lottningen gjorde att jag började få upp hoppet. Men mot Slovakien tog det stopp. Sverige mötte lite sin egen medicin i form av disciplin och styrspel. När Slovakien dessutom är erkänt duktiga i power play får man inte ta utvisningar i anfallszon eller för felaktigt byte.
Usch vad detta var tungt. Känns som det kunde kvittat att gå upp två timmar tidigare i morse.

Vet själv allt om att det inte är så lätt att vara coach, men att det från åskådarplats är hur lätt som helst. Jag gillar verkligen Bengt-Åke Gustafsson, men måste ändå komma med kritik.
Varför var Weinhandl med i truppen och inte Mikael Samuelsson?
När Peter Forsberg äntligen hittade formen och tempot fick han spela ett byte de sista tio minuterna av tredje perioden. Vad var tanken med det?
När Sverige tar ut målvakten och ska jaga en kvittering skickar man in Samuel Påhlsson. Jag älskar verkligen gamle Modospelaren Påhlsson, men han är framför allt bra defensivt, inte en sjätte spelare i 6-5-spel.
Det kändes på ett sätt som om inte Sverige var redo för att hamna i underläge.

Så, nu har jag fått skriva av mig lite frustration. Då är det bara att blicka framåt. Damstafetten i kväll blir nog tuff med tanke på alla sjukdomar hos svenskorna. På femmilen tror jag ingen kan stoppa Nortug, men kanske kan Sverige bestämma sig för en taktik och hjälpa fram en speciell till ett bra lopp. I så fall tror jag det är Johan Olsson som har störst chans.
Men som sagt, Nortug blir svårslagen.

För egen del handlar det om att fokusera på Fjerdingbymatchen på lördag. Nu går slutspelståget och vi vill vara med!
Full laddning på träning i kväll och stor vilja och tro på lördag är nyckel till framgång.