17.10.07

Om Danmarksresa, två raka segrar och föräldramöte

Hallå hallå!
Till att börja med vill jag den här gången hälsa välkommen till bloggens nya läsare familjen Johansson (Rasmus, Emy, Anders och Veronica).
Jag är otroligt tacksam för alla som orkar läsa mitt svammel.

Jag är också otroligt tacksam för det stöd vi i A-laget har. Ni är många som bryr sig och det betyder mycket för oss. Så det här är mitt sätt att tacka alla er som sms:ar efter våra segrar.
Jag hoppas inte ni har sms:at för sista gången. Framför allt hoppas jag inte att vi vunnit för sista gången.
Vi är på rätt väg nu i vårt spel och kan vi bara jobba på en del detaljer ska det här kunna bli riktigt bra.

En av våra trognaste supportrar är ordföranden Frank Jaksland, han har inte missat många matcher sen jag kom till klubben i vart fall.
Just för att han är klubbens ordförande kallar vi honom för Berlusconi (efter Milans berömde chef, tillika ex-premiärminister i Italien). Men det är först nu jag förstått att den liknelsen nog stämmer bättre än vad vi trott. Åkte genom samhället Röyken (där ju Franks son Alexander bor) för att tanka på väg hem från jobbet. Där finns en gata med namnet Jakslandveien.
Det är stort.
Riktigt stort.

Storvreta ser ruskigt starka ut i svenska elitserien. Kanske äntligen dags för de att gå hela vägen nu?!

Ingen match i helgen, men jag har ändå fullt upp. Ska nämligen åka till Danmark som barnflicka!
Har nämligen blivit tillfrågad att vara barnvakt åt ettårige Jonas vars föräldrar ska gifta sig i just Danmark. Jag följer med dit för att ta hand om Jonas. Det blir riktigt kul.

På tal om föräldrar har vi möte för just sådana på barnehagen i kväll. Bra timing av chefen Wenche att lägga ett sånt möte när det är EM-kval...
Nu missar jag första halvlek av Sverige-NordIrland.
Tack, Wenche!

Kim Nilsson borde fått chansen i svenska innebandylandslaget redan nu. Visst har han enorma svagheter i sitt defensiva spel, men tänk att få se honom i en femma med fyra grymt bra spelare. Det hade varit intressant.

Före föräldramötet ska jag faktiskt klippa mig. Min kära kollega Karin jobbade som frisör fram tills hon i augusti började hos oss. Klart man utnyttjar sånt!

1 kommentar:

Anonym sa...

Du såg vad snygg kingen blev etter en klipp alltså :)