Prag - samma som hemma

Det går i ett just nu. 18.00 i måndags kväll klev jag innanför dörren efter att ha varit i Prag. Två timmar senare var jag i Mjöndalshallen för träning. Tisdag var jobb 9.30-17.00 och så drog jag rätt till Engenbråtenhallen för match mot Korsvoll.
I dag kom jag hem 17.55. 20 minuter senare hämtade Svein mig och så var jag, han och Matta och såg innebandymatchen mellan Berums Verk och Fjerdingby (som vann med 6-4).
Innebandynörd, jag?

Om vi börjar med tisdagskvällen gjorde vi en stabil insats när vi vann med 10-3 mot Korsvoll. Fast det var jämnt länge. Inför tredje ledde vi med 3-2 och de kvitterade faktiskt efter bara en minut i sista perioden.
Men ändå kände jag mig lugn och säker på seger hela tiden. Vi förde matchen och fick till slut också utdelning på alla målchanser. En ok dag med jobbet på andra ord.
Nu går vi till vintervila och det känns ganska skönt. Höstsäsongen har varit över all förväntan och jag hoppas att vi ska vara lika starka till våren.

Så till Prag och den fantastiska VM-turneringen. Det var hur grymt som helst att vara på plats i den otroliga O2-arena. Träffade mängder av innebandyprofiler och hann även med att dricka en del öl. När ölen är billigare än både vatten och cola så bara måste man ju dricka de.
eller hur.

Dock blev jag givetvis väldigt besviken över svenskarnas insats. De två sista perioderna i finalen var givetvis bra, men spelet mot Schweiz i semin var rent bedrövligt. Att inte ha bättre lösningar på ett man-man-försvar än att slå långbollar är för dåligt för ett landslag som dominerat sporten i alla år.
Dessutom överraskades jag över den svenska coachningen. I både semin och finalen spelade förstafemman extremt långa byten jämfört med de andra femmorna. Vi klockade faktiskt flera byten till närmare tre minuter. Inte så kul att spela i tredjefemman då, speciellt inte som de disciplinerat nog höll sina byten på 30-40 sekunder.
I finalen var det inte lika illa då ju Sverige i två perioder gick på två femmor, men noterbart var att förstafemman nästan aldrig bytte med boll utan alltid lämnade över till andra femman när finnarna hade bollen.
Hade det varit så i ett klubblag hade jag inte sagt nåt, men i ett landslag?
Just därför känns det fel att ha en klubblagstränare som matchcoach för landslaget. Hallstensson vågade inte säga ifrån till/litade för mycket på sina egna spelare.
Visst var AIK-femman bra i finalen, men de var också inne på flera mål bakåt. Inte minst Kristoffer Kranberg, varför fick han spela så mycket?
Speciellt när det var på bekostnad av Mattias Samuelsson, som var den med bäst plus/minus-statistik i Sverige.

Att det dessutom skulle vara bra för innebandyn att Sverige förlorade förstår jag inte. På vilket sätt då?

Men ett stort grattis till Finland som jag framför allt imponerades av i semin mot Tjeckien. Det aggressiva försvarsspelet de visade upp då var bland det bästa jag sett.

Vad hände då utanför arenan? Ja, där bjöd Söderlund, Lindahl, Jocke, Ivarsson, Totto samt klanen Gillek (Davids föräldrar, syskon, syskons respektive, flickvän, svärföräldrar) på trevligt sällskap.
Vi hade turen att ha med oss Totto på resan. Han är nämligen född i Prag och var därför den vi litade på skulle styra upp snacket med sin tjeckiska.
Det gjorde han oftast bra, men lite humor bjöd han också på.
Inte minst när han skulle förklara valutan i tjeckien och hur man skulle räkna ut vad saker kostade:
"Kostar det hundra kronor här kostar det hundra kronor i Sverige också. Det är samma", var Tottos förklaring.
Man kan säga att han fick höra det några gånger.

Kul resa var det i alla fall och Prag kan jag absolut tänka mig att besöka igen, men det är skönt att vara hemma igen.

Och tröttnat på innebandy har jag alltså inte gjort. Vet bara inte hur jag ska överleva två veckor utan den här underbara sporten.
Tur att svenska elitserien inte tar paus. Blir nog lite besök på Mullsjös träningar och så ska jag se matcherna mot Täby och Umeå.

Bloggar snart igen!