28.5.09

Fyra dagar kvar......

Det närmar sig slutet på min Polen-vistelse. Ska bli sjukt gott att komma hem igen.
Men före det är det minst en finalmatch kvar att spela.
Och faktum är att jag nu känner mig mer positiv än vad jag gjorde inför förra matchen.

Ändringarna vi har gjort den här veckan har i alla fall på träning sett ut att fungera mycket bra. Nu gäller det bara att tagga ner spelarna och få de att gå in och njuta i finalen på lördag.
Då finns det faktiskt en liten chans att ordna fram en tredje och avgörande final på söndag.
Men tufft blir det. Motståndarna Zarotka har nämligen vunnit polska mästerskapen nio år i rad. Snacka om dominans.

Men för spelarna i Gorales skull hoppas jag verkligen det går att stoppa Zarotka. Maken till entusiasm och ambition har jag sällan sett. Förutom en frivillig träning i går (var ju trots allt Champions league) då det bara var tolv stycken har uppslutningen på träningarna varje dag varit enormt bra.
Att de är entusiastiska märks tydligt.
Vi tränar som sagt tre gånger i veckan i en ishall. I denna ishallen ligger en pub där flera spelare i Zarotka jobbar.
Därför har spelarna i Gorale inför varje träning tejpat för alla fönster så att inte Zarotkaspelarna ska kunna se träningen.
Imponerande eller hur!
Första gången jag hållt stängda träningar förresten.....

Så jag hoppas, och faktiskt lite tror, att det ska kunna bli en avgörande match på söndag.

I övrigt har den här veckan rullat på. Gjorde dock bort mig lite häromkvällen när jag skulle hem från träning. Jag gick upp i min trappuppgång, som ovanligt nog inte var låst, stegade upp de fem våningarna och började fippla med nyckeln i nyckellåset. Det är väldigt mörkt i trappuppgången på kvällarna då det inte finns något lyse. Döm om min förvåning när nyckeln inte passar!
Jag fipplar lite till då plötsligt dörren öppnas. Jag möter en stor polsk man och en liten arg hund.
Först då går det upp för mig att jag gått in i fel trappuppgång.
Problemet är bara att nyckeln fastnat i låset, den passade ju inte alls där och nu får jag inte ut den.
Mannen, som ju är polack och inte kan ett ord engelska, verkar dock förstå min situation och lyckas slita ut nyckeln och jag kan förvirrad stappla ner och gå in i rätt trappuppgång.

Fattar inte hur jag lyckas hamna i de här konstiga situationerna hela tiden, jag!

En betydligt trevligare händelse var på lunchen igår. Jag satt där med som vanligt världens största portion då plötsligt en kille i 30-årsåldern frågar på engelska om han får sitta vid mitt bord.
"You´re the coach, right?", säger han.
Jag svarar givetvis ja och det visar sig att han är estländare som nyligen flyttat till stan Nowy Targ för att spela hockey i stans lag. Han kommer närmast från den rumänska ligan, men är nu alltså proffs i Polen.
Han hade faktiskt varit på sin livs första innebandymatch i lördags när han såg den första finalen. Vi hade ett trevligt samtal, han var grymt bra på engelska, eller amerikanska snarare.
Efter samtalet slog det mig hur liten sporten innebandy egentligen är.
Här finns det alltså en estländare som kan leva på att spela ishockey i den polska ligan.
I svenska Superligan i innebandy finns det väl nästan spelare som fortfarande måste betala för att få vara med?
Som sagt, innebandyn har en lång bit att vandra, den saken är helt klar..........

Såg första halvlek på puben i ishallen och drog sen hem och såg andra halvlek stremat på nätet, perfekt bild och en bra sändning från engelska IVT med bland annat Teddy Sheringham i studion och massor av intervjuer efter matchen. Vill bara säga två saker: För det första stör det mig alla kommentarer jag ser överallt från Liverpoolfans om hur glada de är att Barcelona vann. Visst, jag gillar inte heller United, men jag skulle aldrig tracka en supporter efter en förlust i en stor final där mitt eget lag inte ens var med.
United var i alla fall i final, det var inte Liverpool.
De gånger Liverpool slår ett annat lag då trackar jag gärna, men så länge de inte vinner nåt själva ska jag vara tyst. Det är ett löfte.
Ändå tycker jag nog Barcelona vann rättvist. Xavis passning till Messis 2-0 (vilket sjukt häng han hade) kan vara den bästa passningen jag sett någon gång.
En smörkniv i luften kan man säga.

Agnes låt "On and on" spelas faktiskt förvånansvärt ofta här nere i Polen. Både på radio och TV.

Tror nog det blir minst en blogg till innan jag kommer hem igen!

Ingen kommentarer: