31.5.09

Så här skrev jag i en blogg den femte april:
Torvald Palema vinner Elitloppet i år.
Kom ihåg var ni läste det först.

För sådär tio minuter sen gick hästarna i årets Elitlopp i mål.
Vem som vann?
Vem tror ni?
Torvald Palema givetvis.
Den här bloggen är alltid först med det hetaste!
Glöm aldrig det!

Man bara måste imponeras av Åke Svanstedt. Han är tjurskallig som få och har ju verkligen varit i blåsväder den här våren. Att då bita ihop och få i ordning Torvald Palema i ett sånt här skick är helt enkelt imponerande.
Som "travexpert" på en tidning nära Svanstedts hemmabana Axevalla träffade jag givetvis "Kung Åke" flera gånger. Och att han är en vinnarskalle är bara förnamnet. Lite norrländskt tvär, men mot mig var han faktiskt alltid helt korrekt och ok. Trevlig kanske vore att ta i, det är ändå Svanstedt vi pratar om, men han var heller aldrig otrevlig utan det gick bra.
Jag är hur som helst väldig glad för att han fick vinna Elitloppet med Torvald Palema.
Var ju själv på plats förra gången han vann, då med Gidde Palema.

Vinna fick inte Gorale Nowy Targ, laget jag hjälpt här nere i Polen, göra igår heller. Den här gången förlorade de med 4-7 och därmed vann Zarotka polska mästerskapet för tionde gången i rad!
Snacka om att vara överlägsna i ligan!
Men Gorale gjorde den här gången en betydligt bättre match. Vårt 2-2-1-försvar ställde till våldsamma problem för Zarotka och faktum är att Gorale ledde med 4-3 med tio minuter kvar att spela.
Till slut blev dock Zarotka lite för tunga att stå emot och deras individuellt skickliga spelare kunde till slut avgöra. Sista målet gjorde de dessutom när vi tagit ut målvakten.

Så därmed är mitt jobb med Gorale slut. Det har varit intressant att få träna och coacha ett polskt lag och inte minst har jag mött många otroligt trevliga människor.
Men jag ska villigt erkänna att jag gläder mig våldsamt till att få åka hem i morgon kväll.

Givetvis längtar jag allra mest till att få träffa Cathrine igen. Lite dålig timing dock att hon ska ta cellgift i veckan, men jag hoppas vi ska få till att träffas före jag drar till Stockholm till helgen där det blir två Springsteen-konserter och Sverige-Danmark på Råsunda.
Kan ju bli en bra helg.

Så Cathrine är den jag längtar mest till, men jag tycker också det ska bli kul att komma på jobb igen, har saknat både personal och barn. Och så blir det faktiskt kul att kasta sig in i försäsongsträningen igen.

Robin Söderling slog ut Nadal i åttondelsfinalen av Franska öppna.
Jag skriver det igen: ROBIN SÖDERLING SLOG UT NADAL I FRANSKA ÖPPNA!!!
Det måste vara en av de största idrottsskrällar nånsin.
Hoppas Tibrosonen Söderling orkar ladda om nu och ta sig hela vägen till final.
Det svenska tennisundret lever fortfarande.


Så nästa gång jag bloggar är jag hemma i Norge igen!
Hörs då!

28.5.09

Fyra dagar kvar......

Det närmar sig slutet på min Polen-vistelse. Ska bli sjukt gott att komma hem igen.
Men före det är det minst en finalmatch kvar att spela.
Och faktum är att jag nu känner mig mer positiv än vad jag gjorde inför förra matchen.

Ändringarna vi har gjort den här veckan har i alla fall på träning sett ut att fungera mycket bra. Nu gäller det bara att tagga ner spelarna och få de att gå in och njuta i finalen på lördag.
Då finns det faktiskt en liten chans att ordna fram en tredje och avgörande final på söndag.
Men tufft blir det. Motståndarna Zarotka har nämligen vunnit polska mästerskapen nio år i rad. Snacka om dominans.

Men för spelarna i Gorales skull hoppas jag verkligen det går att stoppa Zarotka. Maken till entusiasm och ambition har jag sällan sett. Förutom en frivillig träning i går (var ju trots allt Champions league) då det bara var tolv stycken har uppslutningen på träningarna varje dag varit enormt bra.
Att de är entusiastiska märks tydligt.
Vi tränar som sagt tre gånger i veckan i en ishall. I denna ishallen ligger en pub där flera spelare i Zarotka jobbar.
Därför har spelarna i Gorale inför varje träning tejpat för alla fönster så att inte Zarotkaspelarna ska kunna se träningen.
Imponerande eller hur!
Första gången jag hållt stängda träningar förresten.....

Så jag hoppas, och faktiskt lite tror, att det ska kunna bli en avgörande match på söndag.

I övrigt har den här veckan rullat på. Gjorde dock bort mig lite häromkvällen när jag skulle hem från träning. Jag gick upp i min trappuppgång, som ovanligt nog inte var låst, stegade upp de fem våningarna och började fippla med nyckeln i nyckellåset. Det är väldigt mörkt i trappuppgången på kvällarna då det inte finns något lyse. Döm om min förvåning när nyckeln inte passar!
Jag fipplar lite till då plötsligt dörren öppnas. Jag möter en stor polsk man och en liten arg hund.
Först då går det upp för mig att jag gått in i fel trappuppgång.
Problemet är bara att nyckeln fastnat i låset, den passade ju inte alls där och nu får jag inte ut den.
Mannen, som ju är polack och inte kan ett ord engelska, verkar dock förstå min situation och lyckas slita ut nyckeln och jag kan förvirrad stappla ner och gå in i rätt trappuppgång.

Fattar inte hur jag lyckas hamna i de här konstiga situationerna hela tiden, jag!

En betydligt trevligare händelse var på lunchen igår. Jag satt där med som vanligt världens största portion då plötsligt en kille i 30-årsåldern frågar på engelska om han får sitta vid mitt bord.
"You´re the coach, right?", säger han.
Jag svarar givetvis ja och det visar sig att han är estländare som nyligen flyttat till stan Nowy Targ för att spela hockey i stans lag. Han kommer närmast från den rumänska ligan, men är nu alltså proffs i Polen.
Han hade faktiskt varit på sin livs första innebandymatch i lördags när han såg den första finalen. Vi hade ett trevligt samtal, han var grymt bra på engelska, eller amerikanska snarare.
Efter samtalet slog det mig hur liten sporten innebandy egentligen är.
Här finns det alltså en estländare som kan leva på att spela ishockey i den polska ligan.
I svenska Superligan i innebandy finns det väl nästan spelare som fortfarande måste betala för att få vara med?
Som sagt, innebandyn har en lång bit att vandra, den saken är helt klar..........

Såg första halvlek på puben i ishallen och drog sen hem och såg andra halvlek stremat på nätet, perfekt bild och en bra sändning från engelska IVT med bland annat Teddy Sheringham i studion och massor av intervjuer efter matchen. Vill bara säga två saker: För det första stör det mig alla kommentarer jag ser överallt från Liverpoolfans om hur glada de är att Barcelona vann. Visst, jag gillar inte heller United, men jag skulle aldrig tracka en supporter efter en förlust i en stor final där mitt eget lag inte ens var med.
United var i alla fall i final, det var inte Liverpool.
De gånger Liverpool slår ett annat lag då trackar jag gärna, men så länge de inte vinner nåt själva ska jag vara tyst. Det är ett löfte.
Ändå tycker jag nog Barcelona vann rättvist. Xavis passning till Messis 2-0 (vilket sjukt häng han hade) kan vara den bästa passningen jag sett någon gång.
En smörkniv i luften kan man säga.

Agnes låt "On and on" spelas faktiskt förvånansvärt ofta här nere i Polen. Både på radio och TV.

Tror nog det blir minst en blogg till innan jag kommer hem igen!

24.5.09

Tung förlust

Hej igen!
Min debut i polska mästerskapsfinalen gick inget vidare.
Laget jag hjälper, Gorale Nowy Targ, förlorade mot byrivalen Zarotka Nowy Targ i den första i bäst av tre matcher.
Det blev 5-9 och vi var egentligen aldrig nära att vinna. Enda glädjeämnet var att vi vann den andra perioden med 2-1.
Coachförlust?
Antagligen.
Det är väl alltid coachens fel när man förlorar, eller?

Högsta serien i Polen består av sex lag varav de här två som nu möts i finalen är helt outstanding. Det gör att spelarna hela säsongen går och väntar på finalserien. Det var därför stor besvikelse hos Gorale-spelarna efter matchen.
Hoppas besvikelsen går över i revanschlusta. I kväll ska vi ha ett möte och snacka igenom matchen och sen väntar fyra träningar innan nästa match på lördag. Bara att lägga den här matchen bakom oss och blicka framåt med andra ord.

Men Gorale måste absolut höja sig ett snäpp om de ska få till en tredje och avgörande match, som i så fall är på söndag.
Matchen igår var nämligen inget bra. Allt för mycket hawaii och soloprestationer. Det fanns inte tillstymmelse till uppspel eller organisation i anfallsspelet.
Kämpaglöden fanns där och trots att vi släppte in nio mål så var försvarsspelet när väl alla var i position helt godkänt.
Nu kommer jag pröva nåt nytt till nästa match. Vi byter helt enkelt spelsystem och jag hoppas det får samma effekt som det fick hos Nor 92:s damlag!

Var en annorlunda upplevelse att coacha på engelska, känner att alla orden inte kommer helt naturligt, men överraskade mig själv genom att även skriva på engelska när jag skrev saker till mig själv att ta upp i periodpauserna.

Intresset för matchen var sådär, det kanske var en 300 personer och såg och i en ishall som tar drygt 3000 blir det en ganska öde stämning. Gott om journalister och fotografer var där i alla fall. Tror faktiskt det var hela fyra journalister på plats så mediaintresset finns där.
Bara en av dessa kunde tydligen dock engelska för det var bara han som vågade intervjua mig efteråt.

Matchen dömdes förresten av ett domarpar från Tjeckien. De var helt ok och tydligen har tjeckerna många bra domare. Minns ju att vi hade ett tjeckiskt domarpar när vi mötte GIF för två år sen, de var också mycket bra.

Har alltså varit här i Nowy Targ i södra Polen, nära gränsen till Slovakien, i exakt en vecka och går i morgon in på min sista vecka.
Den veckan ska präglas av revanschlust och jag ska göra vad jag kan för att hjälpa Gorale till att fixa en tredje och avgörande final.

Börjar undra varför jag betalar dyra pengar på massa TV-kanaler. All fotboll går ju ändå se streamat på nätet. Det har räddat mig här. Har kunnat se Uefa-cupfinalen och Barcelona-Osasuna. Funkar allt som det ska i dag räknar jag med att kunna se Maldinis farväl av San Siro och Liverpool-Tottenham.

Har inte följt med i Stanley Cup så bra som jag brukar i år, men min personliga favorit är helt klart Chicago. Inte bara för att de har gamle Modospelaren Samuel Påhlson i laget utan också för att av det jag sett av dem i år spelar en kul hockey. Patrick Sharp och Jonathan Toews är två favoritspelare för mig.
Men jag tror kanske inte de är mogna att ta Detroit redan i år utan det lutar åt en repris av fjolårets final mellan Red Wings och Tobbe Nilssons Pittsburgh.
Tror i så fall på pingvinerna i år.

Till sist ett youtube-tips. Det var Bent som tipsade mig och jag har sett på det mängder av gånger den här veckan. Kan vara det finaste som ligger på youtube. Här kan man verkligen snacka om kärlek mellan far och son:
http://www.youtube.com/watch?v=zFVGdZOhlL0

Bloggar snart igen, tror jag.

23.5.09

Matchdags!

Hej igen. Har nu nästan gått en vecka av tiden här nere. Hemlängtan är fortfarande påtaglig, men samtidigt börjar jag komma in mer o mer i det här nere.
Framför allt tas jag om hand på ett väldigt profesionellt sätt. Jag behöver egentligen inte tänka på nåt utan allt är ordnat. Jag får lunch o middag varje dag (lunchen är världens största portioner, det värsta jag sett!) och jag kan egentligen säga till om vad som helst så fixas det.
Det hjälper givetvis till att hålla hemlängtan och saknade borta en del.

Och ikväll drar finalspelet igång. Bäst av tre matcher är det som gäller och jag har alltså haft fem träningar på mig att forma ett vinnande lag. Inte helt lätt när det till att börja med är omöjligt att lära sig polska namn och spelarna dessutom nästan inte kan nån engelska.
Att det dessutom bara använts västar på en enda träning har ju inte direkt underlättat för mig. Inte helt lätt att hålla koll på vem spelare som är i vilket lag.
Terje och Kjetil, var är ni när jag behöver er som bäst!?!?
Här hade ni haft jobb att göra, det kan jag lova!

Som jag berättat tidigare är innebandymattan i ishallen riktigt usel, men vi har faktiskt haft två träningar i en annan hall, med parkettgolv. Det var klar skillnad, men finalmatcherna kommer att spelas i ishallen, den har bättre publikkapacitet.
Känns lite synd då golvet verkligen är kasst. Märktes inte minst när vi tränade power play.

Hur matchen i kväll kommer att gå har jag ingen aning om. Helt klart är det här min största utmaning som innebandytränare. Är väldigt spänd på hur det ska gå att coacha under matchen med tanke på språksvårigheterna.
Har sett motståndarlaget Zarotka Nowy Targ (laget jag coachar heter Gorale Nowy Targ) på video och de ser faktiskt ganska vassa ut.
Vi slår helt klart ur underläge.

Ska försöka att blogga redan imorgon igen och berätta om matchen.
Hörs då!

19.5.09

På äventyr i Polen

Blir en lång text med långa stycken i dag bara så ni vet.
Har haft en helt syk dag.
Hade avtalat att möta en spelare i det polska laget i en butik. Hade bara varit i denna butiken en gång tidigare och var lite osäker på vägen, men blev grymt stolt när jag hittade fram i min hyrbil, en gammal dieseldriven Ford Fusion (den är så gammal att det är kassettspelare och inte CD i den!).
Ställde mig utanför innebandyshopen (jag hade nämligen fattat det som att jag skulle få mera träningskläder), men ingen kom.
Men plötsligt öppnas granndörren till butiken och ut kliver en polsk dam i 60-årsåldern. Hon börjar snacka polska med mig och jag lyckas förstå att hon sett mig på internet och vet att jag är den nye förbundskaptenen.
Hon frågar vad jag gör där, men förstår inte ett skatt engelska.
Plötsligt frågar hon om jag vill ha kaffe, klockan är nu en kvart efter den tiden vi skulle mötas. Hela min hjärna skriker svara nej till kaffet, men plötsligt hör jag hur min mun öppnar sig och säger: Yes, please.

JAG SVARADE JA!
HALLÅ HUR DUM FÅR MAN VARA!
FÖLJA MED EN POLSK DAM IN I HENNES LÄGENHET?!!!!

Men det var alltså vad jag gjorde. Inne i lägenheten fanns hennes man som heller inte kunde ett ord engelska. Men kaffe fick jag. Plötsligt uppdagar sig en kille i 25-30-årsåldern. Det är det gamla parets son, Daniel, som tacksamt nog kan engelska.
De ringer då lite telefonsamtal och det visar sig att jag givetvis missuppfattat allt.
Det var till en matbutik jag skulle för att hämta ut lite matvaror att fylla kylskåpet med!

Men tro inte att historien slutar där. Nej, den här Daniel är väldigt ivrig av sig och dessutom arbetslös så han föreslår att han och jag åker på en sightseing. Han vill visa mig nåt gammalt slott.
Här försökte jag mumlande svara nej, men det accepterades inte. Sagt och gjort så drog jag o Daniel iväg. Först till den där matbutiken där stackars Piotr fått vänta på mig i nästan en timme och sen mot det där slottet.
På vägen dit körde vi in på den absolut minsta väg jag nånsin kört. Vägen ner till Sjömo-stranden vid Vättern vid Gustav Adolfsplanen (alla Habo-bor vet vad jag menar) framstår som rena Autobahn i jämförelse.
Vägen slutar vid en sjö där Daniel ber mig stanna bilen. Det gör jag och så går vi ut.
Ska erkänna att mina tankar for iväg här, men det var givetvis inget farligt utan han ville bara visa mig ett ställe som hans föräldrar hade.

Efter det drog vi till det här slottet som byggdes nån gång på 1200-talet tror jag. Det var ganska skoj att gå där och tacksamt nog var flera av guideskyltarna på engelska.
På hemvägen slog Daniel till igen. Han sa att vi skulle stanna på ett ställe, men vägrade säga vad. You´ll see, sa han bara.
När vi kommer dit ser jag världens skummaste berg o dalbana framför mig.
För alla som inte vet det så är Flume Ride och kanske Lisebergsbanan det enda jag åker på Liseberg. Berg- och dalbanor är inget för mig.
Särskilt inte ute i polska landsbygden bara kilometer från slovakiska gränsen.
Men innan jag vet ordet av är biljetten köpt och jag sitter fastspänd i en vagn på väg uppför världens brantaste backe.
Här trodde jag helt ärligt att min sista stund på jorden var kommen.
Men den här berg- o dalbanan var inte som andra. Här styrde man nämligen sin vagn själv genom att antingen bromsa eller ge fart.
Jag körde inte så fort nedför för att säga det sån.
Något som Daniel, som körde vagnen bakom mig, var lite besviken över. Så besviken att han ville att han o jag skulle åka tillsammans i en vagn. Då blir det mer tyngd och det går fortare, jag styr, sa han.
Men tro det eller ej: för första gången i dag klarade jag att säga nej. Nån andra tur blev det inte. Nån gräns får det faktiskt vara.

Efter det drog vi tillbaka till Nowy Targ och jag släppte av honom hos sig och jag drog hem till mitt.
En minst sagt surrealistisk dag.

Jag har nu lovat Cathrine att aldrig mer följa med nån polsk dam in för att dricka kaffe så några fler såna här äventyr från Polen blir det nog inte.

Men jag bloggar snart igen. Då ska jag berätta mer om innebandyträningarna.

18.5.09

Om ravioli med jordgubbar o innebandyträning i en polsk ishall

Så var man då i Polen.
Måste säga att känslan lite är vad är det jag har gett mig in på den här gången. Två veckor i en liten stad där ingen pratar engelska.
Två veckor borta från världens bästa flickvän och världens bästa jobb.
Jag är antagligen dum i huvudet.

Sen finns en annan sida som säger att det här är en kul utmaning. Jag har hela tiden haft som mål att utveckla mig som innebandytränare och kanske kan detta vara ett steg.

Och polackerna ska ha för sin service och mottagande av mig. Tack vare Polens Mr innebandy, Dominik, har tagits väldigt väl om hand.
Jag bor i en förvånansvärt fräsch lägenhet som egentligen bara har två svagheter.
Det finns ingen TV och den ligger högst upp i ett fyravåningshus.
Men, men, hade antagligen inte fattat polska TV-program ändå och att gå i lite trappor är ju bra träning.

Maten är intressant. Min första måltid här i Polen, jag bor för övrigt i staden Nowy Targ en timme utanför Krakow, var ravioli fyllda med jordgubbar.
Trodde de skämtade först, men det gjorde de inte. Och faktiskt var det gott. Tillbehör var en ananasring o jordgubbssylt!
Annorlunda, men gott.

Under min vistelse här nere ska jag träna klubblaget Gorale Nowy Targ. De är klara för final i polska mästerskapen där de i bäst av tre matcher ska spela mot rivalen Szarotka Nowy Targ som alltså också kommer från den här stan.
Dessa är de ledande klubbarna i Polen, men Szarotka har vunnit serien och mästerskapet de senaste åren.
I år satsar Gorale på revanch och de är förvånansvärt seriösa och målmedvetna. Sedan första april har de tränat varje dag.
Ja, varje dag!

Så jag kastades rätt in i en träning redan i går kväll.
Det blev en intressant upplevelse.
Hallen var nämligen en ishall och mitt på isen hade de satt upp en innebandysarg och en gummimatta. En matta fylld av veck som gjorde att bollen kunde studsa lite hur som helst.
Kallt var där också.

Kvaliten på spelarna var dock ok. De satte mina för dem nya övningar direkt. Spelet lämnade dock en del övrigt att önska. Bland annat hade de inga västar så det var inte helt lätt för mig att följa med när alla sprang omkring i olika färger.
Fattar inte hur de klarade att spela så.

Hoppas det är ändrat till i kväll. Då ska jag börja prata taktik och här finns massor att jobba med.
Brukar normalt sett alltid börja med försvarsspelet, men här tänker jag nog lite annorlunda. Blir att jobba med uppspel och att ta djupledslöpningar i dag, tror jeg.

Men faktum kvarstår. Två veckor här är länge och jag saknar HENNE våldsamt mycket alla redan.
Otroligt glad över chaten på Facebook och att någon uppfann mobiltelefonen.
Det lindrar saknandet lite grann i vart fall.

Håper alle spillere og leder i Nor over 18 år kommer på avslutningsfesten 12. juni. Meld dere på til Elin så fort som muligt.

Bloggar snart igen.

13.5.09

Spännande möten

Får börja med att be om ursäkt för min dåliga uppdatering. Har egentligen inget att skylla på, men konstaterar att jag inte är ensam om att vara dålig på att blogga. Kingen har visserligen vaknat till, men Jaxx o Tobbe bloggar inte direkt sönder Nor-sidan om dagen.
Tur att Marlene o Julianne håller Nor-bloggandet uppe.

Har haft en mycket ovanlig o intressant dag i dag. Har varit på HMS-kurs inne i Oslo. Ämnet var mangfold (mångfald) på arbetsplatsen och vi fick besök av tre personer som representerade varsin minoritetsgrupp i samhället.
Jag fick i tur och ordning träffa en muslimsk man, en kvinna som föddes som man men gjort en könsoperation samt en HIV-positiv person.
Meningen var att göra sig kvitt med fördomar och vi fick fråga personerna vad vi ville. Detta var sjukt intressant och jag lärde mig massor nytt som jag inte visste.
För exempel att det faktiskt finns medicin som hjälper mot HIV och AIDS.
På så sätt finns det ju sjukdomar som är mycket värre. Som cancer.
Fast självklart är HIV inget vidare heller.

Cathrine har varit piggare den sista tiden och då blir också jag på bra humör. Hon har nu klarat av ytterligare en cellgiftskur igår och idag och jag hoppas hon klarar denna bra också.
Eftersom påsken blev en helveteshelg gjorde vi en del saker vi skulle gjort då nu i lördags.
Och det går faktiskt bra att gömma påskägg även i maj.
Bara ett tips.

Norge kom sexa i U19-VM. Det oroar mig att man inte är lite närmare toppen och framför allt inte slår Lettland.
Ska egentligen inte uttala mig då jag inte såg några matcher, men Norge spelade ju inte med samma femmor någon gång i hela turneringen, det plockades väldigt i femmorna och det tror i alla fall inte jag är positivt under en turnering. I en lång serie är det ok att testa sig fram och variera lite, men i en turnering menar jag att man ska köra på det man tror på från början.
Men, som sagt, jag var inte där och det är alltid lätt att coacha från sidan.
Men min strategi som förbundskapten för Polen blir i vart fall kontinuitet.

Tidigt, tidigt, tidigt på söndag drar jag förresten till Polen för att vara där i 15 dagar. Ska scouta spelare och dessutom hjälpa ett lag i polska mästerskapen.
Känns lite nervöst, vet ju inte helt vad som väntar mig, men det ska bli kul också.
Hur det blir med bloggandet därifrån vet jag inte (finns det internet i Polen?!).

Ska pröva att höra av mig från Polen.
Men före det sker två viktiga saker. Finalen av Paradise Hotel i morgon och så Eurovisionsfestivalen på lördag.
Glad jag får med mig de två stora händelserna innan jag drar.