Hemma igen

Det här har varit en intensiv helg.
Hann knappt hem från det allra norraste Norge innan det var dags att gå till Drammenshallen för att ta del av EM-festen.
Tack vare Ketil Becher (tusen tack!) hade jag fått biljett till matcherna Danmark-Ryssland o Norge-Montenegro. Patriotiska norrmän som stöder sina idrottslag gör alltid bra stämning.
Så även den här gången.
Kul att få uppleva EM live.

Dessvärre tror jag att det här EM:et kommer att kosta mig en hundring.
Har nämligen slått vad med Martine i damlaget att Sverige ska gå längre än Norge. Jag har fortfarande lite feeling för det nya, unga svenska handbollslandslaget, men frågan är om inte hemmaplan avgör och för Norge till semifinal.
Nåja, man kan ju inte vinna jämnt.

Det gör inte vi i A-laget heller, men nu har i alla fall förlusttrenden brutits och vi har tagit två mycket viktiga poäng. Killarna visade grym moral i matchen mot Harstad.
Vill passa på att tacka alla för en bra tur. Samtliga har skött sig på ett föredömligt sätt och då menar jag allt från att acceptera att det inte var lov o festa på kvällen till att hålla tider och allmänt sköta sig.
Tack alla!

Matta har envist under hela resan hävdat att Harstad är en ö. Och så påstår han att han har en sexa (högsta betyget) i Geografi.
Är det sån lärarkris i Norge?

Det nya på flygplatserna nu är att man kan använda fingeravtryck i stället för legitimation. Gick sådär för mig. Provade tre olika fingrar, men läsaren kunde ändå inte registrerara mig. Antingen hade jag väl chipsfingrar eller så har jag helt enkelt inget fingeravtryck.
Kanske skulle bli kriminell.

Mötte förresten en unge på flygplatsen i Harstad som utbrast "pappa" när han såg mig. Både jag och mamman blev något överraskade över detta, men kom snabbt fram till att grabben tog fel.

Trodde jag var ovärderlig för Dream Team. 21-4-segern i dag utan mig visar att jag hade fel.

Hörs på onsdag.
Ha det!