om den sista färden, fantastiska föräldrar och två sköna poäng

En vecka sen jag bloggade sen sist så det finns en del att berätta.

Nu är den gjord. Saabens sista färd. Kunde höra det klassiska banjosolot från filmen "Den sista färden" när jag körde de 40 milen hem till Sverige i fredags eftermiddag.
Rest in peace Saaben.
Jag glömmer dig aldrig.

Skönt att veta att även Liverpoolspelarna läser min blogg. De har fattat att Liverpool o Stoke alltid håller ihop. Därför delades poängen i mötet i lördags. Precis så kommer det bli i nästa möte också. Bara så ni vet.

Helgen tillbringades mestadels i bil, men jag hann också med att ha mina föräldrar på besök och återigen piffades lägenheten upp. Visserligen förfärades mamma Lena över att gardinerna hon köpt var snea. Det var de faktiskt, det kunde till och med jag se, men så mycket bryr jag mig inte. Jag konstatetar i stället att jag har två fantastiska föräldrar, de bästa jag nånsin haft faktiskt.

3-3 mot Täby och hedersamma 4-5 borta mot världens bästa klubblag, Warberg. För att vara den sämsta nykomlingen nånsin i svenska elitserien har Mullsjö börjat ganska bra.

Var ganska fel ute när det gällde Harstad mot Fjerdingby. 1-10 mot Greåker på lördagen blev nog lite för tungt. Grattis förresten Elf till din norska succédebut. Men jag är inte förvånad.
Kul också att Manne börjat bra i Fjerdingby. Fem mål på två matcher är imponerande. Får se om hans sticka fortfarande glöder i helgen i matcherna mot Sveiva och Nornen.

Att döma av första halvtimmen på första avsnittet är nya TV4-serien Oskyldigt dömd grymt bra. Mikael Persbrandt är så bra som bara han kan vara.

Var o såg Strömsgodset-Tromsö i söndags. Usch vad dåliga Godset är för närvarande. Tur de tog sina poäng i våras för med det spelet de har nu tar det inte många fler poäng. De känns så otroligt uddlösa.

Vår premiär är avklarad. Stabila 8-4 mot Korsvoll/Tåsen var lite av en drömstart. Otroligt skönt med två poäng direkt. Det ger arbetsro inför framtiden. I spelet finns det fortfarande en del att jobba med, men det tycker jag bara är naturligt.

Det kan inte sägas tillräckligt många gånger. Bruce Springsteen är bäst.

Division III-försvararna kan vara lugna. Jag står över premiären av Dream Team. Känner att jag behöver vila mig i form lite till.

Hörs till helgen.
Det är ett löfte.
Eller hot om ni så vill.