En tung förlust

Så har den då spelats. Den stora prestigekampen.
Den mellan spelarna och oss kring laget, den så kallade gerillan. Med Tore i mål, Svein, Geir, Terje, far o son (Jörgen) Becher, Hoffen, Kristian, Trond Ullern och jag själv i startuppställningen var förväntningarna stora.
Dessutom hade vi Jörn som videofilmande coach.
Ett tips, Jörn, har du tänkt se filmen lönar det sig nog att snabbspola, då blir nog tempot normalt...

Trots ett massivt spelövertag från vår sida föll vi tungt med typ 3-12. Grymt orättvist resultat, men idrotten är inte rättvis.
Själv hade jag den stora äran att spela samman med Kjetil och Jörgen Becher. De bar upp vår kedja på ett föredömligt sätt.
Annars var den stora behållningen i matchen Terjes backspel och Sveins offensiva räder. Sveins hemjobb var också grymt att se.
Eller så var det inte det.

Kul var det hur som helst och det är inte omöjligt det här kan bli starten på en ny tradition att köra sista träningen före julferien. Och nästa gång vinner vi, det är jag säker på.

Kul, förresten Matta, att du fick vinna en tekning till slut!

Känns skönt att veta att vi har det gott ställt på keepersidan. Keepertränaren Tore var riktigt grym i mål. Helt klart ett alternativ i fortsättningen.

Annars handlar det mest om jul just nu. Håller som bäst på att packa för att åka hem till Barrvägen i Habo.
Ska nog vara hemma nästan två veckor om nu inte längtan tillbaka hit till Norge blir för stor vill säga.

Julen ska ägnas åt att besöka släkt o vänner (jo, jag har faktiskt sådana), slappa och så se en del innebandy. Svenska elitserien har ju inte uppehåll så jag hinner med att besöka en del träningar med Mullsjö och planen är även att se matcherna mot Täby borta och Umeå hemma.
Ivarsson, glöm nu inte att köra lite nya övningar på träningarna som jag kan ta med mig hit!

Nej, nu måste jag packa färdigt.
Lovar att blogga från Sverige!

God Jul!

Prag - samma som hemma

Det går i ett just nu. 18.00 i måndags kväll klev jag innanför dörren efter att ha varit i Prag. Två timmar senare var jag i Mjöndalshallen för träning. Tisdag var jobb 9.30-17.00 och så drog jag rätt till Engenbråtenhallen för match mot Korsvoll.
I dag kom jag hem 17.55. 20 minuter senare hämtade Svein mig och så var jag, han och Matta och såg innebandymatchen mellan Berums Verk och Fjerdingby (som vann med 6-4).
Innebandynörd, jag?

Om vi börjar med tisdagskvällen gjorde vi en stabil insats när vi vann med 10-3 mot Korsvoll. Fast det var jämnt länge. Inför tredje ledde vi med 3-2 och de kvitterade faktiskt efter bara en minut i sista perioden.
Men ändå kände jag mig lugn och säker på seger hela tiden. Vi förde matchen och fick till slut också utdelning på alla målchanser. En ok dag med jobbet på andra ord.
Nu går vi till vintervila och det känns ganska skönt. Höstsäsongen har varit över all förväntan och jag hoppas att vi ska vara lika starka till våren.

Så till Prag och den fantastiska VM-turneringen. Det var hur grymt som helst att vara på plats i den otroliga O2-arena. Träffade mängder av innebandyprofiler och hann även med att dricka en del öl. När ölen är billigare än både vatten och cola så bara måste man ju dricka de.
eller hur.

Dock blev jag givetvis väldigt besviken över svenskarnas insats. De två sista perioderna i finalen var givetvis bra, men spelet mot Schweiz i semin var rent bedrövligt. Att inte ha bättre lösningar på ett man-man-försvar än att slå långbollar är för dåligt för ett landslag som dominerat sporten i alla år.
Dessutom överraskades jag över den svenska coachningen. I både semin och finalen spelade förstafemman extremt långa byten jämfört med de andra femmorna. Vi klockade faktiskt flera byten till närmare tre minuter. Inte så kul att spela i tredjefemman då, speciellt inte som de disciplinerat nog höll sina byten på 30-40 sekunder.
I finalen var det inte lika illa då ju Sverige i två perioder gick på två femmor, men noterbart var att förstafemman nästan aldrig bytte med boll utan alltid lämnade över till andra femman när finnarna hade bollen.
Hade det varit så i ett klubblag hade jag inte sagt nåt, men i ett landslag?
Just därför känns det fel att ha en klubblagstränare som matchcoach för landslaget. Hallstensson vågade inte säga ifrån till/litade för mycket på sina egna spelare.
Visst var AIK-femman bra i finalen, men de var också inne på flera mål bakåt. Inte minst Kristoffer Kranberg, varför fick han spela så mycket?
Speciellt när det var på bekostnad av Mattias Samuelsson, som var den med bäst plus/minus-statistik i Sverige.

Att det dessutom skulle vara bra för innebandyn att Sverige förlorade förstår jag inte. På vilket sätt då?

Men ett stort grattis till Finland som jag framför allt imponerades av i semin mot Tjeckien. Det aggressiva försvarsspelet de visade upp då var bland det bästa jag sett.

Vad hände då utanför arenan? Ja, där bjöd Söderlund, Lindahl, Jocke, Ivarsson, Totto samt klanen Gillek (Davids föräldrar, syskon, syskons respektive, flickvän, svärföräldrar) på trevligt sällskap.
Vi hade turen att ha med oss Totto på resan. Han är nämligen född i Prag och var därför den vi litade på skulle styra upp snacket med sin tjeckiska.
Det gjorde han oftast bra, men lite humor bjöd han också på.
Inte minst när han skulle förklara valutan i tjeckien och hur man skulle räkna ut vad saker kostade:
"Kostar det hundra kronor här kostar det hundra kronor i Sverige också. Det är samma", var Tottos förklaring.
Man kan säga att han fick höra det några gånger.

Kul resa var det i alla fall och Prag kan jag absolut tänka mig att besöka igen, men det är skönt att vara hemma igen.

Och tröttnat på innebandy har jag alltså inte gjort. Vet bara inte hur jag ska överleva två veckor utan den här underbara sporten.
Tur att svenska elitserien inte tar paus. Blir nog lite besök på Mullsjös träningar och så ska jag se matcherna mot Täby och Umeå.

Bloggar snart igen!

Ett underbart VM

Så grymt bra att innebandy-VM ligger i december numer. Tack vare Eurosport 2 har man också haft möjligheten att se fler matcher än normalt.
Så därför förstår jag inte folk i innebandykretsar som faktiskt sågar innebandy-VM.
Läser bland annat i Fagerhultspelarens Kristoffer Skölds blogg att han tycker det är pajasresultat i gruppspelet.
Men är innebandyn unik där?
Nej, ta basket och handboll som båda är OS-sporter. Ett gruppspel där innehåller många stora resultat. Att USA vann typ alla sina gruppspelsmatcher i basket-OS med sådär 30-40 poäng är i mitt tycker jämförbart med Sveriges 18-1 i innebandy-VM.
Bandyn är också en sport där det förekommer utklassningssiffror i gruppspelet.
Så innebandyn är absolut inte unik och vi kan inte jämföra sporten med hockey eller fotboll. I vart fall inte än.

Men visst känns det lite konstigt att en spelare som inte platsar i norska division I-laget Akerselva tar en plats i Italiens VM-trupp och faktiskt får möta Sverige och Tjeckien även om Gianpaolo Caroprese inte fått så där jättemycket speltid i den här turneringen. Så nog finns det att jobba på, men det är väl bara naturligt i en så ung sport som innebandy.

Själv älskar jag den här turneringen och jag kan inte vänta på att sätta mig på planet ner till Prag på fredag för att få se slutspelet på plats.
Blir kul att träffa Ivarsson, Totto och de andra igen också.

Sverige tycker jag har gjort vad de ska så här långt och faktiskt övertygat lite. Normalt sett ska inte Schweiz vara några problem utan då är det mer spännande i den andra semin mellan Finland och Tjeckien.
Tycker finnarna sett starkare och starkare ut, men kan Tjeckien spela lika disciplinerat och inspirerat som i gruppspelet mot Sverige kan jag få min drömfinal.
Även om jag inte skulle gråta om det blir Sverige-Finland i final heller.

Norge då?
Ja, jag trodde ju lite på de mot Schweiz och där såg det också riktigt bra ut i en och en halv period. Norge förde matchen, men tyvärr hade man ett för dåligt försvarsspel och dessutom hade inte annars utmärkte keepern Tomas Näsholm sin bästa dag.
Mot Finland i dag var det bra i en period, men sedan rasade det totalt i andra perioden. På nytt var det försvarsspelet som brast och det är bara att konstatera att Norge saknar riktigt bra backar för att utmana de fyra bästa lagen just nu.
Fjerdingbykaptenen Jon-Ketils beslut att flytta till Japan inför den här säsongen var det sämsta tänkbara.
Som det känns saknas en riktigt bra defensiv back och ledartyp i försvaret. De backar som nu var uttagna är i mina ögon lite för lika varandra. Alla är spelande backar och bra offensivt, men lite sämre bakåt.
Och det håller inte på den här nivån.
När dessutom inte målvakterna var i toppform blev en semifinalplats omöjlig att nå.

Egentligen hade jag tänkt försvara den så kritiserade betygssättningen i innebandymagazinet. Det är nämligen grymt svårt att som ensam sätta betyg på två lag. Jag fick själv äran att göra det i Mullsjös sista match förra året och vet alltså hur svårt det är.
Men i VM har de varit ute och cyklat rejält. I matchen mot Tjeckien fick både Mattias Samuelsson och Kristoffer Kranberg betyget underkänt (1). Detta trots att laget vann och de båda spelarna faktiskt hade 3-1 i plus/minusstatistik, vilket är riktigt bra när man vinner med 5-4.
Så ser jag betygen efter Norges 5-15 i dag mot Finland. Där fick samtliga norska backar minst betyg 2. Hallå, såg vi samma match?!
Jag tycker egentligen att Tu Tranh Minh är en grymt bra spelare, men i det här VM:et har han inte haft nån lycka. Han höll vare sig mot Schweiz eller mot Finland. Espen Evensen och Morten Olsen fick också alltför höga betyg.
Enligt mig alltså.
Och vad är det egentligen som säger att jag har rätt?

Blev bara innebandy den här gången. Lite osäker på om jag kan blogga i helgen. Om inte kommer en rapport från min Prag-resa i början av nästa vecka.

Om en bitter förlust, god konjak och innebandy-VM

Kretslags-NM blev inte den positiva upplevelse vi hoppats på. Buskeruds 19-årslag bestod av bara Norspelare och alla hade vi förhoppningar om att gå ganska långt. Allt började också bra då vi slog Akershus med 6-5 efter en riktigt bra insats. Det tunga var att de gjorde sitt sista mål precis då slutsignalen gick.
Det visade sig få stor betydelse.
Inför matchen mot Rogaland var förutsättningarna nämligen såna att vi kunde förlora med ett mål och ändå gå vidare. Med 30 sekunder kvar gjorde Rogaland 3-1 och det slutade också matchen.
En av de bittrare förlusterna jag varit med om. Inte minst eftersom vi spelade ut Rogaland hela matchen. Men tyvärr hade spelarna tagit nån vaccin mot att göra mål. Har aldrig sett makan till så många missade målchanser.

Det tyngsta av allt var att vi var tvungna att dra in till Oslo i dag igen för att spela kamp om femte/sjätteplatsen. Grymt motiverande.....
Men skönt nog vann vi mot Sogn- och fjordane med 13-2 så vi fick i alla fall en positiv avslutning på helgen.

Det enda positiva med förlusten i lördags var att jag kunde gå på herrkväll hos Lars-Gunnar. Där bjöds utsökt middag och trevligt sällskap i form av Linko, Tobbe, Geir, Einar och så värden själv då. Dessutom fick vi välja och vraka bland Lars-Gunnars typ 25 konjak-sorter. Min favorit är helt klart Remy Martin.
Grymt trevligt var det i alla fall och helt klart måste det bli en repris.
Kanske kan den rent av bli på Övre Storgate 82.
Även om mitt konjaksortiment inte ens är i närheten av Lars-Gunnars.

Innebandy-VM har startat och mediebevakningen är bättre än nånsin. Att flytta VM till december är ett av de bästa beslut som någonsin tagits i idrottssammanhang. Sverige tog först en promenadseger mot Italien, men fick slita hårt för att besegra Tjeckien. Det var en riktigt bra match och tjeckerna var precis så bra som jag trodde. Hoppas fortfarande på Sverige-Tjeckien i final på söndag. Vore nåt att få uppleva live i Prag, det.

Härligt att Gillek fått en bra start på turneringen. Fyra mål och matchens lirare i går och nytt mål i dag. Hoppas han bevarar formen till jag kommer ner.

Norge imponerade också mot Danmark i går. Hur det har gått mot Schweiz i kväll vet jag inte, ska nämligen se eftersändningen som startar när som helst på Eurosport 2 (har aldrig älskat den kanalen så mycket som jag gör nu!). Har en känsla av att Norge kan skrälla till. Hade varit hur grymt som helst att få se Norge i en semifinal mot Sverige.

Grym upphämtning av Stoke mot Newcastle. En poäng på bortaplan är ren bonus. Synd bara att inte jag, Trine, Terje och Svein hade oavgjort på vår tippekupong. Nu fick vi bara nio rätt. Inget vi blev rikare av direkt.

Tre veckor kvar

Bloggar sent i dag. Anledningen är att jag varit ute på byn med 15 jenter. Det började med pizza på Lizzis, fortsatte med glass på Mcdonalds innan kvällen med damlaget slutade i Strömsö kyrka. Där bjöds vi på julkonsert med bland andra förre A1-stjärnan Christian Ingebrigtsen. Imponerades av hans sångröst och hans "Angels in the snow" har nu seglat upp på topp fem på min lista över de bästa jullåtarna någonsin.
Julkonserten var riktigt bra och trots att jag brukar vänta med att komma i julstämning har jag nog redan nu drabbats av lite julkänsla. Med hela tre veckor kvar.
Personligt rekord tror jag.

Kvällens höjdpunkt förutom den fantastiska konserten var annars Pernilles och Juliannes diskussion om huruvida Jesus var kristen eller inte. Fanns verkligen kristendomen innan Jesus? var en av frågorna i den här mycket intelligenta diskussionen.

Stor humor på träningen i måndags. Under en stafett glömde Vidar att växla till näste man. Fystränare Jörn ropar till Vidar att han måste klappa. Då sätter sig Vidar och klappar händerna som en applåd.
Stor humor som sagt.

Är egentligen mest en medgångssupporter när det gäller allsvenskan, men gamle skyttekungen Arild Stavrum är en evig hjälte. Nu är han det än mer efter att jag läst hans debutroman "31 år på gress". Det är en otroligt svart och bitter historia om en fotbollsspelare. Överraskande bra faktiskt. Läs den!

Italienska fotbollslandslaget ska byta ut sina mörkblå klassiska tröjor mot ljusblås. Stor skandal enligt mig. Finns det nån protestlista ska jag bli den första att skriva under.

På tal om Italien står de för motståndet för Sverige när innebandy-VM startar på lördag. Ska bli kul att följa det här VM:et som känns som det kanske mest öppna någonsin. Min feeling är att Sverige nu faktiskt åker dit. Men jag vågar inte tippa om det är Tjeckien eller Finland som vinner i stället.
Men sätter ni en pistol mot min panna blir mitt tips Finland.
Jag hoppas jag har fel och drömfinalen att se live på plats i Prag är givetvis Tjeckien-Sverige.

Tror det är dags att lägga sig nu. En dag med pepparkaksbakning på dagis väntar i morgon.

Bloggar i helgen och berättar då mer om hur det går i kretslags-NM.