Dags att utvecklas!

Det har hänt en hel del sen sist jag bloggade. Inte minst i fotbollsvärlden, men det återkommer jag till lite längre ner.
Det har också dykt upp en ny innebandysida på nätet, nämligen innebandysajten.se. Tycker faktiskt att sporten innebandy är värd så många internetsidor som möjligt och välkomnar den här nykomlingen. Starten har oxå varit väldigt intressant, inte minst den intervju som gjorts med AIK-tränaren och landslagscoachen Ulf Hallstensson.
Hans tankar om hur innebandyn måste utvecklas och hur Sverige ska kunna komma tillbaka som världsetta är mycket intressanta.
Han menar att alltför många lag spelar en alltför destruktiv innebandy och där håller jag med. Svensk innebandy har blivit tråkig. Sedan kan jag tycka det är lite speciellt att detta kommer från Hallstensson som jag själv aldrig sett som nån gladinnebandyförespråkare.
Men bra tankar hade han.

Det är därför det är kul att vara tränare här i Norge. Här har innebandyn inte blivit så taktiskt styrd än. Här är det full fart framåt som gäller i de flesta lägen. Lite för ofta för att man ska vara nöjd som tränare, men norsk innebandy är faktiskt kul att se på och det borde fler upptäcka.
Men givetvis hade det inte gjort något om det norska spelet utvecklades lite både taktiskt och tekniskt.
Passningskvaliten borde absolut höjas och här handlar det om att börja i tidig ålder. Det största fokuset hos alla barn- och ungdomstränare borde vara passningskvalitet på alla träningar. Där har norrmännen fortfarande en del att lära av svenskarna. Farten finns ju här, men att kombinera fart med passningskvalitet är ingenting som kommer av sig självt. Det måste nötas och nötas. Och nötas.
Från tidig ålder.

Vi tog för övrigt en mycket viktig seger i helgen mot MG10 och sker det inget alltför oväntat i slutet av säsongen (och då menar jag både på och utanför banan) är chansen väldigt stor att vi håller oss kvar. Det känns skönt att det spöket kommer längre och längre bort.

Så till fotbollens galna värld. Självklart är inte Andy Caroll värd 35 miljoner pund, men det skiter jag i. Jag längtar som ett barn till julafton på att få se Caroll och Suarez ihop på topp i den röda tröjan.
Jag är alltså inte bara negativ till att Torres gått till Chelsea. Det som däremot stör mig är att Torres så ofta, bland annat i sina officiella memoarer, hyllat Liverpool som klubben i sitt hjärta och snackat om att tatuera in "You`ll never walk alone" och så vidare. Att då, i detta prekära läge som Liverpool befinner sig i, gå till en annan engelsk klubb blir bara för mycket. När han dessutom i intervjuer säger att han hoppas spela och göra mål mot Liverpool på söndag då vänder sig min mage ut och in (som Magnus Uggla sjöng i sin "Jag mår illa").
Hade Torres haft nån som helst självaktning borde han inte spela på söndag mot Liverppool.
Och sån är det med den saken!

Nu ska jag se Liverpool- Stoke. Får man hoppas på ett succèinhopp av Suarez?!