Ett evigt mörker

Uttrycket ett evigt mörker kom till på Falköpings Tidning. Minns jag inte helt fel var det Olof Darius som började använda det och det var ett uttryck som vi använde oss av väldigt ofta. Så fort något var tungt var det ett evigt mörker.
Uttrycket ett evigt mörker stämmer också in väldigt bra på min vardag.

Påsken blev inte vad den skulle.
I stället kördes Cathrine till sjukhus med hög feber. Hon började cellgiftsbehandlingen måndagen före påsk och reagerade dåligt. Dessutom blev immunförsvaret som väntat försämrat och hon blev lätt mottaglig för smittor. Antagligen lyckades jag smitta ner henne med nån bakterie från barnehagen.
Febern har ännu inte gett sig och hon har fått tillbringa även den här helgen på sjukhus. Där ska hon nu ligga till hon blir kvitt infektionen.
För mig handlar det nu att om att hålla mig undan. Eftersom jag jobbar på dagis dras jag antagligen med massa bakterier.
Så i samband med att Cathrine får cellgift (måndag-tisdag varannan vecka i ett halvår) är umgänge med mig inte så smart.
Just det här att det bästa sättet att hjälpa nån som står en nära på är att hålla sig borta kan vara det värsta som finns.
Det enda man egentligen vill är ju att stödja och vara nära för att på så sätt hjälpa till. Att man gör mest nytta genom att inte träffas är helt sjukt tungt.
Man känner ett utanförskap och en oro som är helt för jävlig. Samtidigt som man får dåligt samvete för att man själv mår dåligt. Det är ju faktiskt inte jag som har cancer så vad fan lipar jag för, liksom.
Har nog aldrig längtat så till att det ska bli höst/vinter som jag gör nu. Då är ju all den här skiten över och man kan börja tänka på annat än cancer och cellgift o annan skit.

JAG HATAR CANCER.
Betydligt mer än vad jag hatar holländare och katter. Då är ni många som förstår hur starkt mitt hat är.

Men nog gnällt. Det viktiga nu är att Cathrine blir kvitt sin infektion och sedan återigen ta upp kampen mot cancern. Ibland vill man bara gräva ner sig, men det hjälper ju liksom inte. Ska verkligen pröva att tänka positivt. Som sagt, nån gång blir det oktober och slut på helvetet.

Som sagt, ett evigt mörker.
Och inte gick Liverpool vidare i Champions League heller. Men vilken match det var!!

Behöver jag nämna att det gick åt helvete med travet i dag också?
Började riktigt bra och överlevde de två första skrällarna med få streck. Spikarna Lovely Lidob och Korok var klockrena, men ändå blev det bara fyra rätt.
Tungt när man är så rätt ute, men ändå så långt ifrån.

Att AIK vann SM-finalen var för mig ganska väntat. Lika väntat var det att det blev en ganska tråkig match med tillknäppt spel.
Tack dock till Mange, Fox, Tobbe o Linko för trevligt sällskap. Besöket av er är faktiskt det mest positiva på hela den här helvetesveckan.

Evigt mörker stämmer förresten bra in på starten av den här dagen. När jag vaknade var nämligen allt svart i lägenheten. En titt i säkringsskåpet och ett telefonsamtal till pappa Kjell hjälpte inte. Tur då att sportchef Svein är elektriker. Han kom hit och kunde lösa problemet.
Detta lagom till att SM-finalen för damer började.
Tusen tack Svein!

I morgon blir det en tur till Sarpsborg för att se NM-finalen mellan Greåker och Sarpsborg. Jag hoppas givetvis på Elf o Greåker, men tror på Sarpsborg.
Tror dock att det blir en mer sevärd final än den svenska. Hoppas det blir mycket folk i Sparta Amfi också.

Vi ses väl där?
Om inte ska jag försöka orka med en blogg till veckan också.